Vi låter oss inte besegras...

Tänkte bara ta en bild på grillen för att visa att en lite för lång vinter är inget för en Brax. Upptäckte sedan Punchmuseumets flagga i bakgrunden. Och för att inte förväxlas med Blekinges tyvärr mest kända politiker, han Adolf Åkesson från Sölvesborg, lade jag till en rubrik med citat från Mikael Wiehe för att få balans. Och den tillägnas den i år oerhört starke och påfrestande Kung Bore.

Påsk, och för att få mer plats i kylen så plockade jag fram en två-tre år gammal danslk Påskbrygd. Den har förvisso blivit bättre precis som min gamle Danske kollega sade, men efter att ha kalibrerat gommen i Côtes de Blanc ett par dagar så säger jag: Computer says Noooo. Finns kvar i kylen om någon vill ha. Blir nog någon slags såsbas trots sina 7,5%

Men nu över till the real stuff: Marc Hebrart Sélection Premier Cru är fortfarande en lysande Champagne! Bill-liknade beskrivning överflödig. Finns i rikliga mängder om någon Brax har vägarna förbi VinkelBraxens balkong.

 

 

Till dagens grillade köttbit, av vad som av Citygross uppgavs var nötkött, avnjöts en rekommendation och leverans från massamannen, En 2009 Hofstätter Mazon Riserva Blauburgunder. En riktigt riktigt god o-fransk Pinot faktiskt. Även om 27 Euro-pengar från Massachefen är i lite i överkant, om jag som Smålänning jämför med nätpriserna i Italien. Men god pinot verkar ju vara ganska dyr varifrån den än kommer. Synd för detta är bra grejor! Mera!

Det går peta loss snön från altan

Solens strålar kämpar på, trots de eländigt kyliga nätterna och våren försöker med en dåres envishet, göra sig gällande. Segt har det varit, men nu är det nära. Talgoxar och koltraster stämmer in i raggningssymfoni. Den har varit lång, vintern, men nu är den nästan knäckt.
Petalos från Bierzo är ett prisvärt Menciavin, som jag tycker är så jäkla häftigt. Brukar köpa på mig nåra flaskor för att följa utvecklingen och med påminnelse av att 11:an är på gång, såg jag nere i bunkern att jag hade 2 10:or. Helt klart läge att stämma av utvecklingen och det smakade utmärkt matchande till kvällens oxfilé, rösti, Borgens Karl-johan i gräddputter och råkostsallad. Doften är härligt rejäl med tunga rena distinkta körsbär, blåbär, mörka mjuka plommon och örtig mynta. Smaken är rent fruktig med tuff, kaxig attityd pga lågmäld fatton, mörk choklad och med stramt köttiga mörka bär. Schyssta grejer!
Har också druckit ett riktigt dåligt vin, som jag köpte för matlagning, men som inte behövdes just då. Leth Duett Riesling & Veltliner smuttade jag på nu i köksbestyren. Det var surt och efterföljande billigt druvsött sliskigt och helt osynkat.
Eftersom långfreddans middag blev tidig, funderade frun och jag på en eftersmuttare. Tog fram en Louis Jadot Beaune Premier Cru 2006, som jag inte har en aning om när jag köpte, men så här långt i sällskap i bloggandet, verkar den väldigt lovande. Är än så länge lite sval men har en härligt mogen bärig karaktär och med lite rumstemp finns det potential att bli riktigt bra.
Glad Påsk alla glada Braxenbröder och bortsett från den religiösa aspekten betraktar vi trots allt Påsken som en skön tidsrätt långhelg, där jag tycker ni ska unna er ett riktigt rackarbajsarvin som ni kan blogga om. Broder Vinkel har uppenbarligen fattat beslut om en vinhelg med närobs av det bästa och trots bistert väderläge skulle jag personligen njuta i fulla drag. Det där måste bli av.

Ännu kallare...

Er korrespondent i Champagne har ju längre dagen lidit åkt i en mer och mer baktung bil. Har även hunnit med att shoppa gåsfett, senap & Comtê. Tror att vi överlever...
Herrarna Hernoux, Vilmart, Legras & Hebrart ligger kvar på sin vanliga kvalitetsnivå även om framför allt Legras skruvat upp prislistan. Sett en stare idag. Vandrat nedanför Clos de Goisses i snöblandat regn.



Välkyld Champagne

En kort, och i sammanhanget nykter, rapport från Mareuil-sur-aï. Champagne skall serveras kall vet de flesta. Detta har smittat av sig på landskapet. Det är kallt fågelfritt men tack och lov finns det god Champagne! Första dagen har avlöpt ganska väl. Madame Salvatory hälsar till hasse! /VinkelBrax & Massamannen

Valet är lätt

För en Brunello i prisklass under 300:-, behöver det inte suga, jag väljer lätt Val Di Suga. Doftar runda mörka körsbär, är mentoliskt örtig och har ett skönt djup i torkad frukt. I smaken en fin ryggrad av dirigerande tanniner, mogna bär, torkad frukt, helavstämda vänliga kryddor, liten pepprighet och lite russin, och i slutligt intryck en rund invävd smak i självsäker harmoni. Det är inte den bästa Brunello jag druckit, men för 249:- är det snudd på oslagbart prisvärt. Vad som återstår för topprestation är intensitet och eftersmak. Smaken är inte 100% närvarande i hela cykeln och eftersmaken har inte tillräcklig bredd, men det är en jättebra investering för denna blygsamma penning. Nu var detta förvisso en 06:a och nu i sortimentet en 07:a, men jag har druckit detta vin i tidigare årgångar och den sammanlagda erfarenheten ger mig skäl att betrakta detta som ett pålitligt kort.
I övrigt ikväll fick ljuvliga Delinea 300 agera matlagningsvin, å sicken sås och det var ett så fräscht och syrligt spänstigt sällskap till matlagningen, å sicken kompis. Nu släcker vi.

Gött mos & vitt

Till kvällens Wallenbergare med gött mos på mandelpotatis och jordärtskockor dracks ett av kylen kraftigare vita som legat och väntat ett tag

2008 Bouchard Finlayson Kaaimansgat Chardonnay. Färgmässigt skulle detta kanske kunna passera som en Bourgogne, men när snoken hamnar i glaset är det inte längre lika självklart. Lite för mycket vaniljstång & obestämbart skumgodis. Något åt eklagrad skumtomte-hållet om Ni är med på vad jag menar. I munnen är det ett urtypiskt out of bourgogne, more south-chardonnay. Gott men inte elegant. Jag har druckit tidigare årgångar av detta och denna årgång är ett klart fall framåt, om inte annat med lägre restsötma och ett par tre procent mindre alkohol. Har fått ligga till sig två år i kylen till skillnad från tidigare försök.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att detta inte är ett vin som faller direkt in under mina smakpreferenser. För mycket vanlijstång, på något sätt artificiellt & för lite häng. Kanske är mer ett dyrare ” E' re' efterfest på eran balkong? Så vi kan hångla friskt och dricka Chardonnay i kartong”-vin, än ett vin för en kritisk åldrande brax? Men som trots allt är yngst i ligan!
Tidigare provades Oppigårds Easter Ale, med en frisk humlig fruktig doft. Och en likaså frisk fruktig humlig alesmak. Lite Per Bill i beskrivningen där visst men… Riktigt gott, men ibland känner jag inte så stor skillnad mellan de olika Oppigårdsbrygderna. Det är väl inte bara så att de har olika flaskor och etiketter? Jag får nog ställa upp ett parallell-fält någon gång

Det hade ju varit kul att få lite inspirerande input i vinvärlden från Mottala-trakten och Göran Persons hembygd. Det var ju ett tag sedan...

Hade fått några bilder från Las

Ett på en gammal oxe och en suddig på vin. Det fick mig inte att tänka så mycket på gamla oxar, men jag kom osökt in i tankar på vin. Med utgångspunkt från en kväll hos Las och ett antal veckor framåt har jag inventerat glasinsamlingen. Detta var vad jag fann och detta är ungefär den upplevelse jag fått:
Den söte:
Cantina Progettidivini Valdobbiadere Prosecco Superiore D.O.C.G, pris en dryg 10:a (€),
Diskret doft med svag sötaktig mustighet. Små bubblor i gles presentation. En sötaktig päronmustig ciderassocierande smak som levererar i en fruktig, generös stil. Som så ofta är med Prosecco hade den en väl sötaktig karaktär för Las och min smak, men vid lämpligt tillfälle, väl kyld (askall), kan den komma till sin rätt.

Den sege:
Montestefano Barbaresco Riserva 2007, pris 27,50 €,
Inte så hög ålder, men det tog tid att skaka liv i denna italienare. Mycket sugga och initiala upplevelsen var mest tanniner med en bakgrund av milda skogsbär och dämpade mogna körsbär. Trodde nog loppet var kört, men överraskande nog började det sent omsider spritta igång. Suggan sjönk och frukten tog plats, tanninerna blev moderata och innan buteljen var slut hade harmoni uppstått mellan multna höstlöv och mogna bär i en krematorisk elegans.

Den kraftige:
Laurel Clos Erasmus, pris strax under 300 skulle jag tro,
En riktig tunggungsPriorat med ståtlig, stram mörkbottnad frukt. Mörka körsbär, blåbär, svarta vinbär i en tuff attityd med varmfruktig avrundning. Distinkt, träffsäkert, njutbart vin. En ny årgång släpptes 1 Mars och jag tror inte Las kunde låta bli den.

Den mainstreamade:
Chateau Bouscassé 2008, pris 119:-
Ett vin för folket. En hygglig Tannat med Cabernetavrundning levererar i en generös rejäl stil. Skapar inget jubel, men heller inga besvikna miner. Den kom, den satt fint, den glömdes.

Den spänstige:
Santa Duc Les quatre Terres 2009, Pris 119:-,
Vad som fascinera mig mest med detta vin var den friska, spänstiga, rena körsbärsfrukten. Ett delikat intro som vidare leder in i en rik och vacker smak med klassisk chark och mjuka kryddor, om än något återhållet. Härligt lågt pris och 1 Mars kom 10:an som man borde pröva. 09:an är definitivt ett föremål för en stunds lagring och den finns i beställningssortimentet.

Den fyndige:
Delinea 300 2011, Pris 99:-,
Halleluja Willamette!! Jävlars vilket härligt vin för under en hundring. Inte Antica Terra-klass, men väl en aning och presentation av vad dessa Pinot Noir-producenter i regionen kan prestera. Fräck, spänstig syra, rena röda sommarbär, pigga kryddor och i munnen klassisk expansion av bredare frukt. Halleluja Pinot Noir!!

Den trivsamme:
Renato Ratti Nebbiolo d´Alba Ochetti, Pris 159:-,
Inget stort väsen, men välgjord skön stabil fruktighet. Snäll, med snygg strävhet i ryggen. Näpet bärig och enkelt elegant.

Den mogne:
La Lecciaia Montecucco Sangiovese 2007, pris ca 10 €,
Mogna körsbär, plommon och torkad frukt. Väl integrerade tanniner i en rödbrun smak känns bestämd, men bekväm. Vinet har nått sitt yttersta pikfönster. En rejäl Sangiovese som smakar gott nu, men inte så värst länge till.

Den ruggige med kvällens middag:
A LISA 2011, pris 159:-,
En argentinsk Malbec skulle säkert få många Braxenvänner att rygga bakåt med fear in face. Men faktum är att vinet är stabilt harmoniskt i en lågalkoholisk (13) elegant fruktighet. Reserverade, men framträdande underliggande toner av peppar och mörka bär gör vinet nästan lite blygsamt försiktigt och upplevs fjärran från vulgärt. Inte fan kan jag få huvudvärk av detta och t.o.m frun tyckte det var ett utmärkt vin. Ruggig var en fördom och stämde inte alls.

Den humlige:
LaGunitas Pale ale New dogtown, Pris 20,90:-,
en liten pilsner avslutningsvis. Lägre poäng fick årets upplaga och det finns en logik i det. Svårt att matcha förra årets dunderex, men även om dogtownen är blekare och slätare, finns åndå detta läckra skolboksexempel på en lyckad ale och jag är mycket förtjust i den grundsmak och perfekta grad av beska som även denna upplaga har, trots att den inte fyller ut lika enastående.

Synd att våra importerande vinturister inte fick respons på den planerade Marsprovningen, men den som väntar på nåt gött.....å sen kommer Ungern, så det finns förutsättningar för ett riktigt fint Braxenår, synd också att jag inte kunde bifoga några fler bilder än oxen, viket jag hade tänkt, men jag får inte fram funktionen i detta utkast, ha det bra så länge!