Torsdagsträning inför Braxens årsstämma

Stringent syra  mogna gula äpplen. Inte pjåkigt alls 

 

Nåvå 2015

 

Tät mörk färg, kanten är ultraviolett.

Doftar som sig bör av skumma bananer, i år lägger vi till ett uns blåbär.

Smaken kommer vi inte att minnas länge, detta patetiska vin dricks av tradition, ingen annan anledning finns att sörpla det här.

Kan inte påstå att det är det sämsta vi druckit, för det är dom allihop.



Ungern igen

Mina flaskor från Ungern-äventyret börjar ta slut. Bara några sandaler som ligger och skvalpar i kylen. Häromdagen drog jag korken ur en av de mera dissade vinproducenterna vi besökte: Szaszi Endre, som till största delen gjorde torra vita på sina marker norr om Balaton. Billigt var det, det kommer jag ihåg. Och så kommer jag ihåg att allas vår kemiingenjör slog volter över alla orenheter han hittade i flaskorna....

Jag fastnade för en flaska, gjord på den typiskt ungerska druvan Chardonnay, och till råga på allt sött, med en alko på drygt 10%. Gjort det extremt varma året 2006, när sockerhalterna slog alla rekord. (Var det då Kaspar Killer gjorde sitt 17-procentiga Pinot Noir, Ulf?). Här har vi iaf ett njutbart vin, ordentligt sött med en balanserande, avrundad syra och en aprikosaktig smak. Låt vara att även en oskolad lekman som jag hittar lite hemgjord ättiksgurka i jordkällare i tonen. De måste nog plugga lite hygien om ungerska vinare ska bli en hitt på den internationella marknaden.

Gott till efterrätt, som glass med lönnsirap, var det i alla fall!

Tilbud-landet!

Det dyra vinlandet Danmark....

Vi har alla varit där. Efter en fin dag i det västra grannlandet vill man fylla kassarna med något att ta med sig hem. En back guldtuborg är för tung att bära, men några vinare kanske? Sagt och gjort, in på Irma och fynda! Eller? Utbudet är det väl inget större fel på, det finns ett par olika flaskor att välja på från vart och ett av de vanliga länderna. OK, men låt oss då gå på tilbud-skyltarna, en vanlig variant är "köp två flaskor och få en rejäl rabatt". Borde vara oslagbart! Väl hemma korkar man upp, och om man har handlat på någon av de större mat-kedjorna brukar kvalitén vara OK (liten varning för Nettos spot-marknad, det går att göra fynd, om man vet vad man gör...).

Sedan kommer steg två, kolla hur mycket man har tjänat på att släpa flaskorna över bron. Slå upp i Systembolagets sortiment.... Hmm, måste vara något fel.... Va, BILLIGARE i Sverige?? Ja, det händer alltsom oftast. Med vår relativt svaga valuta går man ofta prismässigt på pumpen.

Senaste exemplet: Irma: Poderi della Collinetta Barbera d'Asti 2012. Schysst rödvin, provat igår och idag. Igår var det extremt druvigt, och inte helt i balans, syran tog över. När jag drog slatten idag var det riktigt njutbart, oxideringen har gjort sitt för att mogna till vinet, nu i bra balans. Priset? 79,50 DKK för en flaska, 129 DKK för två. Ett bra pris, kan tyckas (och i ärlighetens namn är det inget dåligt köp). Använder man sig av FOREX värdelösa valutakurs hamnar priset för två flaskor på 192:- SEK, med rabatten 172. Ett bra pris. Men på bolaget kan man beställa samma vin för 79 kronor flaskan...... Och slippa få gorilla-armar på Öresundståget. Och då har jag inte räknat med det gebyr som de flesta snabbköp lägger på utländska kreditkort (storleksordningen några procent).

Sensmoralen är, visst, utbudet är stort i Danmark, med viner som vi oftast inte känner igen hemifrån, men priset är likartat, åtminstone om man är ute efter acceptabel kvalité. Skitviner kan man köpa billigt i Danmark, de sorterna finns oftast inte i Systembolagets sortiment. Men vem vill ha det?

Nysmakad årgång

La Spinetta Langhe Nebbiolo 2012, 189:- gör ingen besviken. I nosen bjuds en djup fylligt spänstig körsbärsfrukt med violpastill och lätt parfym. Vackert och lockande.
I smaken kommer fräsch frukt och syra med rena klingande mörka körsbär matchat av nypontoner som formar en smaklig stramhet. I mellanfasen finns mörk choklad och örtiga lagerbladsstänk och smaken tonar sedan ut i en elegant något kryddig bärig rödfruktighet med vissa Le Tense-associationer. Jag tog sista flaskan på Blocksen, men den finns kvar runtom i landet och bl.a på Brommaplan. Jag tänker stoppa där och ta ett par flaskor till, för det här var riktigt gott. Lyckad årgång.

Höst å Högrev å Einstein

Veuve Ambal Organic, 119 riksdaler, var nog en av de sämre Cremant Bourgogner jag smakat. Lite besk å stram å något fattig fruktighet, men fräsch tydlig smaklig citrus.

Ner i grytan för höstens 1:a högrev fick sista Liszkayen gå. Kvar var Cabernet Sauvignon 2009. Behovet var bara 2 dess, så det fanns lite kvar att smaka på under bestyren. Drar mig till minnes några besvikna bloggar ang. Liszkay och pga det kanske jag förvänta mig nåt eländigt, men jag upplevde faktiskt matlagningssipparna som helt ok och blev positivt överraskad. Samlade smakupplevelsen gav en något lätt utvecklad mörk god cabernetfrukt, fin syra, schysst markerat styrande tanniner och en måttlig fatkrydda i bra samklang. So far so good och jag uttryckte inte nåra större klagomål vid spisen. Utan jämförelse duger det gott.

Härligt välfyllt glas med bra glöd! Till intag av grytan: Piaggia Il Sasso Carmignano 2012, 199:- med 20% CS, 70 Sangiovese och några stänk Franc och Merlot. Allt är relativt som han sa och då går det upp ett och annat ljus. I bouqueten bjuds en härligt tät blommig körsbärsfrukt med viss kryddspets. Hela smakupplevelsen har mer skärpa, frukten är ungdomligt tät, men ändå elegant finare, det bjuds körsbär, slånbär, mörka plommon, lätt smidig krydda, mjuka men ändå välgörande tanniner och avslutas med ett schysst ganska varaktigt halvstramt mörkt frukthäng. Både frun och jag är väldigt nöjda och med det måttliga priset blir det en självklar rekommendation. Finns på SB och vinet blir troligtvis bättre med ett eller två år i källaren.

Chardonna..a..a..ay ...Chardonna..a..a..y ...Chardonnay Chardonnay Chardonna..a..a..y

Kvarglömd flaska, Chateau Ste Michelle Chardonnay, Columbia valley, 2012 togs fram som matlagningsvin samt förstås en skvätt i glas för test.
Fett och en pepprigt överdriven irriterande fatkrydda. Smörigt, men med en finare försiktig gul frukt. Den är väl kanske kvävd av kryddan, men är annars det positivaste inslaget i förpackningen. Ett rätt otäckt vin.

Viss skepsis till vald Chablis för några veckor sedan förbyttes i nöjdare uppsyn med dagens Domaine Pinson, Chablis Grand Cru, Les Clos, 2008. En stenig gul frukt, parfymerad mango, slösaktigt med god citrus, pigg syra och mineralisk skärpa. Allt i bra balans med en grön söt örtighet med spår av basilika och te. Ett riktigt gött och inspirerande friskt vin med syrligt grönäpplehäng.