Bättre sent än aldrig, det bloggas för sällan

Oj oj oj, nu har det varit svagt med bloggandet från min sida, men några gamla sparade flaskor i förrådet börjar väl snart lukta skunk om jag inte kör dom till glasinsamlingen. De har blivit sparade för jag vid dryckestillfället i somras ansåg dom bloggningsvärda. Efter återhämtningen från little blue eyed boy var det några vinare (och en öl) som jag tyckte om och till dessa fann jag vid nattduksbordet gamla noteringar. Tveksamt hur intressant det är nu, men några finns säkert fortfarande anskaffningsbara.

Direkt ur ett blad vid nattlampan i sköna semestertid såg min sammanfattning ut så här innan lampan släcktes:
Sassiolo:
"Ett gratisvin från mässan i våras, Sassiolo 2009. Vid den provbänken var det detta vin jag uppskatta mest. Det hade en mycket mer djupblå mörk färgton än vad jag kan minnas från det tillfället. Påtagliga dofter av multna löv, höstdagg, björnbär och gråpäron. Lätt syrligt med smak av mörka körsbär, svarta vinbär och överlag en rätt djup frukt. Känns schysst generöst välkomponerat och hade jag varit importör, skulle jag kunnat försöka prångla ut några stycken på svenska marknaden."
Som kompletterande info är vinet gjort på Sangiovese och Montepulciano. Jag var tydligen rätt impad av detta vin, men jag har ingen aning om vilken prissättning som skulle vara befogad. Förmodligen inte allt för mycket eftersom jag fick det gratis, ett fynd?
Paolo Scavino Barolo 2004:
"Har några stycken Paolo Scavino i källaren, men då Barolo 2004 släpptes 06-01 i lillflaska kunde det vara lite spännande med en provsmakning. Vinet har nått mognadstoner med tydligt kryddiga inslag. Områdestypiska komponenter finns prydligt närvarande i rik och fin struktur, men jag saknar ett tyngre djup och botten som jag nog föväntat mig." Jaha
Josetta Saffirio Barolo 2005:
"Hade förmånen att avnjuta Persiera 2005 tidigare i våras. Det vinet hade en väldigt utvecklad och färdig och kanske något trött karaktär, så jag blev lite överraskad när motsvarande årgång av Barolo "standard" uppvisade en spänstig vital fruktighet. Stram och komplex med galanta smaker av mörka körsbär och rosor i vacker harmoni med mognadsglada örtiga toner. Generöst och elegant och jag fick mer ut av detta än av Scavinon."  Jodå
Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay 2005:
"Detta är nog annars det vin i veckan (typ 28) som imponerat mest på mig. En anspråkslös skumpa under 300:- doftar rätt stort i härligt brödig, mustig och kolaaktig ton. Härligt frisk, syrlig smak med gott om fruktiga, mustiga kvaliteer som växer och blommar ut mot brödig bakgrund." Aha
Öl: Brewdog Hardcore IPA:
" En sån här härlig citrus-, knäck- och örtbärsabomb med ljuvlig fräsch beska i form av Brewdogs Hardcore IPA kan också vara värd att nämna. Mycket god och fyllig, men kanske onödigt hög alkoholhalt och därmed pris." Jaså, och efter detta tillfälle får jag nog inflika att ständigt tillgängliga RipTide har ytterligare kvaliteer och är nära besläktad med finölen i 4-pack, Alice Porter, och det är inget dåligt betyg.
Vidare efter dessa hemmaupplevelser styrdes kosan mot Ög och där dracks det både den ena och andra godsaken, men i brist på noteringar, i härlig sommarbersusning och ljudet av vaktlars byttbyllijutt är nu återgivningskapaciteten av upplevelserna klart begränsad så här långt i efterhand. En sak står däremot solklar och det är att sommarens i särklass bästa vinupplevelse small av vid ankomst till Bondorlunda. En oerhört tacksamt utvecklad och ljuvlig champagne i form av JOSE MICHEL et FILS Special CLUB 2000. Djävlar va läcker den va!!! En äggul kulört och medelstora bubblor. En stor välkomnande blommig, lätt ekig doft med ackompanjerande röda vinteräpplen. Stor livlig komplex smak  med bred repertoar. Floral, smörig, ekig, mustig, mörkfruktig, brödig och lite tjex. En riktig bomb! En kul galant utveckling.
Efter äventyr i vaktelnatten fann jag några öl som föll till min belåtenhet. Några norska komplexöl i form av La Rye IPA och Konrad´s stout var ju ena riktiga sommaröverraskningar som väl kan konkurrera i bärsans finrum. Inkvalad från beställningssortimentet fann jag på A6 Oppigård´s Indian Tribute. Till skillnad från Oppigård´s sedvanliga standard med citrusfräscha sommartacksamma läskbira, erbjuder Indian en större tyngd och kraft och smakar riktigt bra och med ett oväntat djup. T.o.m. Slottskällan har lyckats prångla ut en riktigt schysst drickbar bira som omväxling i form av Zeven under sommarmånaderna. Har inte samma pondus som i övrigt ovan nämnda, men för första gången i historien vill jag ge Slottskällan godkänt och kanske rent av med beröm. Om Jose Michel var sommarens bästa och mest kompletta vin, så var Grilli del Testamatta det i särklass mest prisvärda. För blotta 159:- får man ett riktigt smakrikt och balanserat fruktigt vin. Friskt och kryddigt, fräscht och örtigt, men med bottentyngd. En frisk Toscanafläkt, med djupare karaktär. Till min förtjusning visade det sig att en ny Testamatta nått oss när Las och jag var på septembersläppet på Regeringsgatan. Soffocone, det s.k. knullvinet. Om prispåslaget på 30:- i förhållande till Grilli berättigar, lär det väl jökas en hel del i stugorna så länge vinet finns att tillgå.
Kanske bäst att gå å lägga sig för imorgon kommer pöjkarna. Då ska vi ha kul, har tjackat nåra vinare, det var inte så dyrt.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för en ny bira som kom i septembersläppet. En ljuvlig, bred, smakrik och i det närmaste skolboksexempel på hur en riktigt maffig PA ska vara. Fantastiska LaGunitas, missa inte den! Några bilder tar visst inte servern emot ikväll, så jag får skita i det.

Båårgånnj [Bourgogne]

2006 Louis Jadot Beaune 1er Cru visar sig mycket tydligt när jag dragit ur korken vara ett ursprungstypiskt vin från premier Cru vingården Les Avaux i Beaune. I nosen hittas en torr doft av matkällare, piptobak och röda körsbär.Smaken är ganska slank men kryddig med tydliga tanniner, ett drag av lakrits och en försynt kvarstannade jordgubb & hallonsmak. Gott!
Det som gjorde att jag ganska omgående, och med stor säkerhet lyckades placera vinet i denna 11,52 ha stora lieu-dit i centrala Beaune var att det stod på korken...
Vinaren kostar 179 SEK och är väl egentligen ett lite väl bra vin att smutta på till fredagsmaten som idag styrdes av Jens och blev kebabpizza. Men det går ju alltid att koncentrera sig på vattenglaset till maten och njuta senare. Om det inte hade gått upp 20 SEK sedan årgång 2004 som släpptes förra hösten, och som nog egentligen var lite bättre, hade jag nog laddat upp ett större gäng i kylen. För detta är i min smak och klarar ytterligare 4-5 års ryggläge!

Länge leve alla nykterister

En bekant som håller sig till öl och brännvin frågade om jag ville ha en flaska rödvin. Han trodde inte att den skulle gå att dricka men frågade ändå. Hans grannar nykteristerna skulle flytta och hade hitta en butelj vin som någon mindre förstående person givit dom vid nåt tillfälle.   Vinet då, jo det gick att dricka, det var förvånansvärt vitalt och friskt även om jag inte springer benen efter en pava till. Det nykteristerna sparat och glömt var 1987 Marquez de Arienzo Gran Reserva. Årgången anses vara mycket bra men inte excellent
Vinet var klart men färgen var närmast brunröd. Doften var dov och mullig med ett inslag som jag känner igen från de nerfallna päronen jag hittar under trädet och där den inledande nedbrytningen börjat. Fatlagringen gör sig påmind, men inte alls särskilt tydligt. Som jag nämnde inledningsvis kändes vin förvånansvärt friskt i munnen. De som känner mig vet att Kåtte Råånare som jag inte springer benen efter Riojor, men i det här fallet är jag positiv, vinnekrofil som jag är.

Korkens år?

I förra inlägget behandlade jag lite kemiska korkdefekter, så idag går vi över till de mer mekaniska. Jag har flyttat mitt vin under sommaren och under den manövern började en flaska läcka. Sannolikt för att den legat stilla och lugnt i 12,0 grC under ett par år och nu under någon vecka hamnade i rumstemperatur under en av de få varma veckorna i sommar.

Korken hade något jag vad jag minns aldrig sett förut, ett veck! Så ur detta veck droppade de söta dropparna ut på allt annat i den lådan. Det hade inte läckt så mycket historiskt så det var väl delvis igenproppat med sockerkristaller kan man kanske tro.

Hur gick det med vinet då? Jotack det var inget fel på det.



2009 Reingau Riesling Spätlese är ett av de enklare vinerna från Weil. Köpt på Münchens Flughafen 2010 för ca 180 SEK. Gott var det och vad jag kan känna oskadat trots sin undermåliga förslutning. Jämfört med söt och fruktig Mosel som undertecknad senast är kalibrerad på så känns detta lite tyngre och med mer grapefruktsbeska när smaken sakta sakta klingar av. Annars ett bra vin och balanserat vin Men jag har druckit bättre senaste månaderna, bortskämd med Himmelreich och sånt som man blivit.

Samlingsblogging sedan sist

Guten abend, i dag dricks det Riesling från Mosel, men det återkommer jag till senare
Det var ju ett tag sedan det bloggades från Blekinge men ibland är det andra saker som är mer nödvändiga. Så följande är en samlingsblog för en del av senvårens och sommaren vin.
Vi börjar med det tråkiga; Korkskada, TCA eller som Lennart Klinghult skulle uttryckt det:
Den korrekta IUPAC-benämningen är 2-4-6 Trikloranisol.
Om nu upplysningarna på nätet stämmer förresten så fyllde vår gamle organiker 86 år för någon månad sedan. Undrar om han följer bloggen innehållande fyra årskullar kemitekniker från ED? I så fall: Hej Klingan!
Som lite repetition kommer en liten strukturformel på eländet TCA

Jag vet inte om det är jag som haft tur tidigare men i sommar har det i alla fall öppnats för många korkade vinare:

• 2005 Esse Syrah
• 2005 Brunello di Montalcino DOCG, Fattoria Le Lecciaia
• 2009 Maximin Grünhäuser Abtberg Riesling Kabinett
• 2010 Briccotondo

Skjuts ner i vasken! De dyraste vinarna i källaren!

Två Braxar och Massamanne gjorde ju en turné till Moseldalen i juni. Vi bloggade ju inte så flitigt av det lite brända av våra inlägg från tidigare besök i Champagne. Då Ni andra föreslog promillefilter på bloggen :)
Hur som. Vi gjorde ett antal minnesvärda besök: Willie Schäfer, Schloss Lieser Tomas Haag, A J Adam, Van Volxem, Marcus Molitor och inte minst Weinhaus Porn. Är förresten fortfarande förundrad över varför de försöker byta namn till Rieslinghaus...
Det var en mycket lärorik resa i Rieslingland och min tidigare tvivel om torr Tysk riesling är bortblåsta. All torr riesling är inte bra men den som är det är fullt i klass med de bästa från Alsace.
Vi minns också när vi efter en god vinprovning på Weinhus Porn gick ut för att leta matställe och kom ut lagom för att se Zlatan dra in 1-0 mot grodmännen. Tungt! Och Heyman Löwenstein kan han med. 2009 von blauen schiefer var en goding. Och likaså Weiser Kunstler Einkircher Zeppwingert 2007 Spätlese som hanns med innan Zlatan.

I övrig har de minnesvärda vinerna sedan sist varit

• Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant- Har druckit ett par årgångar men detta har definitivt mått bra av två år i kylen
• 2008 Domaine Fontaine-Gagnard  Chassagne Montrachet 1er Cru-Morgeot - Minnesvärt mest för att det inte riktig svarade upp mot sitt ursprung och mina förväntningar. Rätt blaskigt faktiskt för sitt ursprung
• 2005 Vilmart & Cie Grand Cellier d'Or Brut 1er Cru- Småsyskonet till Cour de Cuveé från Vilmart testades med ett glas om dagen under fyra dar. Var nog bäst dag två eller tre då den lite råa ekigheten klingat av lite och det fortfarande var gott liv i moussen. Men fortfarande givetvis en bra Champagne som kan matcha lite kraftigare käk.
• Studert-Prüm 2010 Bernkastler Graben Riesling Spälese - Ytterligare ett inköp från Mosel utgjorde en bra bas i laxkok. Inget stort vin men fyllde sin funktion med en äran
• 2011 Van Volxem Wiltinger Braunfelds var torrt, fylligt och gott. En ny och god bekantskap från Saar. Återstående buteljer blir nog inte sämre av att få vila lite
• 2004 Castello di Brolio från Barone Ricasoli - Jag vet inte om jag blivit för påverkad av en del övriga bloggares sågning av detta hypade vin, eller om mina vinpreferenser ändrats med tiden,  men jag funderar allvarligt på om de inte har tillsatt en dosage av den saligen avsomnade(?) CocaCola Vanilla i detta? Hur som föll det inte mig på läppen. Så ska inte mina Chianti smaka. Vanilj, fat och lite restsötma. Nej tack
• Per Bill - Du med flera höjde ju Alain Brumonts Château Bouscassé till skyarna för ett par år sedan och det trillade in allt för många årgångar i min källare men nu är den sista slut. Ett glas av årgång 2004 räckte sen gick den i vasken. Inte för att den var defekt men den var inte god och Tannatdruvan  utlöste snabbt huvudvärk hos undertecknad. Nej tack här med!

Men vad dricks det idag? 2011 Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling "Alte Reben" trocken von Shuberts Gutsverwaltung ur en halvflaska, är precis lika bra som när vi köpte det! En ganska komplex rieslingboquet med inslag av svartvinbärsblad och tropiska frukter. Och det smakar gott och passade utmärkt till lite lax inkokt i ovan nämnda Studert-Prüm. Gottgottigottgottgott! Och en så vacker tyskedesignad etikett sedan! Lika tydlig och lättförstådd som de tre parallella klassificeringssystem Tyskarna driver för tillfället.

Det var det hela från Blekinge det för denna gång. Och vi får hoppas att Knugen lyckas heja fram handbollslaget till OS-guld!



Punk i Nässjö

Hallå på er !
Här kommer ett smakprov från festivalen i Nässjö, grymma Attentat
spelar en av de nya låtarna.
Spunk och jag grundade med en rosé champagne i mosets trädgård.
Larmandier bernier, Rosé de saignée, premier cru, extra-brut. inget fusk
här inte , det här är en äkta rosé, här har pinotskalen fått vara med att färga vinet
vackert mörkt för att vara en rosé, lite bourgongne liknande både i utseende
och smak, parker gillar den här rackaren.
Hur eller hur tillbaka till punken, trots ett stilla regn mest hela tiden så
funkade festivalen ganska bra.
kolla in u-tube videon, kanske känner ni igen någon i publiken.....
skön sommar på er
//hasse
https://www.youtube.com/watch?v=3cJbuxFTXS0

Blue eyed boy

...inte så oskyldigt blå. Med liknelse från MC-världen skulle ett mer passande namn vara Fat Boy. Det något av det mest täta och kompakta vin jag druckit. En härligt frasig djup Syrahton. Maffig mörk frukt, balanserad ekton, varmmjuka kryddor och tokiga 16%. Man får dessertassociationer i form av pannacotta med vaniljbotten och blåbärstopping. I sin delvis vulgära karaktär känns ändå vinet välkomponerat och snyggt avstämt. Den plötsligt hänsynslöst överdådiga frukten mynnar stilsamt över i mjuka och varaktiga länkar med ek- och kryddkomponenter följt av en varm ihållande generös eftersmak.

Det var förstås Lasan som hade med sig detta läckra, intressanta och udda vin till grassacker igår. Tillfället var efter intagen måltid, men det kändes ändå bra att stilla nyfikenheten med att njuta av denna australiensare. I dessa sommartider kan man för vinet se ett användningsområde som lyxigt grillvin. Till en rejäl biff med rostad örtig färskpotatis förstås, men kan även tänka mig rökat eller generöst kryddat och marinerat fläskkött.
Till själva middagen som bestod av spettgrillad teriyakikyckling med krämig citruspasta (Håkan Larsson i AoV), fanns alternativen Kunstler 1999 Reichestal Pinot Noir samt rosechampagnen De Saint Gall. Vet inte vad Kunstlern fått för recensioner i pressen, men jag tyckte det var ett fantastiskt välsmakande vin. Trevligt med en tegelrödsmogen pinotta som omväxling. Mustigt och doft- och smakrikt av mogna bär, gammeldags jordgubbssylt, russintouch, moget plommondrag och förnämnt omsvepande kryddor. Balanserat och stabilt och med bra mycket tydligare tyngre karaktär än förväntat. Jo, det var förvisso upphällt i Riedelglas, men jag tror på vinet ändå. Kommer köpa fler och ser det både som sällskapligt verandavin i solnedgång, liksom matvin. Det kan heller inte vinna på ytterligare lagring, utan är ett här och nu-vin.
Till en handfull mycket trevliga ostar klämde vi först den amerikanske mousserande tuffingen Domaine Ste Michelle. Spänstig, syrlig attack följt av lugnare frukt har fått mig att uppskatta denna jänkare, men kvällens mousserande kompisar tror jag att jag bloggat om tidigare.
Prisuppgifter:
Blue eyed boy Shiraz 2009, ca 600-700 i svenska pengar
Kunstler 1999 Pinot Noir, 199:-
De Saint Gall Rose, 249:-
Domaine Ste Michelle, 99:- (billigt!)
Då är man inne på 2:a semesterveckan, där 1:a förlöpte på ett hett Rhodos. Där bemäkta jag bara frostad ljus lager, så gårdagskvällen var en välkommen start på vinsemestern. I starkt traditionsbunden anda med vakteltur mm, får vi se om semestern kan generera en vinsammanfattning framöver. Ha det gött och så får vi hoppas att Juli sparkar igång den svenska sommaren på allvar.