Fredagschampagne med lax asian style

Åter till ett seriösare bloggläge. Veckans kureringsförsök blev inte framgångsrikt, mer än högst temporärt, så det fick bli några hemmadagar trots allt. Ändå tur att det inte dök upp nästa vecka, det hade varit synd. På bättringsvägen inför helgen har det ikväll luftats en André Clouet Brut Millésimé 2007. Ett besök i veckan på Cervera med medlemsafton och 15% på valfri vara lockade till köp. 15% är trots allt 15%, så jag slog till på mina första Riedel Vitis Champagne. Klart de måste invigas och då jag sett att denna champagne som släpptes med positivt omdöme 1/9 fortfarande finns på hyllorna på Coop:en, gör det inte så mycket att min enda flaska tas till bruk.

För att börja med själva glaset, så har det en skön tyngd och känns stabilt att hålla i. En detalj jag inte direkt upplevt med de andra Vitisglasen. Kan bero på att detta glas är klart mindre och smalare än övriga glas i serien och ser skört elegant ut, så man förväntar sig inte den rejäla känslan.

Färgen på Clouet är ljus och bubblorna är oerhört livliga och varaktiga med nästan explosiv karaktär och står som en fontän i Riedelglaset. Doften har inte mycket djup, men är väldigt frisk. Det doftar syrliga äpplen med inslag av parfym och en mjuk blommighet. Efter en stund kompletteras med söta päron och ett krutstänk. Smaken inleds med en mineral och druvsöt ton. Glider över i en grapefruktig bitterhet med inslag av krut och hårda, nyplockade äpple. Smaken saknar ett rent fruktdjup och har på det viset en lättare, ytlig karaktär, men är ändå intensivt närvarande i en uppkäftig syrlig styrka och presenterar sin repertoar med värdig balans. Kvällens måltid ur Icabuffen var nog överhuvudtaget inte världens bästa vinkompis, så vinet intogs med fördel före middagen till Comte och jordgubbsbalsamico samt efteråt. Till laxen gjorde sig Loka bäst. Jag tyckte om vinet. Det var skönt varierat och växande i upplevelsen. Med tilltagande temperatur tilltar en stabil koncentration och syran släpper lite taget. Jag bedömer det som väl förberett för en ganska lång lagring och jag tror åren kan ge de underliggande mjukare och rundare tonerna möjlighet att ta plats och växa ut och komplettera helheten. Kort sagt ett trevligt innehåll till skillnad från den vedervärdiga yttre designen. Otäck färg och etikett som snarare skrämmer iväg folk än lockar till köp. Tur är väl kanske det för oss som druckit den.

 

Gräsänklings oktoberfest, he

Efter en förkyld dag på jobbet och frugan på firmakonferens kändes det öppet för att göra vad jag vill. Några Oktoberfestare som sällskap kan väl inte skada? Börjar med Paulaner Oktoberfest Bier. Jag vet inte jag? Flatare än en flata. Känns rätt kass som vilken preppes som helst. Vidare med Nils Oscar Oktoberfest. Ett klart fall framåt, ingen höjdarbira, men ändock mer pondus i både doft och smak. Skön citrus, svagt örtig, fräsch bra beska och mörkare. Inte helt kass, lite bra. Det är klart, för en gammal smålänning som uppskattar bäckmörka, tjärekonsistenta amerikanare som Old Rasputin och Old Viscosity, blir det här en anings blekt. Inte ens en god ale. För att ytterligare råda bot på den tärande förkylningen och den raspiga halsen, får det la bli en Isle of Jura från käre fars 80-talssamling. Har druckit den förr och den är rätt kass den också, men förhoppningsvis värmer den gött i den elaka halsen.

Ska ärligt erkänna att allt medans potatisbullarna och bacon var i ugnen, tog jag en smutt från en helgslatt i form av Velenosis Brecciaroli 2008. Den är däremot INTE kass. Den är så vänligt härligt prisvärd. Kanske något av det vettigaste i Svinens import. Passar bra till mat, passar bra till prat, passar bra för en ensam och passar bra till party. Smakar mycket och bjuder på sig själv. Att få en Montepulciano/Sangiovese-blandning upp till den här nivån för 110:- tycker jag är riktigt bra jobbat. Tackar och tar emot.
Häromsistens blev jag snuvad av en Uppsalajävel på Magari. Men idag, idag mina herrar, tog jag min revansch. Jag snuva den framför ögonen på en Skånejävel (kanske?). Nåväl, jag var inte lika elak, jag sparade en flaska i Malmö.
Imorrn fyller legendaren Belly the Moos 50 bast. Ska vi dra iväg ett GRATTIS!? Vet inte om han uppskattar det?, förmodligen inte, men det kan vi ju skita i. Ha det gött pöjkar

Nyfiken på Gaja

Tyvärr har jag inte druckit så mycket Gaja, men den belåtna upplevelsen på Riedelprovningen samt intrycket från förra helgens Sori Tildin har väckt en nyfikenhet som jag tycker jag borde stilla. 03:an vi drack är kanske inte den största av årgångar, men så komplett och ljuvligt välsmakande som den var, kan man ana en storhet som kanske trots allt befogar den höga prisklass Angelos skapelser för det mesta kräver. Allt är dessbättre inte dyrt och verksamheten i Toscana levererar vin i mer humanare prisklass. Magarin på Riedelprovningen var ju helt fantastisk. Den skulle finnas på Medborgarplatsen, men Bolaget i Uppsala snuva resterande flaskor mitt framför näsan på mig. De hade i alla fall några flaskor av Ca´Marcanda Promis 2009, ännu billigare än Magarin, 279:-. Nu har jag inte exakt pejl på druvinslaget, men till skillnad från Magarin som enbart har Merlot och Caberneterna innehåller Promis även Syrah och om jag minns rätt ingen Franc. Färgen är ungdomligt mörk mot det blåröda hållet. Jag upplever doften stor i ett rikt spektra och druvtung. Det doftar franskt, en del stall och en gnutta gödsel. En distinkt stark, nästan spetsig/vass ungdomlig frukt. Det är svarta vinbär och något saftigt. Med mer luft växer kryddiga inslag, peppar samt kål och en form av rotfrukter i bakgrunden. Doften är idag mycket större än smaken. I mun blir det ungdomligt koncentrerat. Strävheten är påtaglig men behaglig mot samstämmig balanserad mörk bakgrundsfrukt. Det är slipat renfruktigt, men smakupplevelsen är idag något begränsad och lite tråkig. Det finns dock ett djup som är mörkt, hemlighetsfullt och svårdefinierat och jag känner mig rätt övertygad om att några års vila kan öppna upp smaknyanser som blir angenämnt tillgängliga. Slutlig smakanalys är gjord efter middagen, men den stora doften i kombination med den rena frukten gör att det som middagsvin är njutbart användbart redan idag, men vinet kommer bli smakmässigt större. Ett bra vin!

Ganges 50-årsmenu

Menu Ganges Braxenbjudning

Kalifornisk ceasarsallad

1)    Badenhorst Secateurs Chenin blanc 2011

2)    Brocard Chablis Grand Cru Vaudésir 2007

Vitello Tonnato

1)    Antica Terra 2008

2)    Gevrey Chambertain Ostrea 2005

Lasagne al Forno

1)    Serego Alighieri Vaio Armarone 2001

2)    Giuseppe Quintarelli Valpolicella 2003

3)    Gaja Sori Tildin 2003

Helstekt fläskfilé med rosmarinsky och gratinerad fänkål

1)    Altanza Artistas 2004

2)    Torre Muga 2006

3)    Chateau Bel Air Lagrave 1986

Förutom ovan nämnda blev det till cheesecake en Moulin Touchais 98. Kvällsbonus från champagnekungen, en Saint Vincent 2000 Legras och i ännu senare timme till Las klockrena bluestoner med ackompanjemang, en liten McManis Pinot Noir som nattfösare. I för- respektive bakgrund skymtar med stolthet den ståtliga Belle Epoquen och den perfekta uppladdningen till King of the dancefloor. (Tillägg: Utanför menun glömde jag ju före redigering att nämna härliga Thierry Perrion Magnum,slarvigt, ursäkta Jessica,)

Bilder till föregående blogg

Bättre sent än aldrig, det bloggas för sällan

Oj oj oj, nu har det varit svagt med bloggandet från min sida, men några gamla sparade flaskor i förrådet börjar väl snart lukta skunk om jag inte kör dom till glasinsamlingen. De har blivit sparade för jag vid dryckestillfället i somras ansåg dom bloggningsvärda. Efter återhämtningen från little blue eyed boy var det några vinare (och en öl) som jag tyckte om och till dessa fann jag vid nattduksbordet gamla noteringar. Tveksamt hur intressant det är nu, men några finns säkert fortfarande anskaffningsbara.

Direkt ur ett blad vid nattlampan i sköna semestertid såg min sammanfattning ut så här innan lampan släcktes:
Sassiolo:
"Ett gratisvin från mässan i våras, Sassiolo 2009. Vid den provbänken var det detta vin jag uppskatta mest. Det hade en mycket mer djupblå mörk färgton än vad jag kan minnas från det tillfället. Påtagliga dofter av multna löv, höstdagg, björnbär och gråpäron. Lätt syrligt med smak av mörka körsbär, svarta vinbär och överlag en rätt djup frukt. Känns schysst generöst välkomponerat och hade jag varit importör, skulle jag kunnat försöka prångla ut några stycken på svenska marknaden."
Som kompletterande info är vinet gjort på Sangiovese och Montepulciano. Jag var tydligen rätt impad av detta vin, men jag har ingen aning om vilken prissättning som skulle vara befogad. Förmodligen inte allt för mycket eftersom jag fick det gratis, ett fynd?
Paolo Scavino Barolo 2004:
"Har några stycken Paolo Scavino i källaren, men då Barolo 2004 släpptes 06-01 i lillflaska kunde det vara lite spännande med en provsmakning. Vinet har nått mognadstoner med tydligt kryddiga inslag. Områdestypiska komponenter finns prydligt närvarande i rik och fin struktur, men jag saknar ett tyngre djup och botten som jag nog föväntat mig." Jaha
Josetta Saffirio Barolo 2005:
"Hade förmånen att avnjuta Persiera 2005 tidigare i våras. Det vinet hade en väldigt utvecklad och färdig och kanske något trött karaktär, så jag blev lite överraskad när motsvarande årgång av Barolo "standard" uppvisade en spänstig vital fruktighet. Stram och komplex med galanta smaker av mörka körsbär och rosor i vacker harmoni med mognadsglada örtiga toner. Generöst och elegant och jag fick mer ut av detta än av Scavinon."  Jodå
Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay 2005:
"Detta är nog annars det vin i veckan (typ 28) som imponerat mest på mig. En anspråkslös skumpa under 300:- doftar rätt stort i härligt brödig, mustig och kolaaktig ton. Härligt frisk, syrlig smak med gott om fruktiga, mustiga kvaliteer som växer och blommar ut mot brödig bakgrund." Aha
Öl: Brewdog Hardcore IPA:
" En sån här härlig citrus-, knäck- och örtbärsabomb med ljuvlig fräsch beska i form av Brewdogs Hardcore IPA kan också vara värd att nämna. Mycket god och fyllig, men kanske onödigt hög alkoholhalt och därmed pris." Jaså, och efter detta tillfälle får jag nog inflika att ständigt tillgängliga RipTide har ytterligare kvaliteer och är nära besläktad med finölen i 4-pack, Alice Porter, och det är inget dåligt betyg.
Vidare efter dessa hemmaupplevelser styrdes kosan mot Ög och där dracks det både den ena och andra godsaken, men i brist på noteringar, i härlig sommarbersusning och ljudet av vaktlars byttbyllijutt är nu återgivningskapaciteten av upplevelserna klart begränsad så här långt i efterhand. En sak står däremot solklar och det är att sommarens i särklass bästa vinupplevelse small av vid ankomst till Bondorlunda. En oerhört tacksamt utvecklad och ljuvlig champagne i form av JOSE MICHEL et FILS Special CLUB 2000. Djävlar va läcker den va!!! En äggul kulört och medelstora bubblor. En stor välkomnande blommig, lätt ekig doft med ackompanjerande röda vinteräpplen. Stor livlig komplex smak  med bred repertoar. Floral, smörig, ekig, mustig, mörkfruktig, brödig och lite tjex. En riktig bomb! En kul galant utveckling.
Efter äventyr i vaktelnatten fann jag några öl som föll till min belåtenhet. Några norska komplexöl i form av La Rye IPA och Konrad´s stout var ju ena riktiga sommaröverraskningar som väl kan konkurrera i bärsans finrum. Inkvalad från beställningssortimentet fann jag på A6 Oppigård´s Indian Tribute. Till skillnad från Oppigård´s sedvanliga standard med citrusfräscha sommartacksamma läskbira, erbjuder Indian en större tyngd och kraft och smakar riktigt bra och med ett oväntat djup. T.o.m. Slottskällan har lyckats prångla ut en riktigt schysst drickbar bira som omväxling i form av Zeven under sommarmånaderna. Har inte samma pondus som i övrigt ovan nämnda, men för första gången i historien vill jag ge Slottskällan godkänt och kanske rent av med beröm. Om Jose Michel var sommarens bästa och mest kompletta vin, så var Grilli del Testamatta det i särklass mest prisvärda. För blotta 159:- får man ett riktigt smakrikt och balanserat fruktigt vin. Friskt och kryddigt, fräscht och örtigt, men med bottentyngd. En frisk Toscanafläkt, med djupare karaktär. Till min förtjusning visade det sig att en ny Testamatta nått oss när Las och jag var på septembersläppet på Regeringsgatan. Soffocone, det s.k. knullvinet. Om prispåslaget på 30:- i förhållande till Grilli berättigar, lär det väl jökas en hel del i stugorna så länge vinet finns att tillgå.
Kanske bäst att gå å lägga sig för imorgon kommer pöjkarna. Då ska vi ha kul, har tjackat nåra vinare, det var inte så dyrt.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för en ny bira som kom i septembersläppet. En ljuvlig, bred, smakrik och i det närmaste skolboksexempel på hur en riktigt maffig PA ska vara. Fantastiska LaGunitas, missa inte den! Några bilder tar visst inte servern emot ikväll, så jag får skita i det.

Båårgånnj [Bourgogne]

2006 Louis Jadot Beaune 1er Cru visar sig mycket tydligt när jag dragit ur korken vara ett ursprungstypiskt vin från premier Cru vingården Les Avaux i Beaune. I nosen hittas en torr doft av matkällare, piptobak och röda körsbär.Smaken är ganska slank men kryddig med tydliga tanniner, ett drag av lakrits och en försynt kvarstannade jordgubb & hallonsmak. Gott!
Det som gjorde att jag ganska omgående, och med stor säkerhet lyckades placera vinet i denna 11,52 ha stora lieu-dit i centrala Beaune var att det stod på korken...
Vinaren kostar 179 SEK och är väl egentligen ett lite väl bra vin att smutta på till fredagsmaten som idag styrdes av Jens och blev kebabpizza. Men det går ju alltid att koncentrera sig på vattenglaset till maten och njuta senare. Om det inte hade gått upp 20 SEK sedan årgång 2004 som släpptes förra hösten, och som nog egentligen var lite bättre, hade jag nog laddat upp ett större gäng i kylen. För detta är i min smak och klarar ytterligare 4-5 års ryggläge!