Uppvärmning 2011

McManis med den pyttelilla Sirahn har ju blivit ett populärt inslag i bolagets hyllor med all rätt. Kraften och den ungdomligt sammansatta uppkäftigheten i denna butelj är anmärkningsvärt påtaglig för att vara i denna prisklass och även hassepöjken fann behållning av upplevelsen såg jag tidigare i höstas. Som uppvärmning inför morgondagens högtidsorgie testade jag det vita syskonet i form av Viognier 2008. Jag har aldrig tidigare druckit 100% Viognier vad jag vet, men klart konstaterat är att den matchade väldigt bra kvällens mustiga fiskgryta. Blommig, fruktig doft. Behagligt spritsig så länge den var kall. Druvsöt, men som varsamt möttes upp av citrus och lime. Generös och något smörig, nötsmak och ton av mandel. Eftersmaken avklingande söt för att övergå i stramt, torr, kindsnörpande avslutning. Skulle nog vilja säga att detta vita alternativ är värt väl så mycket uppmärksamhet som den Röda brodern. Bolaget har ju på sistone fått en hel del kritik för sin "feghet" i standardsortimentet, men här får man väl ändå säga att man hittat en makare, som med gott samvete kan stå permanent i hyllorna och ge massorna ett schysst vinalternativ som bjuder upp på en något mer spännande resa. Om de håller stilen vill säga.
Ja, vi kommer väl fira nyår på olika håll, men var vi än är lär vinet flöda där Braxar och Ganges är närvarande och jag passar på att önska er ett riktigt Gott Nytt År, så får vi se om sinnena är tillräckligt behärskade mitt i allt partande för att kunna vidarebefordra några intryck i begynnelsen av 2011.