Fredagschampagne med lax asian style

Åter till ett seriösare bloggläge. Veckans kureringsförsök blev inte framgångsrikt, mer än högst temporärt, så det fick bli några hemmadagar trots allt. Ändå tur att det inte dök upp nästa vecka, det hade varit synd. På bättringsvägen inför helgen har det ikväll luftats en André Clouet Brut Millésimé 2007. Ett besök i veckan på Cervera med medlemsafton och 15% på valfri vara lockade till köp. 15% är trots allt 15%, så jag slog till på mina första Riedel Vitis Champagne. Klart de måste invigas och då jag sett att denna champagne som släpptes med positivt omdöme 1/9 fortfarande finns på hyllorna på Coop:en, gör det inte så mycket att min enda flaska tas till bruk.

För att börja med själva glaset, så har det en skön tyngd och känns stabilt att hålla i. En detalj jag inte direkt upplevt med de andra Vitisglasen. Kan bero på att detta glas är klart mindre och smalare än övriga glas i serien och ser skört elegant ut, så man förväntar sig inte den rejäla känslan.

Färgen på Clouet är ljus och bubblorna är oerhört livliga och varaktiga med nästan explosiv karaktär och står som en fontän i Riedelglaset. Doften har inte mycket djup, men är väldigt frisk. Det doftar syrliga äpplen med inslag av parfym och en mjuk blommighet. Efter en stund kompletteras med söta päron och ett krutstänk. Smaken inleds med en mineral och druvsöt ton. Glider över i en grapefruktig bitterhet med inslag av krut och hårda, nyplockade äpple. Smaken saknar ett rent fruktdjup och har på det viset en lättare, ytlig karaktär, men är ändå intensivt närvarande i en uppkäftig syrlig styrka och presenterar sin repertoar med värdig balans. Kvällens måltid ur Icabuffen var nog överhuvudtaget inte världens bästa vinkompis, så vinet intogs med fördel före middagen till Comte och jordgubbsbalsamico samt efteråt. Till laxen gjorde sig Loka bäst. Jag tyckte om vinet. Det var skönt varierat och växande i upplevelsen. Med tilltagande temperatur tilltar en stabil koncentration och syran släpper lite taget. Jag bedömer det som väl förberett för en ganska lång lagring och jag tror åren kan ge de underliggande mjukare och rundare tonerna möjlighet att ta plats och växa ut och komplettera helheten. Kort sagt ett trevligt innehåll till skillnad från den vedervärdiga yttre designen. Otäck färg och etikett som snarare skrämmer iväg folk än lockar till köp. Tur är väl kanske det för oss som druckit den.