Välkyld Champagne

En kort, och i sammanhanget nykter, rapport från Mareuil-sur-aï. Champagne skall serveras kall vet de flesta. Detta har smittat av sig på landskapet. Det är kallt fågelfritt men tack och lov finns det god Champagne! Första dagen har avlöpt ganska väl. Madame Salvatory hälsar till hasse! /VinkelBrax & Massamannen

Valet är lätt

För en Brunello i prisklass under 300:-, behöver det inte suga, jag väljer lätt Val Di Suga. Doftar runda mörka körsbär, är mentoliskt örtig och har ett skönt djup i torkad frukt. I smaken en fin ryggrad av dirigerande tanniner, mogna bär, torkad frukt, helavstämda vänliga kryddor, liten pepprighet och lite russin, och i slutligt intryck en rund invävd smak i självsäker harmoni. Det är inte den bästa Brunello jag druckit, men för 249:- är det snudd på oslagbart prisvärt. Vad som återstår för topprestation är intensitet och eftersmak. Smaken är inte 100% närvarande i hela cykeln och eftersmaken har inte tillräcklig bredd, men det är en jättebra investering för denna blygsamma penning. Nu var detta förvisso en 06:a och nu i sortimentet en 07:a, men jag har druckit detta vin i tidigare årgångar och den sammanlagda erfarenheten ger mig skäl att betrakta detta som ett pålitligt kort.
I övrigt ikväll fick ljuvliga Delinea 300 agera matlagningsvin, å sicken sås och det var ett så fräscht och syrligt spänstigt sällskap till matlagningen, å sicken kompis. Nu släcker vi.

Gött mos & vitt

Till kvällens Wallenbergare med gött mos på mandelpotatis och jordärtskockor dracks ett av kylen kraftigare vita som legat och väntat ett tag

2008 Bouchard Finlayson Kaaimansgat Chardonnay. Färgmässigt skulle detta kanske kunna passera som en Bourgogne, men när snoken hamnar i glaset är det inte längre lika självklart. Lite för mycket vaniljstång & obestämbart skumgodis. Något åt eklagrad skumtomte-hållet om Ni är med på vad jag menar. I munnen är det ett urtypiskt out of bourgogne, more south-chardonnay. Gott men inte elegant. Jag har druckit tidigare årgångar av detta och denna årgång är ett klart fall framåt, om inte annat med lägre restsötma och ett par tre procent mindre alkohol. Har fått ligga till sig två år i kylen till skillnad från tidigare försök.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att detta inte är ett vin som faller direkt in under mina smakpreferenser. För mycket vanlijstång, på något sätt artificiellt & för lite häng. Kanske är mer ett dyrare ” E' re' efterfest på eran balkong? Så vi kan hångla friskt och dricka Chardonnay i kartong”-vin, än ett vin för en kritisk åldrande brax? Men som trots allt är yngst i ligan!
Tidigare provades Oppigårds Easter Ale, med en frisk humlig fruktig doft. Och en likaså frisk fruktig humlig alesmak. Lite Per Bill i beskrivningen där visst men… Riktigt gott, men ibland känner jag inte så stor skillnad mellan de olika Oppigårdsbrygderna. Det är väl inte bara så att de har olika flaskor och etiketter? Jag får nog ställa upp ett parallell-fält någon gång

Det hade ju varit kul att få lite inspirerande input i vinvärlden från Mottala-trakten och Göran Persons hembygd. Det var ju ett tag sedan...

Hade fått några bilder från Las

Ett på en gammal oxe och en suddig på vin. Det fick mig inte att tänka så mycket på gamla oxar, men jag kom osökt in i tankar på vin. Med utgångspunkt från en kväll hos Las och ett antal veckor framåt har jag inventerat glasinsamlingen. Detta var vad jag fann och detta är ungefär den upplevelse jag fått:
Den söte:
Cantina Progettidivini Valdobbiadere Prosecco Superiore D.O.C.G, pris en dryg 10:a (€),
Diskret doft med svag sötaktig mustighet. Små bubblor i gles presentation. En sötaktig päronmustig ciderassocierande smak som levererar i en fruktig, generös stil. Som så ofta är med Prosecco hade den en väl sötaktig karaktär för Las och min smak, men vid lämpligt tillfälle, väl kyld (askall), kan den komma till sin rätt.

Den sege:
Montestefano Barbaresco Riserva 2007, pris 27,50 €,
Inte så hög ålder, men det tog tid att skaka liv i denna italienare. Mycket sugga och initiala upplevelsen var mest tanniner med en bakgrund av milda skogsbär och dämpade mogna körsbär. Trodde nog loppet var kört, men överraskande nog började det sent omsider spritta igång. Suggan sjönk och frukten tog plats, tanninerna blev moderata och innan buteljen var slut hade harmoni uppstått mellan multna höstlöv och mogna bär i en krematorisk elegans.

Den kraftige:
Laurel Clos Erasmus, pris strax under 300 skulle jag tro,
En riktig tunggungsPriorat med ståtlig, stram mörkbottnad frukt. Mörka körsbär, blåbär, svarta vinbär i en tuff attityd med varmfruktig avrundning. Distinkt, träffsäkert, njutbart vin. En ny årgång släpptes 1 Mars och jag tror inte Las kunde låta bli den.

Den mainstreamade:
Chateau Bouscassé 2008, pris 119:-
Ett vin för folket. En hygglig Tannat med Cabernetavrundning levererar i en generös rejäl stil. Skapar inget jubel, men heller inga besvikna miner. Den kom, den satt fint, den glömdes.

Den spänstige:
Santa Duc Les quatre Terres 2009, Pris 119:-,
Vad som fascinera mig mest med detta vin var den friska, spänstiga, rena körsbärsfrukten. Ett delikat intro som vidare leder in i en rik och vacker smak med klassisk chark och mjuka kryddor, om än något återhållet. Härligt lågt pris och 1 Mars kom 10:an som man borde pröva. 09:an är definitivt ett föremål för en stunds lagring och den finns i beställningssortimentet.

Den fyndige:
Delinea 300 2011, Pris 99:-,
Halleluja Willamette!! Jävlars vilket härligt vin för under en hundring. Inte Antica Terra-klass, men väl en aning och presentation av vad dessa Pinot Noir-producenter i regionen kan prestera. Fräck, spänstig syra, rena röda sommarbär, pigga kryddor och i munnen klassisk expansion av bredare frukt. Halleluja Pinot Noir!!

Den trivsamme:
Renato Ratti Nebbiolo d´Alba Ochetti, Pris 159:-,
Inget stort väsen, men välgjord skön stabil fruktighet. Snäll, med snygg strävhet i ryggen. Näpet bärig och enkelt elegant.

Den mogne:
La Lecciaia Montecucco Sangiovese 2007, pris ca 10 €,
Mogna körsbär, plommon och torkad frukt. Väl integrerade tanniner i en rödbrun smak känns bestämd, men bekväm. Vinet har nått sitt yttersta pikfönster. En rejäl Sangiovese som smakar gott nu, men inte så värst länge till.

Den ruggige med kvällens middag:
A LISA 2011, pris 159:-,
En argentinsk Malbec skulle säkert få många Braxenvänner att rygga bakåt med fear in face. Men faktum är att vinet är stabilt harmoniskt i en lågalkoholisk (13) elegant fruktighet. Reserverade, men framträdande underliggande toner av peppar och mörka bär gör vinet nästan lite blygsamt försiktigt och upplevs fjärran från vulgärt. Inte fan kan jag få huvudvärk av detta och t.o.m frun tyckte det var ett utmärkt vin. Ruggig var en fördom och stämde inte alls.

Den humlige:
LaGunitas Pale ale New dogtown, Pris 20,90:-,
en liten pilsner avslutningsvis. Lägre poäng fick årets upplaga och det finns en logik i det. Svårt att matcha förra årets dunderex, men även om dogtownen är blekare och slätare, finns åndå detta läckra skolboksexempel på en lyckad ale och jag är mycket förtjust i den grundsmak och perfekta grad av beska som även denna upplaga har, trots att den inte fyller ut lika enastående.

Synd att våra importerande vinturister inte fick respons på den planerade Marsprovningen, men den som väntar på nåt gött.....å sen kommer Ungern, så det finns förutsättningar för ett riktigt fint Braxenår, synd också att jag inte kunde bifoga några fler bilder än oxen, viket jag hade tänkt, men jag får inte fram funktionen i detta utkast, ha det bra så länge!

Tänk att Beaujolais kan smaka så här!

 

Beaujolais, då tänker jag dels på vår ungdom då det dönkades en och annan måläng-ö-väng innan Björnholmen, dels Östgötarnas årliga kemiska analys av Noveau-slasket.

Men efter att ha läst om Jadots satsning i Beaujolais på div bloggar så slog jag till när denna släpptes på bolaget i mars. Det som finns att läsa om vinet ställer ytterligare lite av den gamla kunskapen på kant. Vinet går enligt uppgift att lagra i minst 10 år! Det ska bli spännande och se om det stämmer.

Färgen är mycket tät mörkt röd. Direkt när korken drogs ur var Gamay-doften tydlig men efter en natt i kylen påminner vinet snarare om en sydfransos. En viss fatkarktär men framför allt röda bär. Inte mycket skumbanan här men nu dök det upp en på TV-eländet. Smaken är förvånande kraftig och tanninrik, fat och röda bär åt lingonhållet. Gott. Och bra häng på smaken. Gott gott i gottgott

Först tänkte jag att inte blogga detta då detta är ett i mina ögon lysande vin för en blindprovning. Skulle nog påstå att den kunde lura de flesta Braxar av banan. Undertecknad inräknad.



Inställt

Hej
Då väldigt få svarar på mail väljer jag detta sätt. Vår planerade rieslingprovning ställs in den 23 mars efter samråd mellan arrangörerna hasse & vinkelbrax. Vi kommer att lägga en doodle-förfrågan för att hitta ett nytt datum helst i maj. Finns intresse kör vi provningen på hasses nya Herrgård på Öland. Annars kan det rent utav bli Sveriges trädgård. Mer om detta följer.
/hasse & vinkelbrax

Vårmånad

Hejsan bröder!

Ikväll känner jag lite rockn roll. Kan det bero på att solen lyser mer än 30 min sedan förra veckan. Kan det bero på att jag lyssnar på go musik eller att jag inmundigat en go pilsner från Amager i Danmark. kanske sköljde jag ner den med tryck efter petters spurt. Tja vad vet jag edert UFO utsänt i ekerö för att känna av nya drycker och vårtecken.
 Vid fågelbordet är det samma gäster som när det var 15 minus och just nu lyssnar jag på kent. Såg på vetenskapens värld i tisdags och lärde mig att jorden har 23 graders lutning vilket garanterar årstiderna. Månen påverkar detta och den är långsamt på väg att avlägsna sig vilket skulle orsaka att vattnet skulle höja sig 65 meter. Man kan börja räkna om fötterna är torra eller kommer att blötas och håret på tårna kommmer att växa och likna hobbitars.
Tja nog om dravlet kom att tänka på Traste Lindens Gamla dänga pengar där dagens ungdomar drar fjorton pilsner i en port. idag efter mitt besök på passagen kan jag med viss erfarenhet säga att dra fjorton pilsner i en port är dåtid. Minst 50% av birerna håller tvåsiffrig procent och är mörka som Kleva gruva när batteriet tog slut( eller Böle fyllde hålet). Det är då kärlek att hitta en pilsner från Amager med 4.6% som smakar som en smäck eller som som en skit på hällen som vi säger i småland. jag vill bara dansa som KSMB. Vinsläppet var också bra, Tomtevin från 2008, 2010 från Daphne och en hedelig Bierzo. Jag tror att alla kan vara nöjda och vill man slå till släpptes ett par fina champagner,något för Braxen?? Clos des Goisses denna lilla delikatess för 1399 riksdaler borde testas och jag är med.
 Ikväll har jag druckit dansk pilser från Amager greed som jag vill ge Creed.
Temat är de sju dödssynderna och girighet är god. Skön bira från Kalmar är Södvik känns lite väl grön som en sommaräng efter Greed men är helt OK och man undrar var majbaggarna är.
Kvällens musselvin är Stoneleigh Rapaura savignon blanc från Nya Zeeland och det är inte utan man tänker på Torssons radiosignalist. Här dansar kryddor och nässlor mazurka med herr gurka. Grönt och gott. Tja eder broder i Knallle har gott och var förra veckan med sin kompis från grassaker på t-svinens presentation på Östermalm där vi konstaterade att gamla godingar håller om än överaskningar och nyheter är färre. 

Putsa vinglasen bröder för det finns alltid något nytt och spännnande att fylla på med vet eder broder på mälarön.