Braxen syd sammanstrålade i Blekinge i helgen. Efter lite varierande där vår Grönlandsresenär seglade egen båt, och resterade del skumpade runt i Blekinge skärgård med skärgårdstrafiken, samlades vi för att kolla vad 2004 var för år.
Under vår lunch och utfärd i skärgården slank det ner en Gatinois Rose samt en 2006 Gonet Sulcova som lite uppvärmning. Just det, sen tog vi en Hebrart BdB som förchampagne innan vår seglande broder anlände. Sen blev det 2004!
Vilmart 2004 var riktigt bra! Ektonerna har bleknats av alldeles lagom . En stor skumpa som matchade lite fett småplock
2004 Chateau Bahans Haut-Brion var riktigt riktigt bra! Ett andravin som är riktigt på topp! Köptes på Bolaget som primör 2004 med leverans 2006. Och var i min gom bättre än
2004 Sassicaia. Ett bra vin men var kanske redan lite over the top. Det antyddes väl det när LG provade Sassicaia också. Så de vi har i Braxens källare bör nog tas ganska omgående!!!
2004 Haut-Carles som var ganska nyköpt från Bolis fick avsluta huvudrätten. Öppnas då det gått torrt i glasen och smakades utan luftning. Fortfarande tydligt tryck i eken men mycket merlottungt och gott!
Till ovanstående avåts når kilo kalvfilé med Café-du-Paris-smör samt hasseskalade färskpotatis!
Lite blandade ostar och hallonmelonsorbet avslutade måltiden tillsammans med en 2012 Schloss Lieser Auslese. Också bra och har utvecklat stora dieselångor sedan förra kontrolldrickningen.
Men en stor lärdom underkvällen var att 2004 Sassicaia nog inte bör lagras längre! Och vi har väl två i källaren? Och det är nog mer som är moget! Så låt oss följa arnes förslag:
Lägga in en källardrickning när mörkret ligger som tyngst över oss i februari! Och sen ska jag tjata lite. Söglet i Sassicaia var extremt finkornigt så tre dygn stående räckte inte riktigt för att den skulle klarna helt...
måndag 31 juli 2017
måndag 24 juli 2017
2 bleka och 2 rejäla
i slutet på månaden finns det en hel del prisvärda moussalternativ till proffsen i Champagne, som exempelvis cavan Mim, men i den kategorin platsar tyvärr inte den franska ekoprodukten Brochet BdB, 99:-. Lite märklig och menlös och rätt taskig struktur, sladdrig frukt, gojigt.
Saint-Véran, 2015, 139:-, testades till röding från grillen, men blev en besvikelse sammantaget. Annars kan man ibland träffa rätt med någon måttligt prisad bourgognare, framförallt vitt, men här håller det inte riktigt hela vägen. En verkligen sluten bouquet för den var obefintlig. Smaken bjuder dock och är inte försluten. En initial kryddighet som landar rätt mjukt i frukten med karaktär av ljus persika, päron och grape. Klingar ut med komplement av en rätt frisk mineralitet, men sen tar det lite slut. Nåväl, går väl an till en grillkväll, men inte mycket mer.
Pol Roger BdB 2002 höjde ribban upp i taknockarna. Näst halmgul i färgen och livliga bubblor. En fantastisk energi i både mineralitet och snyggt mogen frukt. Och som alltid denna smått ungdomliga spänstighet och friska som uppenbarligen fortfarande består i de 02:or jag dricker. Som en smäck och elegant struktur. Oj oj.
Som charmerande och prisvärd (199:-) röd bourgognare, vill jag nog klassa Oka, 2015, från Arlaud och Morey St-Denis. En trevlig instegare med fint generös fruktig och ekig bouquet. Smaken har initialt en rätt rejäl dos mörkare bär och det är inte uppenbart att först placera in Pinot. Men efter stunds luft råder det ingen tvekan om vilken druva som finns i glaset. Klassisk karaktär och rödbärighet tar plats ihop med de djupare tonerna och jag gillar ekkryddans matchning och integrering. Nu är detta fortfarande rätt ungt och jag tror det finns potential att nå ännu större njutning i avvaktan nåt år eller två.
Saint-Véran, 2015, 139:-, testades till röding från grillen, men blev en besvikelse sammantaget. Annars kan man ibland träffa rätt med någon måttligt prisad bourgognare, framförallt vitt, men här håller det inte riktigt hela vägen. En verkligen sluten bouquet för den var obefintlig. Smaken bjuder dock och är inte försluten. En initial kryddighet som landar rätt mjukt i frukten med karaktär av ljus persika, päron och grape. Klingar ut med komplement av en rätt frisk mineralitet, men sen tar det lite slut. Nåväl, går väl an till en grillkväll, men inte mycket mer.
Pol Roger BdB 2002 höjde ribban upp i taknockarna. Näst halmgul i färgen och livliga bubblor. En fantastisk energi i både mineralitet och snyggt mogen frukt. Och som alltid denna smått ungdomliga spänstighet och friska som uppenbarligen fortfarande består i de 02:or jag dricker. Som en smäck och elegant struktur. Oj oj.
Som charmerande och prisvärd (199:-) röd bourgognare, vill jag nog klassa Oka, 2015, från Arlaud och Morey St-Denis. En trevlig instegare med fint generös fruktig och ekig bouquet. Smaken har initialt en rätt rejäl dos mörkare bär och det är inte uppenbart att först placera in Pinot. Men efter stunds luft råder det ingen tvekan om vilken druva som finns i glaset. Klassisk karaktär och rödbärighet tar plats ihop med de djupare tonerna och jag gillar ekkryddans matchning och integrering. Nu är detta fortfarande rätt ungt och jag tror det finns potential att nå ännu större njutning i avvaktan nåt år eller två.
Etiketter:
2002,
2015,
Bourgogne,
Brochet BdB,
Champagne,
Oka,
Pol Roger BdB,
Saint Véran
måndag 17 juli 2017
Lokalprodukter från Ostragothia
Lokal mousserande cider från Särthöga Vingård vid sjöen Tåkern årgång 2014
Doften är lätt korkad och smaken inte mycket bättre. Nä gör rent o gör om!
2016 Bondorlunda DemiSec är betydligt bättre grejor!
Kostnad bedöms till ca 1 SEK +eget arbete i källaren
lördag 15 juli 2017
Greco di Tufo, en tuff Greco
Iovine, Greco di Tufo, 2016, 119:-. Känner mig inte helt övertygad om den kampanska genuiniteten, nån 2nd tappning inblandad, men hursomhelst, det är 100% Greco. En mycket ung pigg spritsig syra som kanske döljer lite för mycket annat, men bakom den ungdomliga fasaden lurar en solvarm fruktighet med inslag av päron, citrus, persika och en något stenig tropikkänsla. Syrligheten är lite tuff och det är väl inte uteslutet att något års avvaktan kan ge en bekvämare balans mtp den pockande bakgrunden. (Fruns kommentar som har rätt pålitliga smaklökar: det här smakar riktigt bra efteråt, supergott vin, och påminner lite om chablis), ok, vi får väl säga godkänt och prisvärt.
Louie Louie
Det talas mycket gott om Roederer i press och recensioner med stolt importör och det är inte utan att man får erkänna att denne gigant har bra styr på sina produkter. Så mycket rosé blir det inte, men fann en 10:a i skåpet i veckan. Det är mycket att allt sitter så skönt på sin plats och skapar en både generös och frisk känsla i munnen. Moussen är tacksamt aktiv och vackert frestande att beskåda och nosen bjuds en fint somrigt bärig doftpalett. Smaken är bred under ordnade former, det är lekande, frestande och läskande. De röda bären tar första plats med en hel del svensk sommar av hallon och smultron, både skärpt och lite småsött. Inte utan t.o.m. en viss gräddig ton, men skuggas snyggt ner av mer pigga syrliga toner av grape och mandarin. Som undre lager och botten ligger en viss beska och mineralitet och hela paketet får en viss återkraft i den fint utklingande eftersmaken. Det sitter jäkligt bra och jag gillar att allt hänger med och leker på smakfullt sätt.
måndag 10 juli 2017
Prunotto prunotto!
å satans lord å heavens fuck, vilken stormabefrielse, det här var det bästa jag druckit sen midsommar. En fantastisk upplevelse till utegrillade lammachops och inte annat än sjukt prisvärt. En nyponfärgad rödbärighet som leker med mig med strålande kärvhet och gnisslande motstånd och vartefter tilltagande luftad fruktgenerositet i uppskattad kombo. Ursäkta mitt ovårdade språk och entusiasm (man anar en saknad av kvalité), men hur som kan detta inte annat en sammanfattas som riktigt braaa! 239:- ha ha.
lördag 8 juli 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




