Kamrater, Nyårsaftonens lunch är avklarad. Till blinierna med löjrom dracks De Saint Gall premier cru extra brut blanc de blanc.En billig champis som överträffade all förväntningar. Jag trodde inte att det fanns något så gott under en trehundralapp, men det gjorde det. Om två år i min källare hjälpt till vet jag inte, men detta var mumma.

Gott nytt år

Liszcay vs Chianti

I förrgår det dags att tulla lite på de goda dryckerna från Balatons eget "Falcon Crest". Till en 3-kilos vildsvinsröv som fått marinera i rikliga mängder med rödvin och massa kryddor så drogs Liszcays Cabernet Sauvignon från 2009 ut ur jordkällarmörkret. Som vanligt får man lite av tågluffarsyndromet, dvs att vinet som man druckit utrikes kanske inte smakar likadant på hemmaplan. Färgen på vinet är tät och blodröd i tonen. Boqueten är även den lovande med moreller och svarta vinbär i framträdande roller. I munnen så är vinet precis lagom moget, spänstigt och komplext med både bibehållen frukt och en del fatton som blir riktigt angenämt tillsammans. Vinet är klart njutbart även på hemmaplan. Igår fortsatte kötttemat (stavas det så ?) Lite inspirerad av skaldjursplatå så gjordes en köttplatå med gås, hemknuten salsiccia (fick godkänt av gudfadern och gudmodern som är diplomerade korvstoppare hos "Taylor and Jones" på Kungsholmen), kalkon från Vikbolandet och lite mer vildgris. Så ska det se ut ! Till detta så var det Guilia från Liszcay och Setriolo från Chianti som utgjorde måltidsdryck. Den matchen vanns solklart av Ungraren ! Vi startade med att ta ett glas Guilia som var numret större än Cab Sauv på alla håll och kanter. Mer tyngd och tryck framför allt, men även en större rikedom både i näsa och mun. Glas två fylldes med Setriolo som jag brukar tycka är ett riktigt trevligt vin som nu kommit i 2010 års version. Det är gott men når inte alls de höjder som Guilian erbjuder. Guilian betalade vi 73 SEK för och Setriolon kostar runt 150 SEK, så pris och kvalité står inte alltid i paritet. Möjligtvis är Setriolon lite ung men det vete fan om den kommer bli lika bra som de ungerska vinerna. Nästa gång jag öppnar en ungrare så får jag nog snäppa upp nivån en hel del på lämpligt jämförelsevin.

On track Friday mind

Montefalco Rosso Antonelli 2010, 119:-. Doften bjuder spänstig alert mintig mörk körsbär och en något obekväm påklistrad fatton. Smaken är något stram med saftkompottig körsbär, svart vinbär och ett litet plommoninslag med grön ton. Ett visst efterhäng förekommer vilket är fruktlöst örtigt. Som vanligt fyller vin och även detta en anpassande funktion till mat, i detta fall entrecote med stiltonpasta, men när måltiden är slut blir eftersipparna nakna.

Vinet berättigar betyget Drickbart. Kan tyckas som en ointressant blogg innehållande ett rätt ointressant vin, men då vinet är tämligen vanligen förekommande på hyllorna och man står där och fingrar på ett Quick fredagsvin, kan det vara bra att veta att detta med fördel kan väljas bort till förmån för mer i prisklassen prisvärda Penfolds Thomas Hyland, Vivir Vivir, Cune, Brolio, Brancaia Tre, Peter Lehmann The Barossa, Brecciarolo, McManis Pinot noir, Zenato Valpolicella, i Castei, Donna Maria, 1865, Delinea 300, Vigna Pedale, Il Falcone, Chivite, Couvent de Jacobins, Serralunga dÁlba Fontanafredda usw usw, vissa i BS men som bjuder bra mycket mer karaktär och valuta för pengarna och kan passa bättre till stiltonpasta.

God Fortsättning!

Jaha, då har det vänt igen

Naturromantikern vid Borenstranden är lite känslig för det mörker som råder. Därför som traditionen kräver grillades det lamm under årets mörkaste dag. Till detta dracks ett spännande vin, Riojabodegan Roda skulle utöka sina domäner, de sökte med ljus och lykta efter ett bra tempranilloläge och fastnade för Bodegas La Horra i Ribera del Duero. Dom tillverkar två viner här, Corimbo 1 som är det större och bättre vinet, stockarna är över 40 år. Det andra Corimbo som tillverkas av 20-åriga och äldre stockar var det som hamnade i glasen i dag,
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.

God Jul

17 dagar ledigt

...måste firas och från Ekerö (där jag träffa The Las i beställartagen) ryckte jag en flaska André Clouet Silver Brut Nature, för ynka prisvärda 295:-. Inte 1:a gången och det känns som jag bloggat om den förr, men ledigheten initieras av en härligt fräsch kallklimatsyra, kexig (och sexig) frukt och stramt äpple i kontrollerad pinotisk balans och sparsam dosage. Gott!

På tallriken tog jag en smarrig burgare till julöl som jag också bloggat om tidigare.
I detta planlösa bloggande och då jag inte har nåt nytt ur dryckessynpunkt att förtälja, kan jag istället visa en bild på mitt nya vinskåp. Visst är det fint och visst kan jag säga till frun att det är alldeles för tomt?

Välkomna på plats om ni har vägarna förbi. Annars har hösten passerat med alldeles för dålig bloggbredd från denna loge, men å andra sidan väldigt sympatiskt läsvärt av tillfälliga instickare i allmänhet men Vinkel i synnerhet. God Jul!

Att få presenter kan vara kul

En liten uppsamlingspost så här på måndagen. Jag fick en flaska vin härförleden. För en gångs skull inte Amarone... Utan en Penfolds 2010 Koonunga Hill Chardonay. Så när det var dags för lite frusna rester av fänkålskryddad fiskgryta med saffran så åkte buteljen in i Champagnekylaren för avsvalning. Att dömma av doften skulle den även behövt avsvavling...
Men låt mig jämföra med bolagets beskrivning som återges i kursiv stil:
Doft: Ungdomlig, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, brynt smör, äpplen, nötter och citrus

Doften vill jag närmast beskriva som en blandning av multivitaminjuice, hyvelspån och en svag doft av Mörrums Bruk. Med stigande temperatur tar hyvelspånsdoften över. En mycket svag doft av acetaldehyd kan också förnimmas.

Smak Torr, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, brynt smör, nötter och grapefrukt.

Torr   - Tja, inte söt men saknar syran jag brukar förknippa med torr. Den fatiga vaniljtonen dräper det mesta trots låg temperatur
fruktig smak med fatkaraktär   - Snarare fatig smak med viss fruktkaraktär
inslag av tropisk frukt  - Ja kanske lite annanaston när beskan och fatsmaken lagt sig
brynt smör   -Va? Möjligen bränt
nötter och    -Nä
grapefrukt. - Beska? Ja, men snarare citrusskalbeska än fruktbeska.

Så sammanfattningsvis konstaterar jag trots att den var en gåva - Inte alls bra grejor! Och enligt Bolagets hemsida säljs nu årgång 2012 så dras slutsatsen: Om den blir bättre med lagring så vågar jag inte tänka på hur den smakar färsk. Korkad? Nä skruvkapsyl.
Så med den värsta tänkbara vinsnobbism säger jag i fortsättningen nej tack om någon vill bjuda mig på Koonunga Hill Chardonnay. Om inte riktigt särskilda skäl föreligger. Någon som vet vad man kan göra med 6 dl fulekad chardonnay föresten? Finns i kylen i Karlshamn om någon vill ha. Next stop vasken...

Chateau des Jacques

2011 års Moulin-à-vent Chateau des Jacques släpptes beställdes ned från centrallagret på Bolaget till den box-dominerade butiken i Karlshamn härom veckan.
Power-gamay! Rök, hallon, lingon,  mörkröda bär, lakrits, ungt, balanserad syra och sötma. lite värme och kryddor. Gott! Bra grejor. Till och med mycket bra grejor!
En stark rekomendation till våra ÖG-vänner är att testa en dylik Gamay parallellt med nåvvån nästa år. Finns fortfarande att beställa.