Rosedags i Åkeholm!

Nu när sommaren är död som löven på bokarna som gulbruna faller mot marken emedan ett tjugotal Stenknäckar yr runt och käkar avenbokollon(?) är det dags att korka upp årets Rosé.

Ett lagom vin för landet mellanmjölk. Älskat av många, men inte alla. Inte vitt. Inte rött. Och förra gången det dracks rosé inte speciellt gott.

Men OK, den här gången var det bättre. Till och med gott. Årets rosé är från Tavel. Les Lauzeraines 2010 från Les Vignerons de Tavel. Färgen påminner om Vira blåtiras smultronsmakande kompis (som jag inte minns namnet på för inte hette den hallon ballon inte) och doften är kryddig och lite åt rödläskhållet. Hallon och smultron säger bolaget så så är det nog.

Smaken är för Åkeholm överraskande fyllig men så är det ju en Tavel trots allt. Rosévinets , enligt konosörerna, förlovade appelation på östra sidan av Rhône där man blandar alla sina sex olika druvor i roséfaten

Till aftonens Webergrillade Teriyakikycklingspett med Sesamfrö var det helt OK med Tavel även om kvällen andra vin 2009 Rüdesheimer Berg Rottland från Weingut Leitz var snäppet bättre matchning. Ett fortfarande gott trockenrieslingvin från Reingau.

Städade även ur två flaskor cider från Normandie ur källaren under kvällen men gillar faktiskt deras lokala ostar bättre. En klart onödig import

Bästkusten eller Lundberg hadde seglat på atlanten.

Hej alla bröder braxar!

Åter en mörk novemberkväll i Knalleburg. Här sitter eder broder Las och surplar på en barley vine från nynäs som heter Bötet och etiketten visar en eka som transporteras ut mot okända vatten. Barley vine är gott och denna lilla 25 cl på 9.1 % är inget undantag. Förra helgen drog jag min näst sista Hello my name is Ingrid och kanske är det godaste ölet jag inmundigat. Borde kanske referera till förra helgens vindrickande som jag delgivit på bild. Piccilomino gör ingen besviken och deras syrah är ett riktigt kraftpaket som jag och svägerskan knäckte till några välfyllda tacos. Såg mellan klunkarna broder blekinges frustrerade diktamen om minsta brodern Sassicaia så vi välte även denna över ända. God men visst finns fällning och detta vin ska inte lagras utan drickas Så godtemplare var inte sparsamma som era gener utan masa er till kökslådan och kvittera ut korkskruven. Kvällen är utan överaskningar så två nät musslor har landat i stora grytan, rimmad torsk och fiskbullar i form av pilgrimsmusslor har stekts i ymnigt av smöör. Pära och bönor och en gräddvispad fond så är allt klart. Tja visst ja lite sancerre går det ju åt och ikväll öppnades första pavan ur den nyinköpta lådan från Bar och vin journalen. Riffault är ju svinen som tar in och det kanske är fjärde eller femte året som jag införskaffat denna eminenta produkt, som en gammal skräckfilm kvällen i ära blåser det till i nacken när munnen fylls av denna subtila substans(här pratar vi isoton). Tja nu närmar det sig vinprovning och jag välkomnar er om ett par veckor, får gräva lite bland pavor och recept så ni får något att jobba med. Är lite nonstalgig ikväll och rekomenderar Karma police med Radiohead, kan aldrig vara fel med en så vacker slinga.

Det kliar i näsan den stora prosit böder.

PS rubriken symboliserar delvis fågelhösten förutom våra tre bredstjärtade vänner som passerat stora rör. ds

Vivir que wannabe

En direktrapport från den yttre kretsen med prisvärda förslag. I all hast, i det höga tempot som en vinprovning medför fann jag tycke för en måttligt prissatt Ribera i form av Vivir Vivir med 100% Tempranillo. Om jag minns rätt till en kostnad av 139:-. Konsekvensen av Divine´s provning blev en del nyfikna inköp och i sällskap med gårdagens ugnsstekta biff med picklad rödlök och betor samt rotselleripuré (kan det va Ica buffé?) gjorde jag detta val som ackompanjemang. Vinet hörde väl hemma där och kunde säkert så gjort till månget annat. Inga oävna tips från buffen emellanåt. Allt va bra, men rotselleripuré har jag inte gjort för sista gången.
Trevligt att notera att 1:a intrycket består, inte bara en hastig slatt, utan nu i lugn och ro till trevlig måltid och resten av kvällen. Jag betraktar vinet som en överraskande och udda spelare på den spanska kartan. Bouqueten var initialt något reserverad, blygsam och inte så uttrycksfull, men eftersom kvällen var stillsamt lång släpptes mer och mer toner av framförallt körsbär och då av det mörkare slaget och innan flaskan var tom med ett anslag av björnbär. Vinet smakar rent fruktigt och nästan lite strikt med en begränsad fatton. I början även rättså strävt, men luftens växling undanröjer de spåren mer och mer till behagligt integrerad form. Smaken utgår från ett drag av parfymisk prägel med mandel och körsbärsnyanser. Vad man framförallt slås av vid intag av detta vin är renheten och den uppfriskande spänstigheten ur den torra mörka frukten, som avrundar smaken mjukt med djup och konkretion. Vinet är inte komplext, men har en snygg struktur och balans. För mig ett propert vin för att vara spanskt och jag har sällan druckit vin av detta slag från iberiska halvön. Ett väldans prisvärt vin. Några års lagring kan jag heller inte se några problem med.
Prisvärt är också Brecciarolo från Velenosi, som jag tog ett glas från till söndakvällens köttgryta med Coppfyndig gotländsk högrev, men det har jag tjöötat om förr. Vet inte om ni någonsin gått på den rekommendationen, men kan inte låta bli att påminna om att 660:- för en låda 6-pack av detta vin är lite halvsjukt billigt.

Sommarn dör...

Nu är inte stranden så öde i Åkeholm för ån porlar på som vanligt även om larmrapporterna om laxen duggar tätt. Men lite John Holm i bilstereon gifter sig väl med omkringliggande landskap

http://www.youtube.com/watch?v=ZeLq1BNR-EI

För att bereda plats för årets lamm, som fortfarande naturvårdsbetar trakten plockades de sista av förra årets sadlar ut och tillreddes som sist enligt önskemål från familjen. Fast denna gång med en gratäng på potatis och jordärtskocka

Den andra flaskan La Difese som öppnades var som sagt OK, men jag undrar om jag kommer köpa fler. Min sammanfattning är rätt så jaha, efter fem avslutade buteljer. Ok men rätt intetsägande även om de int kan jämföras med ex-jugoslaviskt röt-vin med evigt liv.
Någon som däremot levererar jämnt och på hög nivå är Marc Hebrart. Denna gång en Special Club 2004 på 60% pinot och 40 Chardonnay. En fortfarande ung och spänstig Champis med allt vad man kan önska från röda äpplen, en behaglig beska och en avslutande lätt salt mineralitet. Mycket bra grejor! Och det finns nån till men den får vila sig ett par år. Jag tror att den dessutom finns i ett par Braxakällare till.

Det är tufft att vaska!

Dagens första kortblogg. En La Difese i vasken. Ful & full med grummel och otäckheter!

Dags för rotfyllning av vildsvinets tand? Flaska två, den sista av sex, som öppnades efter var OK. Återkommer med resultatet av den

Är det höst Jack!!

Jag tror hösten har kommit, iallafall har lammen tystnat och anlänt i flyttlåda med namn kilo och pris skrivit med tusch penna på Wellpappen. Ikväll kokas dillkött och till detta krävs dryck. Detta är en kväll som många höstkvällar som förutom svampplockning är en kväll då älg, lamm och lilla mu beplastas efter diverse kökstillagningar. Man får vara hård som sten och inte sakna rörelserna på beteshagarna. Jag brukar tänka att gick de inte och äta skulle de aldrig funnits. Kvällen börjades med Gustafs finger från Dugges. Detta är en strong bitter som ser ut och smakar som småländskt åvatten, liten syra och beska dunkelt som den djupaste höllpa men jjag gillar det och det är gott och kanske är det så man vill ha sin dunkel utan beska och för mycket syra. Tja man skulle kunna säga hälla ner och bara ta emot utan för stora konstiga överaskningar. Visst kommer en liten smak av kola på slutet som får en gammal tjockis att tänka på banjoffepaj(kondenserad mjölk) och börja flema som en lejonhane på jagt efter Lea. Kvällens andra dryckeskompanjon var Höst stout från Danmark som var liknande fast kanske något bättre än göteborgaren, vad vet jag öl dricker jag bara för trivselns skull inte för att döma eller fördömma. Det var iallafall en lurig gubbe på och en grand danois eller kalv på konvolutet som sa beer here. Öl i all ära men vad är det mot vin och ikväll small korken återigen på våran Barbaresco från Produttori av årgång 2006. Jag kan bara säga att vinet är gott och blir inte bättre så plocka upp era skruvar och vrid upp pavorna med lustfyllda plopp och bälga som febersjuka kameler för i höstmörkret behövs lite ljus likt Caladriels lykta för att transportera sig fram. Skönhet kräver ingen tolkning med Lustans Lakejer strömmar ur Audio pro högtalarna och det kan man kalla otippat. I morgon är det städdag i Knalleburg och vad som ska göras bli en överaskning man kan hoppas att alla fjällen faller på plats och att allt är bra i bygden önskar eder vinsörplande broder Las.

vem ska hålla ställningarna

Jag sitter ensam på jobbet en kall söndagskväll och försöker att få tiden att gå.

varför inte lägga lite tid på bloggen och försöka minnas hur fredagskvällen var.

Jag hade stekt lite fiskfilé åt familjen, snodde i hast ihop en citronsås och fixade lite stomp med potatis och jordärtskockor, som fick sätta livet till efter raid i det ogräsfyllda trädgårdslandet.

Till anrättningen öppnade jag inte ett bosniskt röt-vin med oändlig hållbarhet eftersom det försvann under den internetfria ölandshelgen.

Fredagens vin var väsentligt mycket bättre än ovan nämnda trots att prislappen var halverad, ca 100 lappen.

I glaset mötte mig en gul färg och en just doft av citrus, mineraler och sydliga frukter. En försiktig inte otrevlig ton av ekfat fanns också. Torrt, gott och fruktigt var det, relativt lång eftersmak. Passade också till aftonens anrättning.

Dessutom innebar vinet ett nytt områdeskryss, våga och vinn. Patagonien i Argentina.

2008 Saurus Patagonia Select Chardonnay var namnet.