En go helg

Ja, dagarna går fort och nu är det redan en vecka sedan ett östgötabesök förgyllde tillvaron. Det blev en kontrast och ödsligt tyst när de åkt. Några vinare hann vi med och inte minst en ovanligt kaxig Lappuggla. Lite nonchalant betrakta den oss från gren på 10 meters avstånd. Mäktigt! Om inte så vida pass mäktiga, tycker jag ändå att helgens viner var av genomgående bra kvalité. Vi drack
Cave de Tains Crozes Hermitage “Les Hauts du Fiefs” -07,
Esk Valley Pinot Noir -10
Esse 100% Syrah -05
Josetta Saffirio Persiera -05
De Saint Gall BdB -04
Gonet Sulcova Grand Cru -04
Louis Roederer Brut Premier
Les Hauts du Fiefs som är Cave de Tains mest exklusiva cuvée bjuder än så länge ingen klassisk rhonersk tyngd, men väl finstämda nyanser och en ren stilig fruktighet med örtiga toner. Föga nekrofiliskt för att vara optimalt för Spunk, men jag tror han tyckte det var rätt schysst ändå.
Esse var ett intressant vin och svårplacerat för gästerna, men så blir också en 100% Syrah från Toscana. Det var fantastiskt gott. En galant mjuk fruktighet med anslag av såväl körsbär som djup mörk frukt. Välbalanserade kryddor och mogen struktur. Utforskarvänligt och ganska kompakt, men ändå klingande i en lättsam friskhet.
Persiera är ett välgjort vin med tydlig ursprungskaraktär. Eleganta toner möter, förmedlar och hänger gott. Både denna och Esse hade dock en del grus i dojan, som störde avslutet litegrann.
Min lille måttligt prissatta roséfavorit De Saint Gall finns nu i hyllorna som årgångschampagne. För 400:- får man ett smakrikt, friskt och nyanserat vin med tydliga mineraltoner. Det är riktigt bra och det finns kanske skäl att utforska denne producent i större omfattning.
Gallen är måhända en av de mer prisvärda skumporna bolaget erbjuder, men i den matchen får den ändå rejält med smisk av Sulcova. Så billigt och så gott är ju i det närmaste sjukt. Med samma druva och samma årgång var Gallen och Sulcovan inte fjärran från varandra i smakupplevelse, men Sulcovan besatt en något tyngre mustighet, som skapade en rikligare och mer njutbar karaktär.
Som 3:e-vin stod sig Roederer lite slätt i direkt anslutning till årgångs-BdB:erna, men behöver absolut inte skämmas för sig.
Innan läggdags prövade vi också ett glas av en viting ur italienska lådan, Hofstätter joseph, Gewürztraminer, 2010. Den bjöd på en godispackad, blommigt fruktstinn tutti-fruttibouquet. Möter smakmässigt upp med en rejält generös fruktighet och välplacerad syra och växlar om i ett stramare, torrt och friskt avslut. Denna smakvariation tilltalade mig, gjorde mig nyfiken och jag ser fram emot att testa resterande innehåll i flaskan med passande tilltugg.
Förutom denna mycket spännande Gewürztraminer blev mina favoriter och vassaste ess från helgen Esse och Gonet Sulcova.
Ikväll har det bara blivit lite Ale i form av Old Empire IPA och King Goblin. Sistnämnda är ett steg framåt i jämförelse med Hobben i en tyngre alkoholstinnare, kraftfullare stil och skön beska.