Fyndtips

...för er som gillar supertoscanare. Crognolo 2013 innehåller enbart Merlot och Sangiovese och måhända saknar man en skarp dirigent och ryggradsskapare i form av Cabbe, men vinet fräschas upp av en livfull syra mot den mörka rika frukten inbäddad av charmigt mumsig skickligt integrerad fatkrydda. Priset 199:- håller bra i internationell konkurrens och gillar man denna snyggt styrda generositet med rustika inslag finns det ingen anledning att chansa å låta den samla damm på hyllan, utan här snackar vi med fördel om direkt konsumtion när beställningspåsen är hemburen och rocken hängts av i hallen. Mycket gott och riktigt bra vin! Beställ 90373!
Kan även slå ett slag för samma årgång av Spinettas Ca di Pian, men här är det mjukare och saftigare och måhända inte lika färdigt. Förvisso inga bråkiga tanniner, men noterbara, och heller ingen bångstyrig ung syrafeeling men det är kanske inte att förvänta hos en Barbera. Det är ett snällt och lent vin och det smakar gott. Frukten håller en ganska djup och tät stil idag och därför kan en tids flaskutveckling mot mognare frukttoner vara intressant att följa. För dagen verkar bara 2012 finnas i vårt sortiment och det kan ju vara nåt att testa.

+ bonusbild från fullständig härlig sommarprovning

Rhinospinettan håller måttet

Spinetta Langhe Nebbiolo 2013

Spinettas lågprisalternativ (cirkus 180:-) som biter sig fast i Systembolagets sortiment. Vi har väl tyckt att kvalitén har åkt lite upp och ner genom åren, och ibland har det hänt att vinet åkt in i tunnlar för att dyka upp som så mycket bättre några år senare. Årgång 2013 är redo att korka direkt, dock. Mörkt, mustigt, kraftigt med en god portion mörka bär i smaken, tillsammans med tanniner i en helt schysst balans. Gott och prisvärt i vintermörkret.

Testad och med beröm godkänd!

Vissa måndagar får Vinkelbraxar dricka skumpa

Dags att prova den oprovade Extra Brut BdBn från Margaine.

Riktigt bra grejor!

Annat bubbel

Man kan ju inte dricka champagne jämt (eller det kan man kanske?). Hur som helst har jag botaniserat bland äckelhyllan på Bolaget, bland rekorderliga "cider" av konstiga bär, den ena sockersötare än den andra. Men man kan skåda ljuset, åtminstone ibland, när Systemet på traktorvägen tagit in några äkta cidrar från Normandie. Då är det bara att shoppa loss.

Senaste bekantskapen, Cidre de Normandie av storfirman Boulard, som för mig mest är känd för Calvados. Och visst kan man känna ett visst släktskap, smaken är ganska kraftig, med toner av väl mogna äpplen och med en touch av bitterhet som ökar på tyngden ytterligare. Gottis till några pannkakor, eller som det är framför TV:n.

En vinare som håller måttet

Jag blev lite orolig när jag läste broder Anders kommentarer över detta vin för ganska länge sedan, så jag bestämde mig för att vänta och se om vinet ändå inte kunde öppna sig med lite extra dagar på hyllan. Nu var det dock dags för Argiano Brunello di Montalcino 2008. Enligt Vivino får man ge 500 spänn för en flaska numera. Så mycket betalade vi inte för några år sedan när vi handlade dessa på Philipson Wine i KBH. Nu är vi lite olika, Anders och jag, på flera olika vis kantänka, men vinmässigt har jag fått intrycket att A är mera amerikansk i sin smak, mera punchy, och då är detta vin kanske inte någon höjdare. Det är inget kraftpaket vi talar om. Men doften är härlig, mycket mogna toner av allehanda mörka bär som går igen i en ganska försiktig smak av lagringstoner som ändå stannar kvar länge i gommen. Subtilt kanske man ska kalla det, och sådana viner står nästan på rödlistan numera, efter Parkers härjningar. Det passade min smak bra, men man ska inte försöka matcha det med alltför kryddstarka maträtter, det vore synd på den finstämda smaken.

Ungerskt otyg

Jag och sPunk är inte överens om denna torra Tokaji Szamorodni eller en sandahl är sämst. Men är man sist eller näst sist i serien åker man ju ur i vilket fall...

Nä kul att provat. Gör inte om det!

Szamorodni lär betyda det blir som det blir. Denna blev torrt sherryliknande

Kul men ogott

Dyr-Scavino gör tamt budgetval.

I senaste släppet kom det ett gäng viner från Paolo Scavino, bl. a. den ikoniska barolon Bric del Fiasc för många pengar. Den var slutsåld när jag kom till skott, så det fick bli Langhe Nebbiolo 2014 istället för 149 spänn. Samtidigt köpte jag ny årgången av Spinettas motsvarighet för ungefär samma pengar.

I glaset ser Scavinon ganska ljus ut, smaken är kärv, lite kartig, här talar vi inte om någon fruktighet, precis. Vet inte om jag tycker att den är värd priset, skulle vara nätt och jämnt i så fall. Den kanske behöver ligga några år till? Får återkomma om vem som vinner Langhe-bataljen i år, Spinetta eller Scavino?