2 goda mellovin

Ganges bjöd på Vilmart Grand Cellier d´or 2008. Vacker färg och doft, lite gyllene i tonen och nosen bjuds en fin mustighet och parfym i något djupare och generös stil. Initialt välsmakande rund frukt med äppelmustighet och bakomliggande citrus, men ganska kvickt tar en rätt rejäl syra lite för mycket av befälet och de tyngre tonerna får ge vika. Det samarbetas inte riktigt och möjligtvis är detta i tidigaste laget även för en Cellier. Efterföljande Herbrart Selection har det mesta på plats och har en helt annan harmoni och balans. Det blir tydligt i så omedelbar jämförelse.

Las bjöd på Bergström Cumberland Reserve 2014, 349:-. Härligt tydlig varm och läcker Pinotbouquet. Mycket och bestämt och nosen blir glad. På kanske klassiskt Oregonmanér är bärfruktpaletten i smaken bred och täcker hela skalan mot djupare, blåa toner. Det är stiliga nyanser i fruktshowen och samtidigt "ungdomligt?" tät koncentration vilket ger ett pampigt resolut intryck. Måttligt framträdande syra, avsaknad av stramhet och mjuka "fatorsakade?" linjer gör dock att vinet tappar lite spänst och ger utrymme för tilltagande sötbäriga inslag. Lite synd, men frukten är suveränt god och det hänger vackert med i eftersmak.

Riktigt fina 04:or

ett trevligt Lasbesök pga tjejmiddag, en bra tradition och skäl att smaka rejält och för kvällen tycker jag vi var rätt generösa. Las bistod med La Spinetta Vigneto Campe´ 2004 och när jag såg den i Las påse kändes det naturligt att lufta Massolino Vigna Rionda 2004 för en riktig Baroloafton. Vi började rätt tidigt, så att för att runda av med nåt uppfriskande i senare timme tog jag även fram en Vilmart Coeur de Cuvée 2004.
Vid upphällning för luftning ser båda Barolo rätt mörka ut, men sedermera i Riedel och med stark belysning har båda lite tegelton i kanten. Första sniff i kärl direkt från flaska bjuder från Massolino en syltighet och från Campé en ekton, men efter ca 1 timmes luftning har detta inget med intrycken att göra.
I nosen ger Masso ett mulligt och komplext intryck, tänker mogen Barolo, höstlöv, lite fuktig sten och skogspromenad i Oktober, rökig cigarrlåda, mogna plommon och en körsbärparfymerad ton, det är tätt och djupt.
I smaken är det först rätt tuffa, men kvickt anpassande tanniner som smälter in i den mogna frukten av körsbär och mörka bär. Det är något eldigt, med kraft och tyngd, det är toner av torkad frukt och svamp, murklor och tryffel och det hänger ett bra tag. Stämningsfullt och fantastiskt.
Campén ger i nosen ett mycket spänstigare drag, i jmf med Masso nästan ungdomligt. Fint tryck av marsipan, körsbär, mandel, pigg parfym och viss örtighet.
I smaken är det även här rejäla tanniner omedelbart, men samma sak, det smälter in fint med röda bär, hallon och björnbär. Det finns en härlig pondus med viss eldighet, men i jmf med Masso är det i smaken renare på ett spänstigt sätt, blir fräschare, inte så murrigt, nättare och elegantare. Skärpt och fantastiskt och hänger länge i eftersmak.
Masso dunkar djupt som en sub-woofer, Campén är vass i mellanregistret.
Ovan finns inte ett ord om fatprägel? Nej, det är initialt underordnat alla övriga intryck, med den kommer att spela in, i slutet av måltiden och när det sista i flaskan tas då båda är i fullständig harmoni. Avrundat färdigluftade och till helstekt entrecotê, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönsaksplåt smakar de riktigt gott.
Vilmarten doftar härligt och är vacker att titta på i glaset med täta fina små bubblor. Först citrus, päron och efterhand tilltagande mustighet av vinteräpple med lätt brödighet och en svagt söt avrundande ton. Smaken blir jag (men inte Las) dock inte riktigt klok på (kanske svårt efter 2 rejäla Barolo, men det hade gått ett tag med intag av semla och kaffe). Det är riktig stuns med mycket syra, rätt stramt och mineraliskt. Lite återhållsam i frukten dock med citron, grape och syrliga päron. Jag upplever 2005 mycket mer generös, men i 2004 finns förmodligen en finess som har framtiden för sig. Fantastisk bouquet.
Massolino togs i utmärkt läge, Spinetta och Vilmart klarar lätt ytterligare lagring.

Nya vinbekantskaper i påskhelgen

 


Jag är storvuxen och måste ha egen bild

Med middagsgäster såväl på påskafton som påskdag erbjöds lämpliga tillfällen att njuta några fler vin. En ekologisk sicilianare, Gulfi Nerojbleo 2009, 171:-, har jag troligtvis smakat på vinprovning, men aldrig köpt hem själv. Doften är fylligt fruktig med inslag av mörka körsbär, blå plommon, lakrits och en kryddton som väger lätt i frukttätheten. Bakom fruktrik matta med samma inslag som i doft + svarta vinbär är det stramt och örtigt kantigt och den integreringen fungerar inte. Det blir 2 spår och den mulliga frukten blir utan stil och nyanserad behärskning. Nja, det här kan möjligtvis rätta till sig med lite flaskmognad och för att det kan finnas en eventuell framtid är jag generös med betyget Gott.
Påskens besvikelse var Vilmart Grand Cellier, premier cru. Sammanfattningsvis en syrlig blekfis, som inte hade mycket att erbjuda varken i stum bouquet eller fattig smak. Jag förutsätter att detta växer efter en "längre?" tid och jag kommer inte öppna nästa flaska en på ett bra tag. Drickbart idag.
I skarp kontrast och fantastisk njutning i varm påsksol står Gonet Sulcova BdB 2002 Magnum. I 1:a hand

fräscht och spänstigt och förvånande sparsamt med konkreta mognadstoner. Färgen är gyllengul och det bjuder vackert i doft och smak i 1:a ledet av parfym, blommor, gula plommon, söt citrus och honung, i matchen, men i bakgrund äppelmust och brödighet. Då Gonet är en duktig och prisvärd vinmakare, men kanske inte den mest prestigefyllde, ger detta en indikation om vilken slagkraftig och stabil årgång detta är. Nästa flaska får nu vila ett tag med de övriga i 02-samlingen. Tack för det lovande beskedet och betyget blir Mycket Gott+.
Några gamla Radici har jag nästan glömt bort och jag misstänkte att 97:an borde inte kunna bli så mycket mer fantastisk. Radici Taurasi Riserva 1997 har en rund balanserad mörk fruktdoft med torkade inslag, varm finstämd krydda och välplacerad fatton. Smaken är harmonisk, det är lugn mörk frukt, russin och fint integrerad krydda. Det är torkade moget söta frukttoner, men det lever kvar även spänstigare renfruktiga nyanser av mörka plommon, mörka körsbär och lite strama drag. Det har satt sig fint och vinet känns riktigt bra nu. Det är på håret att det tippar uppåt, men det är lite för mycket som förväntat och jag saknar lite överraskande finess och riklighet, så betyget får stanna vid Mycket gott+. Glatt avslut!
 

Samlingsblogging sedan sist

Guten abend, i dag dricks det Riesling från Mosel, men det återkommer jag till senare
Det var ju ett tag sedan det bloggades från Blekinge men ibland är det andra saker som är mer nödvändiga. Så följande är en samlingsblog för en del av senvårens och sommaren vin.
Vi börjar med det tråkiga; Korkskada, TCA eller som Lennart Klinghult skulle uttryckt det:
Den korrekta IUPAC-benämningen är 2-4-6 Trikloranisol.
Om nu upplysningarna på nätet stämmer förresten så fyllde vår gamle organiker 86 år för någon månad sedan. Undrar om han följer bloggen innehållande fyra årskullar kemitekniker från ED? I så fall: Hej Klingan!
Som lite repetition kommer en liten strukturformel på eländet TCA

Jag vet inte om det är jag som haft tur tidigare men i sommar har det i alla fall öppnats för många korkade vinare:

• 2005 Esse Syrah
• 2005 Brunello di Montalcino DOCG, Fattoria Le Lecciaia
• 2009 Maximin Grünhäuser Abtberg Riesling Kabinett
• 2010 Briccotondo

Skjuts ner i vasken! De dyraste vinarna i källaren!

Två Braxar och Massamanne gjorde ju en turné till Moseldalen i juni. Vi bloggade ju inte så flitigt av det lite brända av våra inlägg från tidigare besök i Champagne. Då Ni andra föreslog promillefilter på bloggen :)
Hur som. Vi gjorde ett antal minnesvärda besök: Willie Schäfer, Schloss Lieser Tomas Haag, A J Adam, Van Volxem, Marcus Molitor och inte minst Weinhaus Porn. Är förresten fortfarande förundrad över varför de försöker byta namn till Rieslinghaus...
Det var en mycket lärorik resa i Rieslingland och min tidigare tvivel om torr Tysk riesling är bortblåsta. All torr riesling är inte bra men den som är det är fullt i klass med de bästa från Alsace.
Vi minns också när vi efter en god vinprovning på Weinhus Porn gick ut för att leta matställe och kom ut lagom för att se Zlatan dra in 1-0 mot grodmännen. Tungt! Och Heyman Löwenstein kan han med. 2009 von blauen schiefer var en goding. Och likaså Weiser Kunstler Einkircher Zeppwingert 2007 Spätlese som hanns med innan Zlatan.

I övrig har de minnesvärda vinerna sedan sist varit

• Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant- Har druckit ett par årgångar men detta har definitivt mått bra av två år i kylen
• 2008 Domaine Fontaine-Gagnard  Chassagne Montrachet 1er Cru-Morgeot - Minnesvärt mest för att det inte riktig svarade upp mot sitt ursprung och mina förväntningar. Rätt blaskigt faktiskt för sitt ursprung
• 2005 Vilmart & Cie Grand Cellier d'Or Brut 1er Cru- Småsyskonet till Cour de Cuveé från Vilmart testades med ett glas om dagen under fyra dar. Var nog bäst dag två eller tre då den lite råa ekigheten klingat av lite och det fortfarande var gott liv i moussen. Men fortfarande givetvis en bra Champagne som kan matcha lite kraftigare käk.
• Studert-Prüm 2010 Bernkastler Graben Riesling Spälese - Ytterligare ett inköp från Mosel utgjorde en bra bas i laxkok. Inget stort vin men fyllde sin funktion med en äran
• 2011 Van Volxem Wiltinger Braunfelds var torrt, fylligt och gott. En ny och god bekantskap från Saar. Återstående buteljer blir nog inte sämre av att få vila lite
• 2004 Castello di Brolio från Barone Ricasoli - Jag vet inte om jag blivit för påverkad av en del övriga bloggares sågning av detta hypade vin, eller om mina vinpreferenser ändrats med tiden,  men jag funderar allvarligt på om de inte har tillsatt en dosage av den saligen avsomnade(?) CocaCola Vanilla i detta? Hur som föll det inte mig på läppen. Så ska inte mina Chianti smaka. Vanilj, fat och lite restsötma. Nej tack
• Per Bill - Du med flera höjde ju Alain Brumonts Château Bouscassé till skyarna för ett par år sedan och det trillade in allt för många årgångar i min källare men nu är den sista slut. Ett glas av årgång 2004 räckte sen gick den i vasken. Inte för att den var defekt men den var inte god och Tannatdruvan  utlöste snabbt huvudvärk hos undertecknad. Nej tack här med!

Men vad dricks det idag? 2011 Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling "Alte Reben" trocken von Shuberts Gutsverwaltung ur en halvflaska, är precis lika bra som när vi köpte det! En ganska komplex rieslingboquet med inslag av svartvinbärsblad och tropiska frukter. Och det smakar gott och passade utmärkt till lite lax inkokt i ovan nämnda Studert-Prüm. Gottgottigottgottgott! Och en så vacker tyskedesignad etikett sedan! Lika tydlig och lättförstådd som de tre parallella klassificeringssystem Tyskarna driver för tillfället.

Det var det hela från Blekinge det för denna gång. Och vi får hoppas att Knugen lyckas heja fram handbollslaget till OS-guld!



Champagneprovning Kulla 20110702

Det var nästan mer bevär att hitta en helg då de flesta braxar kunde än att handla Champagnen i Frankrike i mars. Men till slut blev provningen av. Tanken när vi handlade ihop startfältet var att försöka spänna över hela spektrat på flera håll - Ungt & moget, Extra brut & på gränsen mot demi sec. Och sen allt från druvrena till druvblandningar. Och det blev det. Dokumentationen finns odigital i Logedokumentärens ledor-bok så här följer bara startfältet: Men gott var det!

Flight Nr 1

Champagne 1 – ”Experiment” Non-dosage R&L Legras
100% Chardonnay Chouilly Grand Cru, Gåva från odlare

Champagne Nr 2 – 2007 Larmandier Bernier Terre de Vertus Non Dosage
100% Chardonnay Vertus Premier Cru Champagne, 33€

Nr 3 2002 Perrier-Jouët Belle Epoque
45% Pinot Noir, 5% Pinot Menuier 50% Chardonnay, 94€

Champagne Nr 4 2004 Louis Roederer Cristal Brut Millesime
65% Pinot Noir 45% Chardonnay, 145€

Flight Nr 2

Champagne 5 2005 Moutard Cuvée Arbane “Vieilles Vignes”
100% Arbanne , 86,50€

Champagne 6 NV Jacques Selosse, V.O. Version Originale
100% Chardonnay, Degorgerad 28 juli 2010 , 109€

Champagne 7 2002 Vilmart Coeur de Cuvée
20% Pinot Noir 80% Chardonnay Rilly la Montagne Premier Cru , 50€

Till flight 2 passade vi även på att plocka i oss lite tilltugg: Lagrad Comte, sötpaprikakorv från Schabos hemchark samt kallrökt fläskfilé från samma ställe

Kvällen fortsatte med att Hasse provade sin nya Weber. Och det slank nog ner en och annan vinare till...

En helt vanlig lördag i Blekinge...

En vanlig lördag i Blekinge träffas Ulf och Arne. Vi började med lite skumpa...
Tre bra Champagner men med tre helt olika karaktärer var meningen och det lyckades!



Larmandier-Bernier Terre de Vertus Blanc de Blancs Non Dosage (2007)
En torr rasren chadonnay från Vertus. Tricket med Non Dosage fick vi lära oss i våras var att man måste ha mogna druvor och helst från bra lägen för att det ska bli bra. En uppfriskande blekgul chardonnaychampagne, torr men inte så torr att det drar i käkmusklerna. Mycket bra grejor!
R&L Legras Cuveé Presidence Vielles Vignes 2002 Blanc de Blanc
Även denna champagne en Blanc De Blanc men med helt annan karaktär. Här har vi mognadstoner med åldrande äpplen och rondör. Har utvecklats ordentligt sedan några av oss drack en butelj från samma låda som fördrink extraprovningen på Kulla härom året. Mycket bra grejor
Vilmart 2005 Grand Cellier dÓr
80% Chardonnay & resten Pinot Noir, jäst och lagrad i ekfat. När denna provades på plats i våras var eken närvarande men jämfört med de andra i startfältet märktes den ännu tydligare. En av de första reflektionerna var att glasen luktade skåp men efter ett kort tag satte Fru Åkeholm att detta var något eklagrat. Inte på något sätt obehaglig men tveklöst en matchampagne snarare än en snackechampis. Men ytterst välgjord och även denna mycket bra grejor.

2003 Leon Beyer Cuveé de Comtes d'Eguisesheim

En klassisk petroliumladdad torr mogen Rieseling från Alsace Kan det bli bättre? Även om Tysken börjar få bra stuk på sina torra rieslingar är en torr alsaceriesling ändå snäppet bättre. Speciellt från en sådan producent som Leon Beyer. Mycket bra grejor även detta!

Dock kan man undra vilka svampar Leon har käkat innan han färglade etiketten? Kanske är det det tyska arvet som slår igenom i färgvalet. Det kan ju tyckas ibland att de tappat fotfästet i estetiken men sina hockeyfrillor och mönstrade reklamslipsar
Behagligt påverkade av de vita vinerna laddades Weber med lamm & gris. Och till kött föredras rött! Ibland är det ju så att man vill dölja ett mediokert innehåll med kul förpackning. I detta fall en av de mer bisarra etiketterna med en ufosnubbe på skruvkorken. Men innehållet är absolut inte något snögubbevin.
Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant är ett mycket gott Kaliforniskt Rhônevin på de klassiska sydfransk druvorna med Syrah i spetsen! Bra balans mellan kraft, frukt & alkohol, och inte extra allt gjorde detta till en sann njutning öven detta! Mycket bra grejor

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo som bloggats tidigare har lyft efter en natt i kylen! (Och forsatte att knyta upp sig när slatten försvann i onsdags) Men fortfande för lite pang för pengarna.
Och som avslutning på aftonen visade Jens att han lärt sig göra paj & vaniljsås på hemkunskapen! Till detta och en kopp god Zoegas smuttade vi försiktigt på en 2008 Lenz Moser Trockenbeerausleese.
Genomgående genom kvällen måste vi säga att detta har varit väldigt bra vin.
Vi mår Bra! Det var gott. Åkeholm & Arne!

Tre pöjkar i Frankrike del 1

I gryningen en söndag i mars 2011 startade två Pöjkar Volvon i Åkeholm och styrde kosan söderöver. Drygt 130 mil senare styrde vårt tekniska underverk GPS:en in oss på ett torg i Reims. Där satt en del konstiga skyltar som påstod att man inte fick vara där med bil, så det var bara att ta den kortaste men motsatt enkelriktade vägen ner i garaget under Place Drouet d'Erlon,. Vi var framme i Champagne! Efter en kort installation på hotell Crystal satte vi oss på den ”klassiska franska restaurangen” James Joyce. Ett par kalla Kronenbourg 1664 senare dök den siste Pöjken, Massamannen, upp direkt från Bryssel. Då var gänget samlat, ÅkeholmsBrax, Hasse & Massamannen Nu kunde vi äntligen få tolkat vad det stod i de franska menyerna, så ett par Tartifletter beställdes in tillsammans med husets Côte du Rhône. Gott och näringsrikt! En Tartiflett är förresten en gratäng gjord på kokt potatis, lök, fläsk & Reblochon, en ost från Savoie. Mumma! Efter det var det dags att dricka lite Champagne! Över till en närbelägen champagnebar. Vi provade först en butelj Besserat de Bellefon Blanc de blancs. Gott och gav mersmak. Butelj numro två blev en Henri Abelé Brut med en odeklarerad procentuell blandning av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Gott även detta. Lätt trötta efter en dag på Autobahn kröp vi sedan till kojs på hotellet. Au revoir!


Dag 1, Måndag, Champagne Efter en stärkande frukost med toast & kaffe tillsammans med en lite oblyg terrier styrde vi kosan mot vårt första besök på Vilmart & Cie i Rilly la Montagne. Det som skiljer Vilmart från många övriga odlare är att här är det ek som gäller! Dörrar i ek, jäsning i ek och därefter lagring i ek, provningsglasen är dock fortfarande i glas glädjande nog. Att resa i Champagne innebär inte bara en massa gott vin utan även att man träffar många olika människor, med betoning på olika. Samtidigt som vi var på Vilmart var det även en gigantisk Engelsman där för att boka in en busslast turister från Imperiet. Och vi menar gigantisk typ mannen som äter mintkakor hos Monthy Python, Mr. Creosot. Mitt i provsmakningen var han tvungen att röka lite grand så han gick och satte sig i bakluckan på sin Audi A8. Där fanns inte många ” Thousandths of an inch” över på sidorna mellan Audi & the jolly old chap... Tillbaka till vinet, Vilmart odlar 11 ha Pinot Noir & Chardonnay på Premier Cru-mark i Rilly och Viliers-Allerand, och de har en portfölj på sju olika champagner från instegsbubblet Vilmart Grande Réserve till prestigecuvéen Vilmart Coeur de Cuvée. Överlag var kvaliteten imponerande och champagnerna var vinösa med tydliga dragningar mot Bourgognehållet. Riktigt bra grejor!

Nästa odlarstopp var något helt annorlunda. Från Vilmarts kända, välregisserade och PR-medvetna anläggning till ett hål under ett Peugeotgarage i Mailly, mitt i hjärtat av Pinot Noir Grand Cru. Vi knackade på villadörren efter att ha kört förbi och missat stället på första försöket. Detta besök gjorde vi efter en rekommendation från en av Massamannens kollegor i Bryssel. Vi fick följa med och se på anläggningen som man nådde genom en enkel trappa i garaget. Här var det inga överdådiga ekliggare eller träpaneler på väggarna. En betongkällare i tre plan under garaget men rent och välskött. Michel Hernoux gör ungefär 23 000 flaskor årligen från 4 ha i Rilly Grand Cru. Dessutom levererar han nog Pinot-druvor till något av de större husen, då 4 ha bör ge druvor motsvarande ca 40 000 buteljer per år. I källaren låg uppskattningsvis två årsproduktioner på lagring, och där vi lära oss lite om vad som händer när flaskorna är defekta och botten flyger iväg, eller varför det är extremt viktig att inte kolsyrejäsningen sker vid för hög temperatur. Då överskrids trycktåligheten i flaskorna och då blir det nog riktigt kul! Vi fick även en inblick i hur kontrollapparaten för att garantera kvalitet och ursprung går till med förseglade referensflaskor och etiketter. Efter gått igenom anläggningen bjöds vi in i familjens vardagsrum där vi bjöds att smaka på husets enda Cuvée. En mycket välgjord Champagne på ca 90 % Pinot Noir och 10 % Chardonnay. Anledningen till att det inte var en ren Blanc de Noir var att en liten inblandning av Chardonnay gav en bättre och mer tilltalande mousse. Ren Pinot ger stora bubblor och en kortlivad mousse medan Chardonnay ger mindre bubblor länge. Att Champagnen dessutom kostade 12€ buteljen gjorde det inte sämre. Till provningen fick vi dessutom en stor tallrik med kuber av Comté-ost och salami. Det var nog ungefär då vi kom på att vi glömt äta lunch… Även denna odlare producerar riktigt bra grejor! M. Hernoux var en trevlig och stolt fransk vinbonde med tydliga åsikter om att publicitet och reklam var av ondo och att han inte förstod den ekonomiska vitsen med att göra årgångsmärkt champagne. In i bilen igen med ytterligare ett par lådor och sedan full fart söderut genom den franska våren mot dagens tredje besök.

Regionen Champagne är ganska långsträckt i nord-sydling riktning och har ett sydligt department Aube, som ligger ca 10 mil söder om Reims. I detta område, Côte de Bar, blev det tillåtet att odla Champagne så sent som 1919. Det som drog oss söderut till Champagne Moutard-Diligent i den lilla pittoreska byn Buxueuil vid bäcken Seine var druvorna. I denna södra del av Champagne odlar man fortfarande några ovanliga druvor som faktiskt får finnas i Champagen. De är inte bara de vanliga tre: Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Utan det finns ytterligare fyra druvor som är tillåtna: Arbanne, Petit Meslier, Pinot Gris och Pinot Blanc. Moutard – Diligent visade sig inte bara vara ett litet Champagnehus, utan var en ganska stor producent av både Champagne och Bourgogneviner. Så där fick vi en rundvandring både i en stor lagringshall med åtskilliga 20 m3 rostfria tankar och ett stort ovanjordiskt lager och tappningsanläggning. I den fanns massor av konsultjobb att göra… En snabb arbetsmiljörevision av Massamannen och ÅkeholmsBrax gav inte direkt något toppbetyg. Men det var kul att se hur industriell degorgering och dosage av Champagne går till. Tillbaka till provningsrummet och där kunde vi njuta av delar av sortimentet. Och efter lite flört med degustationspersonalen samt efterföljande samtal till chefen fick vi även smaka det vi kom för: Cuvée 6 cépages, en Champagne på sex olika druvor, alla ovan uppräknade förutom Pinot Gris. Trots att den inte var ordenligt kyld så var även detta riktig bra grejor. Och det märktes att denna innehöll fler druvor än vi var vana vid. Côte de Bar har en annan karaktär än Champagne runt Reims och Epernay. Mer slättland och rikare jord, och även mer sol. Så en bakgrund till att området godkändes för Champagne 1919 var nog att man behövde söta upp dåtidens Champagne på ett billigt sätt samtidigt att efterfrågan hade ökat under ”la belle époque”. Knivskarpt rasrena Blanc de blancs odlas nog med fördel runt Epernay trots allt tyckte vi treenigt! Närmare bestämt i Chouilly skulle det visa sig men mer om det senare

Natten tillbringades på ett Hotel et Restaurant Le Magny i närbelägna Ricey. Där drack vi resans första roséchampagne utomhus lyssnandes till sjungande vårfåglar. Livskvalitet! Och innan vi kröp ner mellan de manglade lakanen hade en liten trerätters middag, naturligtvis inkluderande en välfylld ostvagn att välja franska läckerheter från, intagits tillsammans med en vit Santenay Premier Cru "Clos Du Passe Temps" från Domaine Fleurot-Larose samt en röd 2007 Fixin "La Place" från Gerard Séguin. Sen somnade vi återigen gott i var sitt rum. Fortsättning följer...