Fra Mikkeller Til Ponzi

hoo hoo, nästan halvvägs in i julledigheten, det var ruggigt va det går, har en del god mat och goda drycker satt färg på tillvaron. Diverse olika julöl och tacksamma "bruksviner" har slunkit ner och förutom det kan följande vara värda några rader.

Hade sparat en Mikkeler Fra Til i 2 år, för att se om det kan hända nåt med tiden. Här sprudlar svarta toner med påtagligt rökt chark, mörk choklad, kaffe i försiktigt julsöt mörk fruktton, men matchar och avrundar elegant mot en svag pomeranston och välgörande humlebeska. Ett mycket gott kraftpaket. Jag finner ingen större skillnad i hur jag upplevt den tidigare. Den täta portern är till synes oberörd av tidens gång och någon utveckling förutom den ursprungliga komplexiteten är svår att finna. En robust bira.

Chateau Monbrison 2008, 350:-(SB uppgift nu), det var väl hasse som introducerade den i form av 2007 och jag köpte denna dagen efter på vår stadsutflykt vid Lasans vinprovning för jag tyckte den var riktigt trevlig. Dock är jag lite tveksam till prisnivån, för jag har för mig den var något billigare då?.  På Bourdeauxmanér är den först riktigt stram i glaset och det är svårt att bryta igenom den barriären för att tillgodogöra sig smakerna. Middagsgästerna ser lite skeptiska ut, men dessbättre mjuknar den upp rätt kvickt i glaset och släpper fram en härligt sotig svartvinbärsfrukt. Det blir mer elegant med en medelfyllig lätt mörk fruktton och när den tydliga, men väl avvägda kryddigheten kommer på plats börjar det bli riktigt bra och smakfullt balanserat.

Umathum 2009, 199:-, ser man på, en röd österrikare till Las på besök. Spännande att vidga vyerna med för mig helt obekanta druvan Sankt Laurent. Tydligen någon lokal variant av Pinot Noir, vilket går att känna igen i bakgrunden med röda sommarbär. I fronten ligger dock en tyngre matta av blåbärsfrukt, vilket också i doften ger en härlig generös fruktighet med fin krydda. Väldigt mycket fruktnyanser i smaken av både mörk ton och lättare rödbärighet, som också stöttas av en något försiktig rostad ton. Ett intressant vin som helt klart smakar gott och rikligt, men i en för min smak något för framträdande initial saftighet. Tror att vinet både skulle klara och tjäna på något års ytterligare flasklagring.

Ponzi 2011, 279:-, en Willamette Pinot Noir med skruvkork. Klassiskt bredare Willamettedjup ur Pinot Noir:en, men utan österrikarens blåa saftighet. Här är det tydlig kryddig rödbärighet, men också de mörkare kompletterande tonerna, som ger en stabil smakfull kombination. I detta fall har det dock varit generöst med faten, vilket något störande integrerar i bären med en onödigt söt ton.

God fortsättning!

God Jul!

Tillbaka från savannen med mååånga bilder! Den här passar här tror jag :)
Ta det nu lugnt med Julmaten!

Akta Er för vissa gåvor från tomten...

Rensandes minneskort inför äventyret fann jag ovanstående Rolex-prydda tomte som kanske passar i årstiden. Ta det nu försiktigt i jul med Mr Killers viner som innehåller för mycket av det mesta...
Förvisso lite tidigt kanske men då jag försvinner till nätlöst land önskar jag alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Så ses vi förhoppningsvis sista helgen i Januari någonstans i Sverige för att avnjuta ytterligare ett 2*50 braxakalas. /

Gamla män dricker klassiska viner...

Får passa på att tacka för uppmärksamheten i samband med att braxens yngste passerade halvseklet. Det gick bra. Och det var 2004 Chateau Bahans Haut-Brion också som ledsagade mig en bit på vägen. Ett stort andravin!

Resultat Braxen årsmöte 2014

hyfsat, men kanske något 50+-svagt.
Exakt en vecka efter den trevliga årsmöteskvällen tillagades i möteslokalen flankstek med rotfrukter och ljummen rödvinsvinägrett (sidfläsk=pancetta såklart). Till det ackompanjerade vi med ett av de inhandlade ifallomattvinerna till årsmötet, men eftersom mötesdeltagarna är så generösa i medhavda godsaker och orken något sinat i 50+-generationen blir det lite bonuskonsumtion kvar. Den största losten i ifallomattkategorin va kanske Blue Eyed Boy, men det får bli 3:e gången gillt, eller hur Las? En extremt tät bomb, men ändå kultiverad, väl värd att pröva på braxarna. Och som parentes kan nämnas att Lasan å ja fick tillfälle för Rallhäger idag, Äntligen!. Ok, åter till syftet, ifallomattbonusen är
CastelGiocondo Brunello di Montalcino 2008. Bouqueten bjuder primär spänstig mörk stickig

körsbärsfrukt mot bakgrund av lakrits, oljig gräddkola, svartvinbärssaft, pepparrot och salvia- och rosmarinörtig kärna. Smaken är glansigt stramt fruktig med en brunmogen brunelloton och härligt mild integrerad kryddighet. Eftersmaken mynnar ut i godkänd längd av sötbrun mild vanilj- och tobaksfärgad torkad frukt. Summarum lite okonventionellt svårfångad och kanske något oplacerat ung, men ändå intressant varierande i riklig repertoar som ger ett sympatiskt helhetsintryck. Vinner stort i matsällskap i intryck av linjeskön brunelloharmoni, men framstår after dinner något mer tjurig. Blindtestbetyg Gott+, men i vetskap om vad och i förhållande till måttlig pris på 299:- Mycket Gott!

För en gångs skull nykter. Fick inte smaka ikväll.










GRATTIS VINKEL!, hoppas det är kul på festen!

Vikt-igt inlägg

Efter sju år på topp blev nu M nedpetad av J.
M innehar dock fortfarande all time high på 108 välnärda brax-kilon.

Liszkay Cab Sauv 2009

Jag satte korkskruven i min sista Liszkay idag. Den här gången var det dags för Cabernet Sauvignonen. Färgen är svartröd, riktigt mörk, smaken fyllig med en liten sötma mycket frukt, inte mycket tanniner här inte. Mer amerikanskt än franskt i stilen, kan man kanske säga. Jag tycker vinet blir lite övertungt, det saknar den strama elegans som jag gärna efterfrågar i den här sortens viner (avslöjar mao min frankofili....). Vad jag minns var det ju inte så dyrt så det smiter väl undan med godkänt i alla fall. Med lite mera syra och strävhet hade det blivit ett riktigt bra vin.