Ännu en Gaja från vänster

till rostad potatis, lammspett och fylld gratinerad aubergine (allt enl. senaste buffé) föll valet på den äldste Dagromisen från 2006 i lilla Gajasamlingen. Dessa har ju några år på nacken redan när de släpps, så det borde funka fint. Mot nosen stiger spänstigt mörka djupa

toner med moget milda fat. Det är en lätt rökighet med mörka körsbär, blåa bär mot en kåltonad bakgrund. Det är tufft och alert. Initialt till måltiden upplevs smaken rund, riktigt kryddig med mörk och lite torkad frukt, mogna körsbär och snyggt samklingande mogna tanniner. Det känns riktigt bra och gott. När det så är tomt på tallriken kan jag kategorisera detta vin som klart matkrävande. Den runda och balanserade upplevelsen avtar något när vinet får stå för sig självt. Nu kommer tanninerna, de är rätt tufft markerade ändå, men det är ett underbart fruktdjup. Ensamt i glaset är det inte helt harmoniskt, det blir lite kantigt med skarpa kontraster. Eftersmaken är riktigt lång med fina mörka bär och en nypongrynig strävhet. Jag summerar det ändå som schysst helhet. En härlig fruktintensitet och uppkäftig pondus som behöver sällskap för att visa sin bästa sida. En riktig benknäckarbarolo - I love it.