Ungdomligt vin till köttgrytan

Södra Rhonedalen har länge varit en favorit jag återkommer till. Till den nötköttsgryta som tillagades vid borenstranden idag blev vinvalet lite pedofiliskt. Eftersom den nedladdade bilden som följer nedan inte visar rätt årgång ska jag direkt berätta att dagens Liracvin är av årgång 2009. Vinet heter Lirac Les Chenaies, kostar en hundrapeng jämt, innehåller 14,5% alkohol.
Färgen är tät mörkt röd. Örtigt och ungt är första doftintrycket, efter en stund är det mer godis, choklad och lakrits. Detta smakar en hel del, på gränsen till vulgärt, tror att det kommer att kännas bättre med två års lagring. Frukten är väl påträngande men frisk. Det finns hopp om att det faktiskt kommer att vara mer harmoniskt om ett par år. Nu när jag sitter med den sista slatten av vinet känner jag en viss kryddighet också. Sammanfattningsvis vill jag påstå att detta är ett prisvärt vin, inte mer och det kommer att må bra av ett eller två år i källaren. Druvblandningen är Grenache 60%, Syrah 25%, och Mourvèdre 15%. Detta blev då årets sista blogginlägg ifrån Borenstranden. Nyårsaftonens viner kommer att var Leth Duett, 69kr österrikare av Riesling och Grüner Veltliner samt Mailly blanc de noir som förhoppningsvis ska matcha morgondagens Risotto med mycket skaldjur. Med tanke på att det blir ris i maten valde jag detta framför någon cuveé eller bdb rishatare som jag egentligen är. Möjligt att det dyker upp en ännu ädlare vin till löjrommen senare på kvällen, men detta kära vänner kommer jag inte att skriva om i bloggen. Gott nytt kära läsare hälsar fiskhitler

Uppvärmning 2011

McManis med den pyttelilla Sirahn har ju blivit ett populärt inslag i bolagets hyllor med all rätt. Kraften och den ungdomligt sammansatta uppkäftigheten i denna butelj är anmärkningsvärt påtaglig för att vara i denna prisklass och även hassepöjken fann behållning av upplevelsen såg jag tidigare i höstas. Som uppvärmning inför morgondagens högtidsorgie testade jag det vita syskonet i form av Viognier 2008. Jag har aldrig tidigare druckit 100% Viognier vad jag vet, men klart konstaterat är att den matchade väldigt bra kvällens mustiga fiskgryta. Blommig, fruktig doft. Behagligt spritsig så länge den var kall. Druvsöt, men som varsamt möttes upp av citrus och lime. Generös och något smörig, nötsmak och ton av mandel. Eftersmaken avklingande söt för att övergå i stramt, torr, kindsnörpande avslutning. Skulle nog vilja säga att detta vita alternativ är värt väl så mycket uppmärksamhet som den Röda brodern. Bolaget har ju på sistone fått en hel del kritik för sin "feghet" i standardsortimentet, men här får man väl ändå säga att man hittat en makare, som med gott samvete kan stå permanent i hyllorna och ge massorna ett schysst vinalternativ som bjuder upp på en något mer spännande resa. Om de håller stilen vill säga.
Ja, vi kommer väl fira nyår på olika håll, men var vi än är lär vinet flöda där Braxar och Ganges är närvarande och jag passar på att önska er ett riktigt Gott Nytt År, så får vi se om sinnena är tillräckligt behärskade mitt i allt partande för att kunna vidarebefordra några intryck i begynnelsen av 2011.

Lite sammanfattningar

Förutom nedanstående Port har en del annat vin kvaliteskontrollerats under helgerna. Här kommer ett par kortisar om dem:


2002 Chatêau Bernadotte - En Hâut Médoc av klassiskt slag. Bordeaux är ändå på något sätt en grundpelare i min vinsmak. Detta var ett bra matvin till rostbiff för 139 SEK. Återstående flaska håller nog ett par år till men kanske inte utvecklas mer. 50% Cabernet S, 42% Merlot, 6% Cabernet Franc och de sista 2% petit Verdot. Bra grejor


2007 Chablis Premier Cru Mont de Mileu från JM Brocard. En ren, torr (överanskande va), mineralisk och druvtypisk Chablis. När vinet lämnat kylskåpskylan kommer det efter en stund en trevlig och tydlig Chardonnayton. Bra nu! Men säkert bra något år till. Skruvkork. 199 SEK Bra grejor


2007 Gigondas Domaine Santa Duc Cuvée Tradition. Här var det kraftiga grejor! Ett pepparkryddigt, örtigt vin med mycket mörk frukt. Gigondas brukar falla mig på läppen men jag vet inte om detta bara har en olycklig period i sitt liv eller vad det är. Gav ett stjälkigt, grönt druvkärnelikt eftersläp utan speciell finess. Så det blev rätt mycket kvar i flaskan. Det smakade iof bättre efter två dagar men blir nog inga fler köpta för 189 SEK. Har en till i kylen men den får nog ligga ett par år för att se om den bättra sig. 75% Grenache, 15% Mourvèdre och resten Syrah & Cinsault. Har svårt att bestämma mig för ett nja eller ett tja!


På tal om stämningsbilder sätter jag in en jag hittade när jag googlade efter etikettbild till Ch Bernadotte...

The real thing...

På julafton öppnades den äldsta vinaren i ÅkeholmsBraxens kyl. 1990 Dow´s Quinta do Bomfim Vintage Port. Äldst på det sättet att den har varit i min ägo sedan 1992-12-11 då den inköptes för 129 SEK på bolaget i Hässle. Har för mig att jag fick den av Helene för att jag skött om hennes hästar när hon var krasslig. Därefter har putellen överlevt den omtalade pyrolytiska fläktbranden i Bondorlunda för att sedan flytta ner i krypgunden på Månvägen för att sedan... Äh nog om det. Vi minns väl kanske alla förra gången undertecknad drack vintage port. Det var i Lund 1998 på det årliga mötet när det stod en 1983 Ferreira Vintage Port på programmet. Ett vin som efter sin nödvändiga färd genom melittafiltret dräpte allt i sin väg. Smakmässigt. Jag minns den som skarp och alkoholstinn. Inget som gav mersmak.

Därför var det med spänning som jag dekanterade denna vid lunchtid på julafton. Ca 1 dl grums fick inte följa med ner i karaffen, det hade samlats så fint i botten på flaskan efter en dryg vecka på högkant. En ljuvlig doft strömmade mot mig under dekanteringen! En mångfacetterad russinsöt doft med inslag av marcipan och röda bär. Spritinslaget var välbalanserat och en naturlig del av doften.

Smaken är en varm fruktig russinsöt upplevelse. Marcipan, en släng av solsöta jordgubbar, chokladmousse. En fulländad och komplex smakupplevelse Med en gudomligt häng som varar i över 10 minuter! Och hela tiden kommer nya bottnar och smaker! Svårbeskriven njutning! Nu förstår jag storheten i vintage på ett annat sätt än tidigare.

Den amerikänske älskaren av fläskiga viner har gett denna årgång av QdB 96 Parker points! Förstår vad han menar.

En annan älskare av port är ju han Svamp Bill Blåkant eller vad han heter. Han skrev en gång att han öppnade sin första vintage för sässongen när den första snön föll, för att sedan dagligen dricka Port till det var barmark. Med tanke på årets vinter kanske det blir lite vingliga turer med snöslungan på kajkanten den här gången. Och allt han provar åt Livets Goda kommer få minst 90LGP. Men vem vet, han njuter nog stort vintern igenom!

Sydafrikansk fuskport

Såhär i juletid så måste man ju bara konsumera lite brittiska kvalitetsprodukter såsom i detta fallet vällagrad STILTON. Att ackompanjera ostabiten följde en kaka med dadel och valnötsbas samt en flisa ost gjord på Guinessbas. Till detta så slank det ner ett glas Allesverloren fine vintage port 2005. Jag har tullat lite på flaskan innan men nu var det alltså dags igen. Vinet håller 18 % och är gjort på klassiska portvinsdruvor och enligt den traditionella metoden. Man dricker ju inte portvin så ofta så man glömmer ju hur det brukar smaka, men detta är riktigt gott till det brittiska lilla stycket. doften är russinsöt, lite spritig, lite tobak, lite kaffe samt volumiös. Färgen rubinröd och smaken speglar doften rätt väl med en mäktig russinsötma inbäddad i värmande 18 %-igt vin. Eftersmaken dröjer sig kvar länge i munnen. Det känns gött att lägga sillen och skinkan en bit längre ner i den uttänjda magsäcken och få sig en slurk vin ånyo. Bifogar även en stämningsbild av den glade vinmakaren.

Vite Maritata

Skinkan är griljerad och vi har käkat lax med potatis o hollandaise här vid Boren. Idag öppnade jag en flaska vitt som jag verkligen sett fram emot att få dricka. Inte för att det är dyrt och förnämt, men för odlingsmetoden och druvan. Den sk Vite Maritatametoden är en gammal etruskisk metod där vinrankorna klättrar upp på höga trädstammar. Dessa kan nå en höjd på 15 meter, och man hittar detta förfarande på landsbygden kring Aversa i Kampanien. Druvan är då den inte så bekanta Asprinio som vingården Iborboni specialiserat sig på.

Föreslår en länk om någon är intresserad. www.altacucinasociety.com/wines_detail.asp?id=23

Vinets namn är Vite Maritata Asprinio årgången 2009 och odlaren är just tidigare nämnda Iborboni. Priset var 120SKr och alkoholhalten 12%. Jag blev rätt förtjust i det här vinet. Mogen gyllengul färg, doft av äpple o persikor och en trevlig fruktig smak. Detta är nog inget vin som man ska lagra någon längre tid, kan tänkas att jag peakar detta perfekt. Kanske att jag skulle valt kokt fisk istället för att tillreda den i ugnen, men det tar jag med mig till nästa gång, för det blir säkert fler flaskor av Aspriniodruvan. Så får jag önska alla Braxar och andra läsare väldigt god jul och ett ganska gott nytt år. Kan tänkas att det blir en nyårshälsning nästa vecka. Det finns många odruckna viner kvar.

Nu kommer ljuset

Många lustiga låtar kommer ur datorn ikväll. Vilken annan dag lyssnar vi på Tampastan o I hate snow eller Funeral mist o den fina melodiska A new light. Detta kamrater sker nog bara strax innan det vänder, kl har just nu passerat 23:oo. Kl 00:38 är jordaxelns deklination maximalt sta iväg från solen. Så nu vänder det samtidigt som Jim Morrisons stämma ljuder ur datorn med Break on through, han tänkte inte på samma sak som naturromantikern vid Boren, men rätt det hade han oftast, salig Jim. Webern har skottats fram och laddats med mycket kol o mkt lite briketter. Minus 17 på termometern kräver noggranna förberedelser. Trots temperaturen blev lammsteken skitbra. Samtidigt färdigställdes en potisgratäng i ugnen. Det har oxå druckits vin ikväll, Francois Lurton är en en sån där vinmakare som de flesta drabbats av, en kille som gör prisvärda viner från olika platser runt vår värld. Idag blev hans vingård i Castilla Y Leon, Spanien leverantör. Vinet El Albar Barricas 2006 fungerade utmärkt till lammet. Doften är kryddig ,fatig o lite vaniljig med bäriga inslag. Smakrikt är det också, fruktigt, mjukt och balanserat, bären finns i smaken också precis som faten, jag tror att där också är en lite tobakstouch. Trots alkoholhalten på 15% uppfattar jag inte vinet som vulgärt, men det är bättre med maten än utan. Om jag inte skrev det innan så är druvan Tinta de toro, vilket ska vara synonymt med tempranillo. Nu går jag snart o lägger mig för att vakna upp i ljuset, dessutom har en Selosse Initial landats i källaren idag, jag tror att jag just nu är lycklig samtidigt som Frankie Teardrop blir det sista jag lyssnar på innan datorn släcks ner.