Med Pinot Noir i fokus

Grymma machobilder på bloggen numera. Muskulösa män som fångar middan till familjen med sina bara händer. Lönlöst att försöka konkurrera där och jag nackar inte ens kycklingen själv, men häromdagen var jag sugen på currykyckling och improviserade efter eget huvud. Det blev väl rätt gott, men jag tycker inte det passa så värst till en Scotchmans Hill, Swan Bay, Victoria, Pinot Noir, 2009. Möjligtvis matchade den något eldiga karaktären som vinet besitter upp till viss del. Uppskattningen av vinet blev nog bra mycket större efter att måltiden intagits. Det här var en av de mer framträdande favoriterna i måttlig prisklass vid Divineprovningen förra året. Jag inköpte den då i beställningssortimentet för 179:-. För att vara ljuva Pinotta är färgen ganska mörk efter uppväxt i ljumma Australia med en något tegelgrumlig ton. Bouqueten upplevs generös och tydlig med klassiskt inslag av lite sump och fuktig källare, men framförallt mörka bär och kryddig närvaro med ek i bakgrunden. Det smakar skogens bär, bondens bär, mörka bär och det smakar mycket Pinot noir. En bra, balanserad och fullt godkänd produkt i denna prisklass. Vi vet ju att Pinotta kräver sin man eller kvinna. I oseriösa händer blir det bara skit, men med lite ambition, skicklighet och omsorg kan det nå oanade höjder. Kul med en bra Pinot Noir av lite varmare snitt, utan att behöva betala skjortan.
Utfattig blir man inte heller av en av Schweinens senaste importer. Esk Valley Pinot Noir 2010 från Marlborough, New Zeeland. 6-pack a 859:-. Detta en ungdomlig produkt i karaktären. Inte riktigt torr bakom öronen med en sommarsaftig smak, men ändå en begynnande tillväxt av balanserade kryddor och med ett lite mer mörkare djupfruktigt anslag som matchas av en behaglig, välpassande syra. Riktigt trevlig denna också, men upplevs inte lika komplett och riklig som Swan Bay. Varken i doft eller smak, något enkelspårigare.
Då man är lite försiktig i förbrukningen av de Bourgogner man har, kan jag mycket väl tänka mig att flika in en kapsylerad australiensare eller nya zeeländare emellanåt av ljuva Pinot Noir.
Från senaste släppet har vi ju redan fått positiva omdömen på Bloggen av Spinettas Langhe Nebbiolo. Det kändes bra, för den köpte jag också, men i gångna helgen valde jag att donka en annan italiensk nyhet i form av Monsanto Riserva Chianti Classico 2007 för 189:-. Förutom en riktigt stilig etikett hade den också riktigt stiliga områdestypiska toner. Man fick dock leta lite, de snygga fräscha ört- och körbärsdragen doldes något bakom en mörkare matta, vilket gjorde att jag upplevde den något diskret. Men, när det väl släpptes fram var det riktigt underbart gott.
Dessa 3 rödingar i all ära, men efter en lördag med vedkörning i Småland, skitig och slut i hela kroppen, har jag sällan njutit så mycket av ett vin, som när jag direkt innanför dörren korkade upp en Simonsig Kaapse Vonkel. Det var ett bra läge för en kall mouss.