Langhe Nebbiolo - Ett försök till intern konsumentupplysning

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här. På vinfronten har det varit fokus på Tysk riesling, Spätburgunder och en och annan skumpa. Och något annat också tror jag

I början av året i samband med lite vinomflyttning noterade jag att det var ont om en annan favorit i kylen: Nebbiolo.

Beställningssortimentet på Bolaget skannades av på Langhe Nebbiolo och sex buteljer beställdes. För  något sådant som Nebbiolo på flaska finns inte på det lilla Blekingska bolaget jag har tillgång till… Där bor det mest roseboxar å sånt. Och en flaska köptes i vårt södra grannland.
Att korka ur alla på en gång kändes som det kunde bli lite tungt i huvudet så planen blev att öppna dem nästan en i taget Typ en var tredje-fjärde dag. När det var ungefär en tredjedel kvar i första buteljen öppnades nästa för att kunna jämföra i alla fall två åt gången. Och så vidare. Som en stafett på något sätt. Och jag har haft lite hjälp med några av dem.
Jag kan också konstatera att bra Lange Nebbiolo både närmat sig och passerat 200 SEK. Minns i ett rosenskimmer när en riktigt bra fredagsvinare kostade under 100 SEK.

I detta test kostar den billigaste 119 SEK och den dyraste 269 SEK

Så här kommer resultatet från den Blekingska juryn. Vi börjar från slutet och förkortar Lange Nebbiolo till LN

Sämst, för jag väljer att använda det begreppet är testets billigare men även en av de dyrare. vinerna

Frattellis 2016 LN Leunin kostar 119 SEK och är bolagets standardardnebbe tydligen. Hittade inte någon typisk Nebbiolo i varken doft eller smak. Nä domen blir flasktappat boxvin. 

Sen kom en tråkig överraskning. Rivettos 2016 LN för 235 SEK gav ett slätstruket och tillrättalagt intryck. Lätt drag av etylacetat i doft, och en ganska söt tanninfattig smak utan syra och ryggrad. Men helt OK dag ett. Samtliga andra flaskor klarade utan problem minst tre dygn öppnade och igenkorkade i kylen. Rivetto var döende dag två. Och död nog att hamna i vasken dag tre. En riktig besvikelse eller som jag brukar säga: Riktigt dåliga grejor!

Nu hoppar vi upp ett par steg på kvalitetsstegen!

Renato Rattis 2016 Occhetti LN är den tydligast ekade LN i testet. Kraftig, bra frukt, och som sagt ekad, fast inte oangenäm på något sätt. Ett bra vin. Kan kanske bli lite mer typisk med några år på rygg 199 SEK

Produttori del Barbarescos 2017 LN för 179 SEK är typisk på många sätt. Här finns både lite rosor, nypon, tobak  och tjära i doften, härligt sträva tanniner som lägger sig som en hinna i munnen. Och en bra syra i ryggraden. Perfekt till en ragu!
Bägge de här två vinarna är bra grejor!

Tre viner hamnar på pallplats, och det här är riktigt bra grejor alla tre

Pio Cesare 2015 LN är en gammal klassiker som håller hög kvalitet, och med sina 165 SEK det näst billigaste vinet i testet. En klassisk Nebbe med alla komponenter på plats! Färg, doft, frukt, syra, tanniner...

Comm. G B Burlotti är en gammal favorit som det är enklast att hitta i Danmark. Burlotti 2017 LN är riktigt läcker! Även i denna finns allt på plats! Och om man gömmer nån flaska åldras den stort men de brukar vara svårsparade. Denna flaska köpt på Supermarco i Köpenhamn i helgen när SydBraxarna var över sundet. 245 kostar den där, men går även att beställa från Atomwine.dk för 215 SEK inkl frakt. Köp rekommenderas! Om denna eller nästa är bäst i test låter jag vara osagt. För båda är riktigt bra grejor!

2017 Elio Grasso Gavarini LN är riktigt bra, det är det inga tvivel om. Lite googling ger att Grasso klassade ner en hel del Barolo som hamnade i just 2017 Gavarini LN. Det är också det dyraste vinet i samlingen med sina 269 SEK. Men om jag ur minnet jämför den med en La Spinnetta för nån tia till så är detta bättre grejor. Allt finns på plats och den behövde en rejäl luftning för att komma helt till sin rätt. Och det brukar ju båda gott för att lagra ett par år.

Så hur sammanfatta? Fratelli och Rivetto kommer jag att undvika. Burlotto har jag redan beställt ett knippe från Atomwine. Pio Cesare är mindre komplext in än Grasso, men kostar å andra sidan en hundring mindre och lagerförs väl på många bolag. Om man som vissa Braxar gillar (över)lagrat vin är nog Grasson ett säkert kort som säkert har bra lagringspotential. Så det beror väl på plånbok, sammanhang och smak

Men att fem av sju Lange Nebbiolo är bra vin är kul.

Dagens druva: Perricone.

Följer BK Wines nyhetsbrev, och där finns en del matnyttigt, samtidigt som man kan uppröras (kanske) lite över vurmen av biodynamiska viner (jo, jag tycker det är mycket hokus pokus, även om det råkar funka ibland).

 Ett pålitligt inslag är dock genomgången av nya viner och nya årgångar i Systembolagets sortiment. Speciellt kul är recensionen av Små Partier-hyllan där man kan hitta lite udda prylar, ibland är det gott, ibland är det intressant.

Släppet i januari innehöll ett sicilianskt vin från Tenuta Regaleale, Perricone (eller Guarnaccio som är vinarbetarnas smeknamn på vinet, om du googlar så får du mest träffar på en tvålfager yngling, så det är nog ganska lokalt). Perricone är en druva som gärna blandas med Nero d'Avola för att få lite stuns i de annars sammetslena vinet. 2016 års årgång är prisat strax under 150 SEK och är fortfarande blårött i färgen och syrarikt med en del strävhet, om än av det snälla slaget. Vinprovar-Jack påstår sig finna fikon och röda bär, jag vet inte, men jag tror nog att det kan utvecklas under ett par års tid.

En annan udda fakta är att Perricone-druvan är synnerligen känslig för vinlus, så den fick ordentligt med bäng när detta kryp av misstag importerades från Amerika.

Tasca d'Almerita är en av storspelarna på Sicilien när det gäller vin, och de har på senare tid köpt vingårdar lite varstans på Ön, där en mängd olika druvsorter odlas, såväl extremt lokala som världsnamn som t.ex. Syrah.

Hej bröder, länge sedan något hände på denna sida. Var på vinprovning igår. Guigal hermitage Rouge var en självklar vin(n)are.

Uppvärmning inför Valborg

Denna goda Godello hittade jag i småpartihylla. Generös i frukten men med fin dirigerande syra. Tycker ursprunget känns bekant och inte helt fjärran den hektarupptagande polarn Albarinho. Den kostade 169:-. Det var ungefär vad jag betalade för samma vin till helgrillad havsabborre på Mallis för några dagar sen. Bra restaurangkultur Spanien!!

Fin skärpa och spänst i denna 02:a med balanserad gulfruktighet. Dock med vissa Meunierkaraktärer, som inte uppskattades av alla, trots att den tillsynes ska vara begränsad till Chardonnay/Noir-blend. Men det är en pigg 16-åring med trevlig komplex helhet.

Schysst fullträff med denna tomteriserva från 08. Mörk djup intensitet i frukten med charmigt försiktigt bakomliggande mognadstoner. Nebbestrukturen gör sitt jobb och en överraskande god tyngd för att vara Josetta.
Ikväll lär det bli samling kring brasan, så då får vi elda på med nya bekantskaper.

Burlotto regerrar

Deprimerande skärtorsdag med horisontellt snöfall och iskalla vindar. Vad värmer då? Jo! En bizarr-tallrik med gammal julskinka, chorizo, vita bönor, bostongurka, rödbetor, ett stekt ägg (det är ju påsk) och pommes. Vad dricker man till detta? Det finns nog inga råd i litteraturen, så det fick bli frihand, och vilken käftsmäll det blev! Burlotto Barolo 2008.

Etiketten andas klassisk stil, och det är nog vad vinet också gör. Ljust, lätt åldrad röd färg, massor med intressanta dofter, kanske kryddpeppar, violer. Smaken helt torr, med en rejäl strävhet. Krävande. Det här är vin för stabila män och kvinnor! Så många gånger man har köpt modern Barolo på bolaget och Irma/Brugsen och blivit besviken över något tamt rödtjut. Roligt att dricka något i en stil som verkar bli allt sällsyntare när alla vill ha fruktiga, sötaktiga viner. Kraft och lite krävande stil med massor av intryck. Mycket bra! Pris 130 DKK för en halvflaska på Italienska matmekkat Supermarco i Köpenhamn. Har du inte varit där så rekommenderar jag en tur! Eataly på Illums blev inte långlivat men Supermarco, med en gammal gondol på bakgården, står starkt.

Källarstädning 180218

 

 

 

 

 

Dricka vin en söndag!

Efter att inte hunnit dricka vin på länge, och efter att ha talat med stormästaren som myndigt sade att jag var gammal nog att själv bestämma om jag fick dricka vin på en söndag, öppnades en 2014 Sarget de Gruaud Larose.
Ett andravin från Château Gruaud Larose i Saint-Julien. Enligt Stephen Brook är Gruaud Laroise det mest fruktdrivna slottet i St Julien. Hur som helst är det väldigt gott redan nu! Vinet är dominerat av Cabernet Sauvignon, men innehåller kännbara (läs njutbara) mängder Merlot, och tittar jag på nätet så finns det dessutom både Cabernet Franc och Petit Verdot i blandningen.

Detta vin finns i totalt fyra Braxa-källare för en gång i tiden köpte vi en låda primör hos Philipsson i Kokkedal efter en urvalsprocess signerad broder sPunk. Ett bra valgjorde han allt! Sedan föll lådan i glömska fram till i maj 2017 då jag fick ett meddelande om att det skulle hämtas en låda vin i gebyrland inom 10 dagar annars började de ta hyra. Vaddå vin? En snabb koll i mailarkivet gav en förklaring men jag fick snabbt tre lika förvånade svar efter kontaktat de andra tre. Vaddå primörvin. Efter ett tag klarnade minnena och vi hade ju redan betalt...
Hur som helst har vi köpt ett gott vin. Riktigt bra nu, eken finns där men är inte dominerande, bra syra, har ryggrad. Gott! Bra grejor på en söndag till dagens low-and-slow-grillade pulled pork.
Att sedan Dansken tvingades på knä i matchen om handbollsbronset gör inte smaken sämre i munnen.  Och varför hamnade Dansken i bronsmatch?
För att citera allas vår Ernst-Hugo "... Tack ni Svenska vakttorn, med plutonium tvingar vi Dansken på knä. Här Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där, Sverige huggit i granit. Danskjävlar"
Klicka o njut poesin