Riktigt fina 04:or

ett trevligt Lasbesök pga tjejmiddag, en bra tradition och skäl att smaka rejält och för kvällen tycker jag vi var rätt generösa. Las bistod med La Spinetta Vigneto Campe´ 2004 och när jag såg den i Las påse kändes det naturligt att lufta Massolino Vigna Rionda 2004 för en riktig Baroloafton. Vi började rätt tidigt, så att för att runda av med nåt uppfriskande i senare timme tog jag även fram en Vilmart Coeur de Cuvée 2004.
Vid upphällning för luftning ser båda Barolo rätt mörka ut, men sedermera i Riedel och med stark belysning har båda lite tegelton i kanten. Första sniff i kärl direkt från flaska bjuder från Massolino en syltighet och från Campé en ekton, men efter ca 1 timmes luftning har detta inget med intrycken att göra.
I nosen ger Masso ett mulligt och komplext intryck, tänker mogen Barolo, höstlöv, lite fuktig sten och skogspromenad i Oktober, rökig cigarrlåda, mogna plommon och en körsbärparfymerad ton, det är tätt och djupt.
I smaken är det först rätt tuffa, men kvickt anpassande tanniner som smälter in i den mogna frukten av körsbär och mörka bär. Det är något eldigt, med kraft och tyngd, det är toner av torkad frukt och svamp, murklor och tryffel och det hänger ett bra tag. Stämningsfullt och fantastiskt.
Campén ger i nosen ett mycket spänstigare drag, i jmf med Masso nästan ungdomligt. Fint tryck av marsipan, körsbär, mandel, pigg parfym och viss örtighet.
I smaken är det även här rejäla tanniner omedelbart, men samma sak, det smälter in fint med röda bär, hallon och björnbär. Det finns en härlig pondus med viss eldighet, men i jmf med Masso är det i smaken renare på ett spänstigt sätt, blir fräschare, inte så murrigt, nättare och elegantare. Skärpt och fantastiskt och hänger länge i eftersmak.
Masso dunkar djupt som en sub-woofer, Campén är vass i mellanregistret.
Ovan finns inte ett ord om fatprägel? Nej, det är initialt underordnat alla övriga intryck, med den kommer att spela in, i slutet av måltiden och när det sista i flaskan tas då båda är i fullständig harmoni. Avrundat färdigluftade och till helstekt entrecotê, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönsaksplåt smakar de riktigt gott.
Vilmarten doftar härligt och är vacker att titta på i glaset med täta fina små bubblor. Först citrus, päron och efterhand tilltagande mustighet av vinteräpple med lätt brödighet och en svagt söt avrundande ton. Smaken blir jag (men inte Las) dock inte riktigt klok på (kanske svårt efter 2 rejäla Barolo, men det hade gått ett tag med intag av semla och kaffe). Det är riktig stuns med mycket syra, rätt stramt och mineraliskt. Lite återhållsam i frukten dock med citron, grape och syrliga päron. Jag upplever 2005 mycket mer generös, men i 2004 finns förmodligen en finess som har framtiden för sig. Fantastisk bouquet.
Massolino togs i utmärkt läge, Spinetta och Vilmart klarar lätt ytterligare lagring.