Prisvärt vitt, samma druva, 2 stilar

ett riktigt billigt vin, men ändå alltid mycket för pengarna. 89:- för nya årgången av Simonsigs Chardonnay. I jämförelse med 2015 som hade nästintill burgundisk finess och elegans i fin stil, blev 2016 något helt annat. Nu är det ruffigare med en hel del ek, solvarm frukt, pepprigt och kryddigt. Inget pratvin denna årgång, men som måltidssällskap med ugnsplåt och stekt firre funkar det riktigt bra. Används med fördel till lite kraftfullare rätter. Jag föredrar 2015 och jag vet inte vad den här stora årgångsskillnaden beror på. Kanske beror det på vad kunderna efterfrågar eller så är det helt enkelt årens klimat?

Så för att få lite balans i kvällen var jag även nyfiken på Fevres Petit Chablis. 129:- för 2015. Jodå, här skärper det till med mineralitet och sten. En annan balans med stilfull frukt och pigg syra i kombination med en len liten smörighet. Också ett billigt vin, men jag tycker det är gott och fräscht. William Fevre bjuder på bra nivå i sin lille petit. Just nu verkar den inte finnas på bolaget, men 2014 går att beställa.
Trevliga vardagsviner båda 2.

Kunglig tillvaro på Öland

I helgen var vissa av Braxabröderna hos Stormästaren på Öland. Det var kungligt! Nu var ju inte logens dokumentationsförare på plats med den analoga loggboken. Så vad vi smakade av kommer vara höljt i dunkel för framtida generationer.
Vi drack hur som helst Champagne från Diebolt-Vallois och Marc Hebrart, Chablis Grand Cru Le Clos från Fevre, Chassagne-Monrachet från Sauzet, Ceras från Antica Terra, en Noshörning årgång 2000 samt ett par till.
Sydsektionen hängde in en närobs på Brelle, De flesta såg Pilgrimsfalken äta Skrattmås, och alla små kungsfåglar.
Mycket bra rekreation!

Nej, alla viner är inte bra!

En del av dem är helt enkelt bättre...
Ibland undrar jag lite varaför jag lägger ut en rejäl bunt hundringar varje år på vin. Gott men inte nyttigt i för stora mängder. Ont i håret på kort sikt.
Men för det mesta är det gott. Men ibland är det som min danska lotteri-vinare som öppnades på nyårsafton, 1970 Grand-Puy-Lacoste. Resterna av en fallen storhet som snabbt skymtade fram mellan vinägerdragen och drägget.

Och ibland tittar kork-trollet fram med sitt fula tryne och räliga smak. Han eller i all fall hans avlägsna släkting hade Dansken hällt i samband med en sannolik omkorkning av ovan avbildad för många år sedan. "When will you ever learn " sjöng nästan Eric Burdon för många år sedan.

Men i kväll tittar varken kork-troll eller någon fallen storhet fram
2008 Chablis Premier Cru Vaillons från Domaine William Fevre är bra, riktigt riktigt bra! Färgen har utvecklats från ljust gröngul färg vid inköpet till en mer lätt ljusgul färgton. I nosen en ren krispig fruktigt balanserat ekad smörkolearom som bara skriker ut smaka på mig. Lätt att lyda. I munnen visar sig en torr, avrundad, syrlig lätt grapefruktsbesk fantastiskt god smak. Med riktigt bra häng.  Så här vill jag att Chardonnay ska smaka! Kostade 19€ på plats i Chablis i mars 2011 då vi även lärde oss kvalitesskillnaden mellan Domaine-märkta viner och de med bara namnet William Fevre.
Wine Spectator påstår att vinet håller fram till 2021 men jag tror inte att jag kan hålla mig och kolla att de har rätt. Återstående flaska ryker nog innan dess.