Vi startade som sig bör med lite tunna skivor olika skinkor och salami från Saluhallen i Lund, samt lite av Henri Androuet's skapelse Brillat-Savarin. En len och fin tripple Cream-ost med mer än 75% fetthalt om den följer sin standard. Så rara saker kräver lite goda bubblor!
2005 Fleur de Passion får Diebolt Vallois passade alldeles utmärkt. Stor elegans, bra syra och en markant grape-beska följt av en rund och lätt nötaktigt Chardonay-häng. Riktigt bra grejor, och jag tror att om någon Brax vill njuta de flaskor vi köpte i november rejält mogna, är det nog en grå Brax som darrar upp korken. Vital syra efter 12 år. Inköpt på plats 2014.
Till en himmalagad Lasagne med blodriska & (fusk)tryffel avnjöts en rekommendation från Stockhultskontoret: Ciacci Piccolomini dÁragona, 2011 Brunello di Montalcino.
Tja vad att säga? När Sangiovese är välskött smakar den bra. Riktigt bra! Helt klart har undertecknad blivit lite undernärd på bra Sangiovese sedan massamannen blev möbelman och fick en icke vinsäljande chef! Synd att det är så långt att åka bil till Italien! Men nog svamlat: Riktig bra grejor som säkert kan sparas ett par år till för den som så önskar!
Så sammanfattningsvis bra viner!
Inlägg
Håller med, champagnen kändes oväntat frisk för att vara så gammal, men med en tyngd som passade fint till skinka, ost och grejer. Piccolominin är väl närmast oförstörbar med sin täthet och sina 15 procent. Undrar hur en sådan smakar när den blir riktigt gammal?
SvaraRadera