Ungern igen

Mina flaskor från Ungern-äventyret börjar ta slut. Bara några sandaler som ligger och skvalpar i kylen. Häromdagen drog jag korken ur en av de mera dissade vinproducenterna vi besökte: Szaszi Endre, som till största delen gjorde torra vita på sina marker norr om Balaton. Billigt var det, det kommer jag ihåg. Och så kommer jag ihåg att allas vår kemiingenjör slog volter över alla orenheter han hittade i flaskorna....

Jag fastnade för en flaska, gjord på den typiskt ungerska druvan Chardonnay, och till råga på allt sött, med en alko på drygt 10%. Gjort det extremt varma året 2006, när sockerhalterna slog alla rekord. (Var det då Kaspar Killer gjorde sitt 17-procentiga Pinot Noir, Ulf?). Här har vi iaf ett njutbart vin, ordentligt sött med en balanserande, avrundad syra och en aprikosaktig smak. Låt vara att även en oskolad lekman som jag hittar lite hemgjord ättiksgurka i jordkällare i tonen. De måste nog plugga lite hygien om ungerska vinare ska bli en hitt på den internationella marknaden.

Gott till efterrätt, som glass med lönnsirap, var det i alla fall!