Resultat Braxen årsmöte 2014

hyfsat, men kanske något 50+-svagt.
Exakt en vecka efter den trevliga årsmöteskvällen tillagades i möteslokalen flankstek med rotfrukter och ljummen rödvinsvinägrett (sidfläsk=pancetta såklart). Till det ackompanjerade vi med ett av de inhandlade ifallomattvinerna till årsmötet, men eftersom mötesdeltagarna är så generösa i medhavda godsaker och orken något sinat i 50+-generationen blir det lite bonuskonsumtion kvar. Den största losten i ifallomattkategorin va kanske Blue Eyed Boy, men det får bli 3:e gången gillt, eller hur Las? En extremt tät bomb, men ändå kultiverad, väl värd att pröva på braxarna. Och som parentes kan nämnas att Lasan å ja fick tillfälle för Rallhäger idag, Äntligen!. Ok, åter till syftet, ifallomattbonusen är
CastelGiocondo Brunello di Montalcino 2008. Bouqueten bjuder primär spänstig mörk stickig

körsbärsfrukt mot bakgrund av lakrits, oljig gräddkola, svartvinbärssaft, pepparrot och salvia- och rosmarinörtig kärna. Smaken är glansigt stramt fruktig med en brunmogen brunelloton och härligt mild integrerad kryddighet. Eftersmaken mynnar ut i godkänd längd av sötbrun mild vanilj- och tobaksfärgad torkad frukt. Summarum lite okonventionellt svårfångad och kanske något oplacerat ung, men ändå intressant varierande i riklig repertoar som ger ett sympatiskt helhetsintryck. Vinner stort i matsällskap i intryck av linjeskön brunelloharmoni, men framstår after dinner något mer tjurig. Blindtestbetyg Gott+, men i vetskap om vad och i förhållande till måttlig pris på 299:- Mycket Gott!

För en gångs skull nykter. Fick inte smaka ikväll.










GRATTIS VINKEL!, hoppas det är kul på festen!

Vikt-igt inlägg

Efter sju år på topp blev nu M nedpetad av J.
M innehar dock fortfarande all time high på 108 välnärda brax-kilon.

Liszkay Cab Sauv 2009

Jag satte korkskruven i min sista Liszkay idag. Den här gången var det dags för Cabernet Sauvignonen. Färgen är svartröd, riktigt mörk, smaken fyllig med en liten sötma mycket frukt, inte mycket tanniner här inte. Mer amerikanskt än franskt i stilen, kan man kanske säga. Jag tycker vinet blir lite övertungt, det saknar den strama elegans som jag gärna efterfrågar i den här sortens viner (avslöjar mao min frankofili....). Vad jag minns var det ju inte så dyrt så det smiter väl undan med godkänt i alla fall. Med lite mera syra och strävhet hade det blivit ett riktigt bra vin.

En bekant och en okänd

är det månne en fils på bild? Launois Vintage BdB brut 2008 inhandlades i Champagne till måttligare pris och kan fås för 309:- här hemma. Doften är friskt citrusfruktig med minerala drag och florala toner med botten av päron och krusbär, klart godkänd och intressant. I smak en syrlig apelsinfrukt med mineralisk skärpa (lite trevlig Quartzfeeling), men i övrigt något smakmässigt slät utan intressanta nyanser. Summarum en väldigt lätt ton för att vara och förväntas av 08, men etablerar ett päronsplittaktigt sötfruktigt mer ihållande efterhäng, vilket ger en smakfullt avrundad tyngd i avslutet. Kan det var något för framtiden? Ja, när det gäller champagne vet man aldrig och det känns inte uteslutet i kombo av mognadstoner, vinet är allt annat än trött.

Den obekante G.D Vajra Barbera dÁlba Superiore 2011, inhandlades för 172:- i fredags. I doft ungdomligt mörka körsbär och lätta stråk av choklad och lagerblad. I ungdomlig tät frukt får faten ett måttligt kryddigt utrymme med örtigt inslag av rosmarin. I ständig närvaro finns en underton av kåldoft i viss liknelse med vissa humlesorter man finner i ale. Balanserat, trevligt och hoppfullt inför 1:a sipp. Ur den fina bouqueten återskapas tyvärr föga i smakupplevelse. Det blir kantigt, skarpt och onyanserat. Frukten som lovade guld i doften känns vek med alltför dominerande fruktsyra. Inte i balans, men en angenämt dov mörkfrukt i efterhäng. Helgens viner var väl inga höjdare i nuvarande tillstånd och det var bekante Launois Pere & Fils som vann mest uppskattning. 

Kunglig tillvaro på Öland

I helgen var vissa av Braxabröderna hos Stormästaren på Öland. Det var kungligt! Nu var ju inte logens dokumentationsförare på plats med den analoga loggboken. Så vad vi smakade av kommer vara höljt i dunkel för framtida generationer.
Vi drack hur som helst Champagne från Diebolt-Vallois och Marc Hebrart, Chablis Grand Cru Le Clos från Fevre, Chassagne-Monrachet från Sauzet, Ceras från Antica Terra, en Noshörning årgång 2000 samt ett par till.
Sydsektionen hängde in en närobs på Brelle, De flesta såg Pilgrimsfalken äta Skrattmås, och alla små kungsfåglar.
Mycket bra rekreation!

Affe i pyjamas

så var det dags, sommaren är passé och för att konservera ögonstenens ungdomliga skärpa måste den obönhörligen befrias från vår nordiska mörka sida. Affe vet inte vad snö är och ska inte behöva veta det heller. De släta racingdäcken med pigg ilsket morrande V6:a kan bli svårhanterligt när mornarna är kyliga. Grundlig tvätt, vaxpolering, interiör vask, och skjuts in i vintervila med pyjamas på. En lite dyster stund, ett långt halvår till svindlande färder och vad ska man förnöja sig med nu? Jovars, det finns en hel del, man kan dricka vin, man kan dricka vin varenda dag, man kan åka till Öland, klämma in ett par rarisar och dricka ännu mer vin, man kan ha en Braxenprovning och dricka kopiöst med vin, fy fan, nu blev jag på bättre humör. Förra helgen fick jag en känsla av att vin är nästan som bäst när det blir spontant och opretentiöst, en middag, några gäster och vad ska jag bjuda på att dricka? Inget läge för "seriöst" lagrade viner utan måttligt prisade bruksviner som bjuder upp på ett härligt sätt med mycket karaktär utan att tömma plånboken. Le Tense, Simonsig Tiara och Piccolominis Montecucco, vilka prisvärda höjdare, ett njutbart kalas med schysst kvalité för totalt måttliga 464 spenn.
Som uppladdning och sårplåster för avställning av Affe fick fredakvällen bjuda på frasöverbakad lax på grönsaksbädd med pasta. Till det en trogen Rias Baixas Albariño i form av 1583 2011, 179:-. Vilken vacker gyllengul färg!, men förvånansvärt tillåten uppkäftig ungdomlig syra med tungspettskittel för att vara Albariño. I bakgrunden lurar dock smörigt tropiskt fruktig kraft under kontrollerade former och med 12,5% i alkohol är det väl inte överdrivet senskördat. Vill säga en slank elegant form som jag skulle tillåta några års flaskmognad för att runda av den pigga snörpiga syran. Så här har jag inte fått 1583 tidigare, men jag ser det positivt och som en intressant uppföljning.
Efter att ha klappat Affe på nosen va det dags för mustig högrevsgryta, äntligen mört färdigt kött som jag lyckats misslyckats med ibland, men nu var koket tillräckligt. Hittade en Castello Fonterutoli Mazzei 2008, 299:- i källaren. Now we´re talking Chianti! Vilken fläskig spänst. Sangiovese? Shit va bra! Doftar ungdomligt skarp mentoliskt morelliskt mörka körsbär i tufft primärmörkfruktig stajl med härligt tryck upp i nosen. Smaken är modell tyngre och djup med blåa bär, mogna plommon, vasskantat mörka körsbär, stänk av stram kakao och som försiktigt matchas upp av en välkommen rostad fatton. Mumma och ett utmärkt höstgrytesällskap och självklart något att spara ett par år till. Lite ringrostigt, det va ett tag sen, men fick inspiration av de härliga champagnemiljöerna av vilka några va minnesvärt bekanta och jag kom uppenbarligen ihåg lösenordet :).

The Champagne Quick Tour

 

Lite bilder från VinkelBrax & möbelmannens snabbturné till Champagne den gångna helgen...