Snart kommer tomten

aldrig förr, har en öl med så låg alkoholhalt, smakat så bra (ok Guiness klarar den uppgiften). Electric Nurse Underbar Jul 4,2, är en underbar porter. Men så har man också tillträde till Dugges. En balanserad rostad svart kaffemustighet, men samtidigt en angenäm friskhet och en skönt klingande pomeranston i bakgrunden. Jag blev positivt överraskad och ger det generösa betyget Mycket gott. Snart ska vi på knytis till Lasan, "my poor head" "my poor head".

Tänkte bidraga med en magnum av den till vänster. Är väl tämligen vanligen förekommande, men själv har jag nog ingen pejl på den. Kan bli intressant samt en del annat kan en tro, "my poor head" "my poor head".

Ofärgat vin

Under helgens kommunikation med sPunk har ordförådet hos vinkelBrax utökats med termen Ofärgat Vin. Och även det motsatta som sPunk uttrycker som färgat vin. Vilket han gillar bäst, den gamle Cheval Blanc-konnäsören, behöver jag väl inte nämna.
Men denna helg körs det ofärgat på vinkelg. Två olika viner från samma distrikt men med stora skillnader har ställts mot varann. En halvpanna 2012 Petit Chablis från Brocard som till 85% hamnade i fiskgrytan med skaldjur & saffran, samt det mer drickvänliga helröret 2006 Chablis Grand Cru Vaudesir från Louis Michel & Fils.
Om vi börjar med Petit Chablis så spelar den inte i samma världsdel som storebror. Varför den blev bas i grytan var just för att kunna jämföra med storebror

Nu till det väsentliga: Petit Chablisen var ett helt OK torrt vitt vin, med lite dragning åt det sura hållet. Jämförelsevis en lätt och tunn lättillgänglig smörig doft. Klart mer gul än storebror. Smaken kort och lite lätt snipig. Torrt. Som husets på restaurang till Moulle Frittes eller kokt lax ett bra vin!
Louis Michel är en helt annan sak. Men kanske ändå inte den förväntade fullpoängaren! Direkt när korken drogs ur var doften väldigt knuten och faktisk rätt svaveldominerad. Det försvann dock kvickt i glaset efter ett par snurr, och är helt borta efter ett dygn i kylen. Färgen är väldigt ljus vilket sannolikt beror på en total avsaknad av ek i vineriet. Smaken är väldigt diskret till en början och hänget är nästan mer intensivt än den initiala smakupplevelsen. Vinet är friskt, knastertorrt och gott men det finns en liten liten beska som stör helhetsintrycket litegrann för vinkelBrax. Återstående butelj får ligga ytterligare ett par år så får vi se vad som händer. Bra grejor plus eller vad ganges kallade det.

Testing Langhe Langhe Langhe å en ??kroat??

Helgens vinnyfikenhet stillades med Paolo Scavino Langhe Nebbiolo 2011, 150:- från senaste släppet och kroatiska Grabovac Modro Jezero Grand reserve 2009. Jag fick vinet på plats för dryga svenska hundralappen och jag tyckte det var intressant och hade potential vid besöket i somras. Grabovac är en av de större producenterna i Kroatien, men säljer nästan uteslutande till restauranger i hemlandet. Detta vin har en druvblandning av Merlot, Vranac och Cabernet Sauvignon och får representera vinmakarens prestigevin.

Paolos Langhe har en lätt fruktig doft med framträdande körsbär, en lätt kryddton och nyponnyans. Smaken bjuder en ren välpolerad kristallklar frukt, med främsta inslag av röda körsbär, sötaktigt svarta körsbär, morell och drag av mörka plommon. Unga, kärva tanniner, men som är hyfsat integrerade i kompositionen. Ett rent, slankt och elegant vin med fin syra och distinkt leverans, men samtidigt okomplicerat utan någon bredare repertoar. Det är knappt vinet gör skäl för det, men pga av den läckert rena ståtligheten ger jag betyget Mycket gott.

I kontrast till den friska och rena Paolon ger den kroatiske vännen ett murrigt intryck med en hel del fatkrydda. Annars är frukten rund och fin och något saftig med primära inslag av svart vinbär, blåbär och mogna plommon. Ett varmt fylligt mottagande med något mogen karaktär och med stabila, lugna väl integrerade tanniner. Vinet är absolut matkrävande som sällskap, men annars tycker jag vinet står sig rätt bra även på hemmaplan och det är absolut föremål för några års ytterligare lagring. Betyget är Gott.

Testingtesting

Mmmm gott vin smakar aldrig fel

Lite spretigt från Blekinge

Öhh, var börja? Vi börjar teoretiskt...

2014 års utgåva av Hugh Johnson´s Pocket Wine Book har iochförsig varit i Vinkel Brax ägo sedan strax innan våra Germanska äventyr. 8,90£ kostade den då på Amazon.co.uk och är nu sänkt till 6£. Vad säga? Ett säkert kort, och som för vinkel Brax del betyder mest med kapitlet Bordeaux. En billig försäkring mot de värsta bottennappen och en god sammanställning av drick-tids-rekommendationer . Saknar dock info om Caspar Killer och Liszkay under Ungerns viner. Vad det betyder är upp till läsaren...


En doft av Champagne är en ny 2,5kilos historia av vår Svenska champagneguru Richard Juhlin. Här är VinkelBrax mer kluven. 369 SEK från Adlibris. 8000 provade champagner utlovas. Har hunnit läsa ett par kapitel och läst mycket om Richards näsa, att hans nya dam heter Ragni och luktar gott , att han klantade bort ett guld i Karlskrona och lite annat kuriöst. Egoboost kallas det visst i blog-världen. Vad det kallas i konsultvärlden passar jag på.

Som vardande ägare till Champagneguiden och Tretusen Champagner upptäcker jag dock att, i mina ögon, jag läst allt för många texter om champagneodlare förut. Kom igen nu Juhlin, koka soppa på en spik anstår inte en världsauktoritet, i alla fall om Du vill var kvar på toppen! Trevlig läsning? Ja. Nyskapande? Nej. Men som en uppdatering av tidigare alster? Ja, kanske men jag ber att få återkomma efter mer ingående studier. Och förresten är Gonet-Sulcovas hus i Epernay renoverat sedan snart 10 år... Så vad är resten av texten värd?

Praktikaliteter
Öppnade ett svindyrt vin i går. 2006 Produttori di Barbaresco. Ett säkert kort som dock igår doftade som det allra bästa salubrin. Tjoho ner i vasken.
Följde upp med ett inköp från Österikevistelsen. Gott sist både i Österrike & Ungern. Lite väl mycket ek tyckte undertecknad igår och öppnade en fulöl istället innan jag somnade gott.
Idag dricks varuprov efter ett besök hos massamannen på Senoren. massamannens gamle chef vinlangaren bosso-Rosso hade langat över lite fin-barbera.

 

2007 Villa Giada Barbera d´Asti Nizza Dedicato... är gott. Det är finversionen av Suri, ett tidigare bloggat Barberavin från bosso-Rosso. Ett mörkrött sötfruktsdoftande vin. Svalt syrligt och fräscht men med stigande temperatur kommer fathanteringen smygande. Med lite mindre fat-toner hade detta fått full pott då det är friskt, fruktigt och fräscht. Och matchningen med en stensoppsrik köttfärssås var mycket bra. Så sammanfattningsvis bra grejor.

Glädjande aktivitet på bloggen förresten! Behövs så här i ålamörkret som ligger tungt över nejden, men som inte bör få fäste i själen!

Billig champagne

hur kan det bli om man skulle hamna i sådan situation? Jovars, med Ernest Rapenau för 198:- är det på acceptabel nivå. Doftar friskt av syrlig citrus, men saknar djup och är på blygsam nivå. Smaken är tillika uppfriskande och alert med frisk syra. En eloge för livliga små bubblor som kittlar dödsskönt. Det är framträdande citrusfrukt med bitter grapefrukt, josig apelsin och söt citron. Vinet är i det närmaste fritt från brödkaraktär och mustiga drag, men har ett överraskande inslag av skumbanan. Sammantaget något slätstruket och neutralt och den totala fruktigheten är dämpad och saknad. För att det är fredag och att det är spänstigt och fräscht och läskande blir ändå betyget Gott. Denna dag hade annars ett underbart släpp, men väldans vad 08-gamarna hugger och numera även på dyrare vin. Tomt på flera målviner redan vid 16:00 på Regeringsgatan. Fick vända på klacken, men dessbättre fanns räddning hos charmiga Söderhallarna. Kan inte finnas många butiker kvar med kölapp, men väl framme vid disken en inspirerande service. J: Med darrande spänd stämma: Har ni kvar nån Ornellaia? (i tankarna ""snälla""). S: Visst fan seru, en låda eller? Vilken jävla ful etikett de fått på i år :) :) :)

En pigg 17-åring från down under

Så var det då vardag efter vår utflykt i österled och till de sedvanliga fredagsräkorna så föll valet i källarmörkret på 1996 års modell av Chateau Tahbilk Marsanne Victoria state(13,0%)låg alkoholhalt med ungerska ögon. Världens äldsta nu levande marsannestockar talar. Färgen har har gulnat betänkligt sedan jag jag köpte flaskan på ÖÖÖÖÖÖÖdeshööööögs systembolag runt år 2000 i tron att det skulle vara ett synnerligen lagringsdugligt vin. Doften är lite försiktigt blommig, mineral och olja lite åt rieslinghållet (man dricker ju inte marsanne var dag direkt så referenser saknas lite). Smaken är oerhört vital, stor mogen och komplex. Sanslöst bra, rund och fet vid första kontakten därefter kommer smaken rullande från vidderna i södra aussie. Spänstiga syror möter upp en fruktig, blommig nästan lite kalkig smak som inte är jättelång men väldigt balanserad. Smaken hänger förvånandsvärt länge på ett diskret sätt och man förundras över vitaliteten. Jag brukar tycka att riesling är världens mest lagringsdugliga druvtyp men här har vi ytterligare en kandidat för denna titel. Kommer nog att köpa in ytterligare buteljer av detta vin för att kunna njuta längre fram. Viner måste ju mogna för att kunna visa upp komplexa toner i all sin prakt. Vet ej vad vinet kostade när jag köpte det och har heller ingen aning om vad det kostar idag men bra är det.