På att igen ba

Ingen mening att sitta här å hänga läpp. Det är ju trots allt bara helg en gång per vecka. Till kvällens matförberedelse av Spenatfyllda kycklingfileer med kryddstark polenta (en riktig hit förresten) tog jag sällskap av en Veronese, Picaie 2006, för ett inköpspris av 129:-. Druvblandning av Corvina, Cabbe Såvv och Merlot och med den vetskapen kan man förstå resultatet. En dunkel doft möter mig med inslag av tobak, plommon, krydda å choklad. I smaken får jag först fram en behaglig kryddighet i kombination med russin, mörka körsbär som sedan klingar ut i sträv viol. Efter det händer inte så mycket mer. Trots den mörka och lite dystra karaktären, så har inte vinet nåt större djup, utan jag upplever det till slut som rätt enkelt, lättillgängligt och okomplext. Ett OK vin att laga mat till. Undrar hur det är att äta mat till?
Väl till bords hade jag väl egentligen inte tänkt mig italienskt i mina tankar tidigare i veckan, men eftersom anrättningen var av sådant slag tog jag fram en Ciacci Piccolomini d'Aragona Rosso di Montalcino 2007. En lite enklare Piccis men mycket spänstigt friskare än matlagningsvinet. Ljus färg. Bärig och kryddig bouquet som är ett bibehållet tydligt inslag i smaken. En elegant fruktig, smultrontouchig balans präglar hela upplevelsen. Det var en jämn fin smak sa frun och det är ingen oäven sammanfattning. Ett enklare stuk än de Piccisar man är van vid, men elegansen finns där och 169:- är ett bra pris.
Jaha, då är det dags att samla ihop sig och fullgöra sin demokratiska plikt. Ska det bli en Tegelvägg eller vilket huve ska man rösta med?