Ännu en Gaja från vänster

till rostad potatis, lammspett och fylld gratinerad aubergine (allt enl. senaste buffé) föll valet på den äldste Dagromisen från 2006 i lilla Gajasamlingen. Dessa har ju några år på nacken redan när de släpps, så det borde funka fint. Mot nosen stiger spänstigt mörka djupa

toner med moget milda fat. Det är en lätt rökighet med mörka körsbär, blåa bär mot en kåltonad bakgrund. Det är tufft och alert. Initialt till måltiden upplevs smaken rund, riktigt kryddig med mörk och lite torkad frukt, mogna körsbär och snyggt samklingande mogna tanniner. Det känns riktigt bra och gott. När det så är tomt på tallriken kan jag kategorisera detta vin som klart matkrävande. Den runda och balanserade upplevelsen avtar något när vinet får stå för sig självt. Nu kommer tanninerna, de är rätt tufft markerade ändå, men det är ett underbart fruktdjup. Ensamt i glaset är det inte helt harmoniskt, det blir lite kantigt med skarpa kontraster. Eftersmaken är riktigt lång med fina mörka bär och en nypongrynig strävhet. Jag summerar det ändå som schysst helhet. En härlig fruktintensitet och uppkäftig pondus som behöver sällskap för att visa sin bästa sida. En riktig benknäckarbarolo - I love it.

Pinot, varför ändra ett vin(n)ande koncept

Pinotdrickandet på Vinkelgatan fortsätter. Senaste veckan har varit ganska tung men ändå innehållande en lättnad, och är det inte då man ska ägna livet åt eftertanke, god mat och gott vin?
2013 Bourgogne Rouge Oka från Arlaud har jag nämnt tidigare. Och nu har jag även smakat det. Även detta riktigt bra grejor. Jämfört med det andra fyndvinet år 2015 som Herr Jamais nämnde är detta lite mer fruktigt, elegant, mer silkigt men rejält syradrivet. Men utan att bli sursnipigt! Till entrecotê med jordärtskockstomp ( de du sPunk :)) sitter det som pitten i Greta. Om man nu får säga så nu för tiden då det är viktigt att var ytligt politiskt korrekt i sociala medier.
Riktigt bra grejor, finns fortfarande ett smärre antal på bolaget i Söderhallarna. Ska någon Tjockholamre dit i närtid. Ring mig innan...

Nu börjar det likna något...

Cuvée Margot visade ju sig vara nära nog ett bottennapp, så det var dags för VinkelBrax att inhämta lite extern rådgivning från det offentliga rummet.
Michael Jamais kan ju ibland vara lite egocentrerad i sina alster men hans vinkompetens är oomkullrunkelig. Och speciellt när det gäller Bourgogne.
I sin blogg Cafe Rotsunda summerade han sitt vinår 2015 och utnämnde två bästa röda budgetvin:
2013 Bourgogne Rouge Oka från Domaine Arlaud samt
2013 Bourgogne Rouge från Domaine dÁrdhuy
Och efter lite trixande på bolaget i Karlshamn lyckades jag beställa några av varje. Med tanke på tidigare erfarenheter av det lokala Pinot-sortimentet var det inte så mycket tveksamheter. Jamais har ju förkärlek för DRC och liknande prisklasser men i detta fall kostar båda förslagen 199 SEK. Och det är ju som sPunk säger i konsultprisklass.

Domaine dÁrdhuy 2013 Bourgogne Rouge, bra grejor? Nää det är riktigt bra grejor! Det har ju kanske inte riktigt den finess och finstämdhet vi hittar i riktigt högklassig Pinot från Bourgogne men detta är ett lysande bättre vardagsköttvin.
Fortfarande beställningsbart på Bolaget med nummer 74313 Passa på! Starka köprekommendationer från vinkelBrax!

Förhandsprov

en Nebbiolo från Sardinien, kan det va nåt? Enligt uppgift kan denna flaska från Tenuta di Muscazega och årgång 2013 dyka upp på bolagets sortiment inom kort med ett tänkt pris runt 200. Vad bjuder detta för intryck då? Färgen är av tätare rött slag. Den lyfter spänstigt mot nosen i ett innehåll av mörka körsbär med touch av rosig parfym. En renklingande, smått klinisk fruktighet. I munnen möter en frisk syra med tydligt närvarande, men för Nebbiolo "snällare" tanniner. Friskheten består i ungdomlig rödfruktighet, men med charmiga dippar i mörka bär. Det finns röda vinbär, mogna körsbär, rosor, nypon och mörk choklad. En viss ungdomlig strävhet med syrliga bär hänger med i eftersmaken. Funkar tydligen bra med Nebbiolo på 400 m höjd på Sardinien. En fräsch, frisk och prydligt välordnad fruktig upplevelse. En Nebbiolo med viss pondus utan att tappa greppet om klassiska karaktärsdrag. 200:- kanske något i överkant?, men absolut värd 150+ enligt min mening. Får väl bjuda nebbiolofanatiske stormästarn på ett blindglas och kolla vad han tycker.

Margot, ett namn i mediabruset...

I dessa dagar finns bara ett självklart vinval för oss som bor i lägenhet, Cuvée Margot!

För någon vecka sedan inventerade Vinkelbrax Pinot sortimentet på det lokala bolaget. Lätt deprimerande men det hittade i alla fall hem två buteljer: Jadots Couvent des Jacobins för 129 SEK samt den nämnda Cuvée Margot som betingar 154 SEK. Bättre, eller i alla fall dyrare än så blir det inte på det lokala bolaget. Tyvärr! I slutet av förra veckan drogs korken ur de två Pinoterna av årgång 2013 och de har sedan dess blivit avsmakade. Färgen på de två vinerna är i princip identiska men Margot har lite mindre vattniga kanter. Jämt lopp så längt
Doftmässigt är de också ganska lika. Tydliga sura röda bär, typisk Pinot, men några fattoner och lite mer komplexitet och gummisko i Margot. fördel Margot.
För det första. Över 16 C faller Pinot ihop sa hasses och min fryntige vän i Assmanhausen. Ja, men det avslöjar en hel del om vinet att göra första provningen vid rumstemperatur. Den kraftigare fatbehandlingen i Margot märks tydligt, men framför allt kvar står mitt tidigare omdöme om Jacobins att det är en sursnipig Pinot!. Jacobinen är givetvis i första handen torr Pinot men har två tydliga markörer i min mun. Syra och lingon. Margot är lite rundare i smaken, sannolikt från faten.
Sammanlagt har de två vinarna övernattat fyra dygn i kylen. Och smakats av i små slattar. Den tiden har Margot tjänat mest på. Margot har utvecklats och öppnat upp sig mer än Jacobinen. Som fortfarande är sursnipig!
Hur sammanfattar man detta då? Sannolikt kommer inte Riksenheten mot korruption kolla in Cuvée Margot så då fäller jag omdömet istället. Bättre än Jacobinen? Ja, speciellt efter lite tid i kylen. Bra? Nää, jag tycker faktiskt inte det, det finns betydligt bättre vin för 154 SEK. Halvbra grejor. Och lägger vi på en 50-lapp i beställningssortimentet är det helt andra grejor.
Couvent des Jacobins för 129 SEK. Nej det är inte min grej. Inte bra grejor för 129 SEK.

Sommarfeeling i kylan

Patriarche Cremant de Bourgogne Brut Rosé. En billig alert trevlig Rosé med livliga fina småbubblor. En brödighet i doften samsas med en lätt rödfruktighet. Pigga fräscha röda sommarbär (smultron å hallon) med en lätt sötbärig ton, men ändå med skärpa i smaken. Absolut valuta för sina 99:-.
En välsmakande matchning: Le Tense till örtfylld kalvstek med kantareller och vitlök.

Albariñoafton

Nora da Neve 2009 Rias Baixas är inköpt vid besök i Barcelona eller Madrid (kommer inte ihåg vilket tillfälle eller vad priset var). Färgen är inbjudande djup guldgul. Bouqueten är smörigt kryddig, med inslag av lite örter och persika, men fruktdoften är i stort något försiktig och dämpad. Vinet är intressant komplext och rätt så kraftfullt, men ändå av elegant snitt. I smaken finns en kryddad pepprighet och bjuder härligt smörig frukt med framförallt aprikos, men även plommon och en gnutta päron. Honung och vita blommor är också snyggt närvarande med mogen fin syra och eftersmaken är kryddigt lång med stämningsfull proper fruktighet. Till örtigt boursinfylld lax matchar och framlyfts en distinkt mogen gulfrukt, medan sippar "stand alone" är av mer finstämt bredare elegant slag. Jag tycker vinet upplevs mer exklusivt än motsvarande 179:-, som kan vara pris vid försäljning här hemma. Eftersom jag är en usel blindprovare vett i sjutton om jag skulle placerat detta till Albariño pga dess spännande komplexare natur. Hade nog varit ute och svävat på jag vet inte vad?, men däremot enklare

och bruksigare Orballo 2014, 92:-, skulle jag kanske haft en chans att hänga in. Inköptes för matlagning och uppvärmning. Upplevs mer Albariñoklassisk eller tydlig med lättsammare pigg frukt och syra och smak av frisk blommig ananas och päron. Riktigt prisvärd tycker jag.