2 bleka och 2 rejäla

i slutet på månaden finns det en hel del prisvärda moussalternativ till proffsen i Champagne, som exempelvis cavan Mim, men i den kategorin platsar tyvärr inte den franska ekoprodukten Brochet BdB, 99:-. Lite märklig och menlös och rätt taskig struktur, sladdrig frukt, gojigt.
Saint-Véran, 2015, 139:-, testades till röding från grillen, men blev en besvikelse sammantaget. Annars kan man ibland träffa rätt med någon måttligt prisad bourgognare, framförallt vitt, men här håller det inte riktigt hela vägen. En verkligen sluten bouquet för den var obefintlig. Smaken bjuder dock och är inte försluten. En initial kryddighet som landar rätt mjukt i frukten med karaktär av ljus persika, päron och grape. Klingar ut med komplement av en rätt frisk mineralitet, men sen tar det lite slut. Nåväl, går väl an till en grillkväll, men inte mycket mer.

Pol Roger BdB 2002 höjde ribban upp i taknockarna. Näst halmgul i färgen och livliga bubblor. En fantastisk energi i både mineralitet och snyggt mogen frukt. Och som alltid denna smått ungdomliga spänstighet och friska som uppenbarligen fortfarande består i de 02:or jag dricker. Som en smäck och elegant struktur. Oj oj.
Som charmerande och prisvärd (199:-) röd bourgognare, vill jag nog klassa Oka, 2015, från Arlaud och Morey St-Denis. En trevlig instegare med fint generös fruktig och ekig bouquet. Smaken har initialt en rätt rejäl dos mörkare bär och det är inte uppenbart att först placera in Pinot. Men efter stunds luft råder det ingen tvekan om vilken druva som finns i glaset. Klassisk karaktär och rödbärighet tar plats ihop med de djupare tonerna och jag gillar ekkryddans matchning och integrering. Nu är detta fortfarande rätt ungt och jag tror det finns potential att nå ännu större njutning i avvaktan nåt år eller två.