Påskpyssel på hemmaplan

Champagnen får vänta för aktieägare och direktörer agiterar Aftonbladets ledarskribent idag. Har bara en kommentar: Det skulle du sagt liiite tidigare...

Som en lite starter på påskaftonens påsklunch med den närmaste familjen blev det den en butelj Gatinois Brut Réserve. Majoriteten Pinot Noir, med lite bubbelstöd från Chardonay. Utsökt, och passade även mycket bra till den sushi vi började med. Bra grejor.

Till den grillade lammytterfilén grävde jag fram en mörk skönhet från Pauillac, 2010 Réserve de la Comtesse. Detta är andravinet från Château Pichon-Longueville Lalande om någon undrar. Det såldes av Tryffelsvinet en kort period i Sverige, men denna butelj är köpt på Cora på väg hem från Champagne 2016 för 42€. 89 Parkerpoäng när det begav sig. Karafferad i ett två timmar före lunch.
Största delen Cabernet S med en hel del Merlot, och nåra skvättar Cabernet Franc och Petit Verdot
Mörkt som synden precis som en Pauillac ska vara. Mängder av svarta vinbär i näsan och lite andra mörka frukter. Smaken är spänstigt, med diskreta tanniner och rejäl syra. Bra häng men inte något uppseendeväckande. Ett välgjort vin värt sina pengar! Med den syran klarar den ett antal år till på rygg, men som vanligt med risk att frukten viker ner sig samtidigt. Bra nu och Bra grejor.

Sedan när disken var diskad och lugnet lagt sig hoppade korken ur, ur en av de berömda fylleköpta buteljerna från Stormästarens lantegendom 2016 för en dryg trehundring. När BraxenSyd hade provning häromsistens föll Amerikansk Pinot många på läppen. Klart mer svullen än en normal Europeisk pinot men långt från vulgär!. Mycket mörkröd för att var Pinot och med en söt ljuvlig pinotdoft. Bra syra och tät frukt, mer kraft än elegans men gott! Mycket gott! Mycket bra grejor.

Lite påsksmått

Ingen jättereaktion än på blogguppropet, men det är lååångt kvar på påsken. Det var inte igår så får treva sig fram lite här. Med familjegäst utan smak, sannolikt pga covid-19 (2 veckor har gått, ingen fara), så var det ingen större mening att göra nåt seriösare dyk i skåpet, men man måste ju äta, så en del bruksbubbel och ett par trevliga bruksvinare fick det bli till röding på fredagens grilluppstart och klassiska lammsteken på aftonen.

Sedan jag börja dricka Mastroberardino för ett antal (ja, kanske många vid detta lag) år sen har jag alltid haft ett gott öga till Fiano. Denna finns på bolaget nu och jag tycker det smakar som jag hoppats med en fin blommig generös fruktighet som matchas av en pigg frisk krispighet i ungdomligt tecken. Det är gott och följer en grillad firre, ugnspotatis och romsås rätt fint med sin lite mer höjda ofärgatvinkaraktär.

En trevlig Navarra från vinoteket tror jag hon sa. Spelar så här vid 7 års ålder i dubbla uttryck. Först på tungspetsen en giv av en mogen, rustik och lätt bruntonad gestaltning med lite dill och fatkaraktär, men längre bak i gommen släpper en mer ungdomlig fruktsaftighet på tyglarna. Med lammstekens sällskap tilltager kompromissen och jag tycker det var ett gott trevligt vin när det fick sätta till sig lite.

En liten vinprovning i karantäntider

Många nya ord är det. Covid19, Social distansering och statsepidemiolog.Planer som måste ändras, resor som inte blir av och ett samhälle i spänt vänteläge. Vadgöradå? Extramöte med BraxenSyd förstärkta med Pi3. Provningen genomfördes enligt Folkhälsoinstitutets allmänna råd med god luftväxling och minimal fysisk kontakt. Inga killkramar här inte!
Till det väsentliga...Lite utgrävningar från källare och en del nyköp. Genomgående minst bra grejor även om vi spred vilt över stilar och ålder.

Utan någon speciell ordning...

1. 2012 A. Margaine Special club. Fortfarande ung spänstig med rejäl syra. Klarar många år till på rygg beroende på hur mycket mognadstoner man vill ha i den. Mycket bra grejor
2. 2014 Adelsheim Breaking Ground. Vital och välgjord amerikanare. Mycket bra grejor
3. Vina Ardanza Reserva 2010 Selection Especial, Ett prov av den låda som köpte och splittdes mellan några Braxar. Mycket dill och syra. Många års lagring rekommenderas. I dagsläget bra grejor.
4. 2005 Château Cantenac-Brown, Margaux. En sista flaska av de tidigare ganska kantiga och barska buteljerna. Som vanligt med Bordeaux en fantastisk doft, Svart vinbär, cigarrlåda, lite våt lövskog, läder. Alla klassiska markörer. Djupt djupröd färg. Smaken som vanligt torrare än doften. Fortfarande mer kantigt än elegant. Bra syra, fortfarande lite tuffa tanniner. Ett bra matvin som säkert håller 10 år till och trots ålder var korken som ny. Mycket bra grejor!
5.  2005 Château de Malle. En precis lagom stor halva Sauternes till efterrätten blev det. Mycket bra grejor som fortfarande var vitalt i syran och med en lite avrundad elegant mäktig sötma.
6. 2010 Châteauneuf-du-Pape Domaine de la Côte de L´Ange. En mycket vital och trevlig Grenache-dominerad GSM. Ett av kvällens lättdruckna vin och kul med en Ch9dP som inte syltar ihop på 10 år! Mycket bra grejor
7. 2018 Roero Arneis, Bruno Giacosa. Egentligen vårt vita lunchvin som vi passade på att prova lite av. Mycket bra grejor av en spännande druva. Det blir mer av detta! 
8. 2017 Monsanto Chianti Classico. En annan vinsläpp som kom med på ett hörn. Ett lysande vardagsvin som kanske inte riktigt stod upp i konkurrensen. Men bra grejor är det.

Det blev ju lite att skölja ner för tre personer. Men alla flaskor var inte fulla från start, och det var bra slattar kvar i de flesta. Så sammanfattningen är mycket bra vin denna sista lördag i mars 202o

Vulkanvin

En snabb rekommendation: de Aetna 2017 från Terra Costantino (Nummer 2400 på Bolaget ) är ett vin som föll mig på läppen; ganska ljust i färgen, mycket röda bär och kryddor i doften, smakrikt utan att bli baktungt. Kostar 159:- Ett bra köp från en region som börjar låta tala om sig. Mycket kvalité kommer från Sicilien nuförtiden.

En ny liten undersökning...

Jag har testat att beställa från en för mig ny Europeisk leverantör som har registrerat sig för  distanshandel med alkohol till Sverige: superiore.de
Det blev en låda blandat Italienskt med fokus på Toscana. superiore är lite mer avancerade än vår vän i Vejle. Här läggs Svensk alkoholskatt och skillnaden mellan Tysk o Svensk moms på priset vid utcheckning. Men priserna är uthärdliga även efter det. Levererans till dörren med DHL. Och sortimentet är av en helt annan dimension än det lokala bolaget här i Östdanmark. Och som en extra bonus kommer produktbladet för vinerna med som pdf när kvittot skickas.
Bra grejor för en vinnörd :)

Först ut ur lådan är en 2016 Rosso di Montalcino från Il Poggione. 182 SEK efter alla påslag och frakt och med Maggans eländiga kronkurs. Men som smålänning noterar jag med ett leende att den även finns på bolaget (beställningssort) för 249 SEK.

Men strunt i det. Det är riktigt bra grejor!!! God direkt, även om den kändes sluten. Efter två timmar i karaff var den dock som sagt riktigt bra grejor. Perfekt till Söndagens ragu. Rekommenderas! Vilket förövrigt även gäller superiore.de

Spritbutiken på hörnet...

Vin och öl hittar man inte var som helst i Australien har jag lärt mig... Lite lätta Bolagsvibbar på tillgängligheten men å andra sidan har butiken på hörnet ett rätt bra rödvinssortiment...

Men det blev en 2017 Thabilk Cabernet Sauvignon som lördagsvinare  

Mild mild till Torr torr.

Vid det här laget är ju alla braxar Champagne-aficionados (mig själv undantagen), men för eventuella hangarounds som läser denna blogg så; för 100 år sedan var den mesta champagnen söt, äckligt söt skulle vi nog säga idag. Det borde vara en överraskning för opålästa som köper flaskor från den sjunkna båten i Finland, t.ex. Dyr, söt och ljummen, det hade nog inte W.C. gillat. Sedan ändrades smaken successivt, det blev Demi-sec (finns fortfarande flera sådana på bolaget), men allteftersom socker tappade lyx-stämpeln så kom Brut att ta över (betyder ju torr på fransosiska, men de flesta bönder pytsar ju i en spann söt must för att "balansera smaken"...). Som ett tecken i tiden kom då nästa nivå, Extra Brut, där det fanimej inte får vara tillstymmelse till socker (nja). Somliga säger att det ställer högre krav på vinmakaren, det går inte att dölja felsteg med lite extra sötma (som ändå är svår att identifiera i den ittersyrliga dryck som Champagne faktiskt är). I alla fall, Margaine är duktig och gör ett gott jobb med sin Extra Brut (BdB, 3,5g/l sockerinnehåll), och den är ju dessutom inte så högt prissatt, det gillar vi vardagsdrickare förstås!

Det är lite knepigt att matcha Champagne till ost, men alla (?) säger att Brillat Savarin är som gjord för att ätas till bubbel: ytterst mild, men smörig och med en viss syrlighet. Det är så gott att man kan smälla i sig en hel tårta själv, men då har man väl klämt i sig motsvarande ett paket margarin. Många kilometer i elljusspåret blir det alltså. Ett alternativ (lika fett) som också är gott är Boursault som är lite mer möglig och därmed kan ha det lite jobbigare att para sig med drycken, men den är såpass mild att det funkar.

Så julskinkan och glöggen får vänta ett tag till, men på tisdag blir det fläsk, winter ale och hemgjord bäsk, och det är också gott.

Brillat Savarin