I förrgår det dags att tulla lite på de goda dryckerna från Balatons eget "Falcon Crest". Till en 3-kilos vildsvinsröv som fått marinera i rikliga mängder med rödvin och massa kryddor så drogs Liszcays Cabernet Sauvignon från 2009 ut ur jordkällarmörkret. Som vanligt får man lite av tågluffarsyndromet, dvs att vinet som man druckit utrikes kanske inte smakar likadant på hemmaplan. Färgen på vinet är tät och blodröd i tonen. Boqueten är även den lovande med moreller och svarta vinbär i framträdande roller. I munnen så är vinet precis lagom moget, spänstigt och komplext med både bibehållen frukt och en del fatton som blir riktigt angenämt tillsammans. Vinet är klart njutbart även på hemmaplan.
Igår fortsatte kötttemat (stavas det så ?) Lite inspirerad av skaldjursplatå så gjordes en köttplatå med gås, hemknuten salsiccia (fick godkänt av gudfadern och gudmodern som är diplomerade korvstoppare hos "Taylor and Jones" på Kungsholmen), kalkon från Vikbolandet och lite mer vildgris. Så ska det se ut ! Till detta så var det Guilia från Liszcay och Setriolo från Chianti som utgjorde måltidsdryck. Den matchen vanns solklart av Ungraren ! Vi startade med att ta ett glas Guilia som var numret större än Cab Sauv på alla håll och kanter. Mer tyngd och tryck framför allt, men även en större rikedom både i näsa och mun. Glas två fylldes med Setriolo som jag brukar tycka är ett riktigt trevligt vin som nu kommit i 2010 års version. Det är gott men når inte alls de höjder som Guilian erbjuder. Guilian betalade vi 73 SEK för och Setriolon kostar runt 150 SEK, så pris och kvalité står inte alltid i paritet. Möjligtvis är Setriolon lite ung men det vete fan om den kommer bli lika bra som de ungerska vinerna. Nästa gång jag öppnar en ungrare så får jag nog snäppa upp nivån en hel del på lämpligt jämförelsevin.
I förrgår det dags att tulla lite på de goda dryckerna från Balatons eget "Falcon Crest". Till en 3-kilos vildsvinsröv som fått marinera i rikliga mängder med rödvin och massa kryddor så drogs Liszcays Cabernet Sauvignon från 2009 ut ur jordkällarmörkret. Som vanligt får man lite av tågluffarsyndromet, dvs att vinet som man druckit utrikes kanske inte smakar likadant på hemmaplan. Färgen på vinet är tät och blodröd i tonen. Boqueten är även den lovande med moreller och svarta vinbär i framträdande roller. I munnen så är vinet precis lagom moget, spänstigt och komplext med både bibehållen frukt och en del fatton som blir riktigt angenämt tillsammans. Vinet är klart njutbart även på hemmaplan.
Igår fortsatte kötttemat (stavas det så ?) Lite inspirerad av skaldjursplatå så gjordes en köttplatå med gås, hemknuten salsiccia (fick godkänt av gudfadern och gudmodern som är diplomerade korvstoppare hos "Taylor and Jones" på Kungsholmen), kalkon från Vikbolandet och lite mer vildgris. Så ska det se ut ! Till detta så var det Guilia från Liszcay och Setriolo från Chianti som utgjorde måltidsdryck. Den matchen vanns solklart av Ungraren ! Vi startade med att ta ett glas Guilia som var numret större än Cab Sauv på alla håll och kanter. Mer tyngd och tryck framför allt, men även en större rikedom både i näsa och mun. Glas två fylldes med Setriolo som jag brukar tycka är ett riktigt trevligt vin som nu kommit i 2010 års version. Det är gott men når inte alls de höjder som Guilian erbjuder. Guilian betalade vi 73 SEK för och Setriolon kostar runt 150 SEK, så pris och kvalité står inte alltid i paritet. Möjligtvis är Setriolon lite ung men det vete fan om den kommer bli lika bra som de ungerska vinerna. Nästa gång jag öppnar en ungrare så får jag nog snäppa upp nivån en hel del på lämpligt jämförelsevin.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.