neurotiska viner part two

Så var det där med tankar om olika viner som sen blir en tvångstanke, Unger är ju lottade i sveriges EM-kvalgrupp, men den här gången var det en Gulasch som styrde mig. Redan när vi planerade förra storhandling och vi bestämde att vi skulle ha denna ungerska klassiker, borrade sig tanken om Egri bikaver in in i huvudet. Visst det är ju enkelt åtgärdat, glad i hågen gick jag till vårt bolag för att köpa en butelj tjurblod. Men si sånt förs inte i ordinarie sortimentet längre. Jag gick hem och studerade prislistorna. Jag fastnade för Gal Tibor Egri bikaver för 120 spänn. Efter att vinet var beställt roade jag mig med att surfa på vinet, jag hittar inte mycket information. En underbar sågning av 2004-årgång är väl det enda roliga. Nåväl vinet kom hem det visade sig vara en 2005, Jag smuttade litet på vinet under matlagningen, det känns varmt, inbjudande och moget. En viss disharmoni i syrorna, men absolut inte den sågning av 2004 jag hade i färskt minne. Doften minner lite om vissa andra viner, jag har lite svårt att placera den bara. lite ceder lite cigarrlåda. Tillsammas med paprikan i maten gör vinet bra ifrån sig, smaken hänger kvar rätt länge och finner sig till rätta. Druvorna i vinet är okända, jag tror nog att det är kadarka, som ska tåla en viss lagring. Jag tror inte att det här vinet blir bättre, möjligtvis kan en viss neutralisering av syrorna infinna sig, men jag tror att balansen inte blir perfekt. Tja det var första gången på säkert tjugo år jag drack Egri, detta vin förtjänar att drickas oftare än så, men det kommer ändå att dröja innan jag dricker nästa gång.

Den folkliga Alexandre

Äntligen fick jag fira vårens ankomst. Första sädesärlan igår, gravänder, starar, sjungande bofinkar osv..... Champagne vill vi ha när livsandarna återvänder. Ibland räcker inte fantasin till att förnya sig, det kanske inte alltid behövs heller. För andra gången i år fixade jag till blinier med löjrom o gräddfil. Det känns lite lyxigt men är alltid gott. Pga av gårdagens sädesärla och snön som är på väg bort fick det bli champagne ikväll. På min högtidsdag förra året fick jag ju av braxarna två flaskor champagne, förutom den omogna Cristallen, även en bondchampagne; den öppnades och tömdes raskt i afton. Vad ska då omdömet bli om Alexandre Bonnet grande reserve Brut. Champagne är alltid gott, Alexandre är också god. doften är lite för diskret för att få full poäng, lite äpple lite citrus, men i stort sett rätt neutral. Smaken får högre poäng, fylligt och gott, det känns att det är mycket pinot. moussen är magnifik. Om nån cavafan läser detta, champagne är överlägset. Naturligtvis har jag kollat in prisnivån, en bit över 200 pengar. Det är det värt, men är det inte en fattig månad, lägg gärna till lite till för att höja upplevelsen ett snäpp.
sammanfattning blir att detta är en bra champagne i det lägre prissegmentet, men för en hundralapp till finner man helt andra dimensioner. Men nu lägger vi den folklige Alexandre till handlingarna och ser fram emot nya härliga upplevelser när naturen vaknar ur sin vinterdvala.
Enl litteraturen var det 70% Pinot Noir, 20% Chard och 10% Pinot menuiere i butejen

Kalifornisk Pinot

Lördag kväll,efter en dag med jakt på vårtecken med handhållen 500/4 inte lika svettigt som stihl 260M

men väl så tungt för musarm,tennisarmbåge eller vad det heter.Hur som helst det kändes helt

rätt att korka upp ett riktigt skogshuggarvin................

Irony Pinot Noir 2007, Russian River Valley, 129:- , alc 14,5.

Doftar lätt bränt,sötaktigt och med en liten fatkänsla, behagligt balanserad smak av varma jordgubbar,godis,solmogna körsbär dock ej syltigt, med en lite lugnare mitt så avslutas vinet med en viss kryddighet.

Ett gott,prisvärt och lättdrucket vin, frun sa köp mer !

Rapport från grillen

Efter en lördag som kontoristkonsulten ägnat åt att röja i skogen är kroppen trött. Men lite grillad bogskiva med pommes & Bearnäs börjar livsandarna återvända! Till detta plockade jag fram en klassiker från Penfolds,2008 Koonunga Hill Shiraz Cabernet. En vän lika pålitlig som en Stihl 260 MS... Klarar nog ett par tre år i källaren men god redan nu efter ett par varv i karaffen. Lite jordgubb i bouqeten och inte någon överdriven ek. Gott, 89 SEK, och kommer att köpas igen.

Enkel fredag

70-talet går igen i form av Risbomb med ärtor & räkor. Med en chilisåsmajonäs. Helt Ok efter en veckas slit. Till detta ett gott enkelt Pinot Gris från Alsace. 2008 Bestheim Pinot Gris Reserve. Ett ganska okomplicerat smakrikt vardagsvin från den gamla tyska provinsen Elsass för 89 SEK. Eller hur det nu hänger ihop, Alsace-Elsass verkar ju varit populärt att ta över. Kan det bero på vin & kök?

Vinet har bra syra med viss sötma. Bra grejor, kommer köpa igen, om inte annat i hängmattetider. Eller om andan faller på och det kokas lite surkål med choucroute någon dag när resten av familjen är på annat håll...

Neurotiska viner: part one

Titeln har jag bestämt mig för i förväg. Det kommer att bli tre delar totalt sett under den närmaste månaden. Vad menas då? Allt började med lottningen till EM-kvalet i fotboll. Moldavien hamnade i samma grupp som fosterlandet. Vad finns då att hitta från moldavien? jo, 2008 Taking Root Pinot Grigio för 59;-. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att köpa en flaska. Jag har tillrett en mustig fisksoppa idag, vitt vin skulle smaka gott till, varför inte 59kr flaskan. Soppan på Hokifiléer, räkor och musslor blev en fullträff. Mustig och en angenäm dillsmak som föll hela familjen i smaken. Vinet fick inte ungarna smaka, fruns omdöme var; vi köper inte det här nån mer gång, jag känner att jag får huvudvärk. Mitt omdöme är mer positivt, jag känner en svag doft av omogna äpplen i en annars ganska fadd bouquet, äpplena återkommer i smaken som förövrigt är ganska gles, men jag uppfattar vinet som ganska lättdrucket, inte gott inte otäckt. Moldavien var nu landskryss för mig, jag kan tänka mig att åter smaka moldaviska viner, men som i en tidigare blogg om ett grekiskt vin tänker jag i så fall gå upp i prisklass.

Faddermiddag

Efter ett dygn är det läge att ge lite omdömen på gårdagens mat och dryck. Barnas faddrar var alltså på besök. De är strukturerade såpass att vi fick menyn skickad digitalt en vecka innan de skulle dyka upp. Själv skulle jag stå för vin till maten. Som inledning serverades stekta rårakor med skagenröra. Efter konsultation med skattmästare Ulf (som köpt in vinet på plats och levererat vinet) bestämdes att dricka Voirin-Desmoulins Brut då jag hade tänkt mig Champagne. För 14 euro är det helt fantastiskt ! Det är en cuvee med de tre druvorna i skön blandning. Friskt med lite tyngd av pinot noiren som visar sig i boqueten först efter ett tag då temperaturen stigit något i glaset (=röda äpplen). Mat och vin passade som hand i handske.

Som huvudrätt var det helstekt fläskfilé med baconris och örtsås. Till denna anrättning hämtades Domaine de vieux Lazaret av årgång 1999. Vinet är gjort av Grenache, Syrah, Mourvèdre, Cinsault och Counoise (= en salig blandning). Vinet var ljust tegelrött och hade en fantastisk boquet. Stor och mäktig med mängder av frukt. Smaken var mogen, rik och lång. Jävligt bra vin. Kommer inte ihåg vad den kostade när den köptes in. Det kändes som att vinet peakar och bör nog inte sparas mkt längre än så här. Än var syrorna pigga och friska.

Till efterrätt så var det Chokladcheescake. Till detta valdes ytterligare en flaska ur jordkällarens djup. Delheim Edelspalz noble late harvest office rhine riesling 2006. Inköpt i februari 2008 för 134 SEK. (17,0 BK-wine). Ett simmigt sött gult rieslingvin från sydafrika. Doften innehöll mängder av tropisk frukt som sig bör. Även lite rieslingpetroleum fanns närvarande. Smaken var fylld av de frukter man hittade i boqueten följt av friska syror, dock inte så spänstiga som brukar vara fallet med tyska (eller österrikiska) liknande produkter. Men ändock ett gott efterrättsvin som mycket väl kan hamna på inköpslistan ånyo.

Faddrarna var nyligen hemkomna från Florida. Larsa som är romfreak hade plockat med sig 7 liter hem. Tre sorter smakade vi sedan. Första rommen hette Brugal anejo. Mörk och fin påminde rätt mycket om en fin cognac i både doft och smak. Inte så mycket sötma med andra ord. Därefter Captain Morgan private stock. En specialare som nog aldrig varit tillgänglig i Sverige. Det var mer som en vanlig mörk rom fast med en mycket tydlig vaniljton och en doft och smak som hade djup likt marianergraven. Så mäktigt ! Som nummer tre kom det en pava benämnd Tattoo. Den klart mörkaste av de tre. Förmodligen beroende på att den var lite svagare (36%) beroende på att man tillsatt karamelliserat rörsocker så att det är frågan om den skall kallas likör eller rom. Kanske inte riktigt min bag, möjligtvis trevlig som bas i nån grogg.



Sen var man stinn och god så alldeles !