Taura si och Taura så

God Fortsättning och trevliga inlägg på det nya året trillar in ser jag. Javisst borde man sammanfatta nyår, men det blir ju så himla mycket på en gång, men vi kan kanske åtminstone redovisa vad vi drack. Blev rätt impad av den täta, kompakta strukturen i en Serpico jag drack för några veckor sedan och fann på bolaget en lillebror, Taurasi Dei Feudi Di San Gregorio 2006, för 150 spänn. Färg mörkt röd. En sällan skådad riklighet i maffigt raffinerat kryddiga toner och en puffig fruktighet med mörka körsbär. En riktig fröjd för näsan att lyfta glaset till. Snyggt och pampigt! Smaken är stram, fruktig och lätt ekig med en begränsad trevlig vaniljton. Jag njuter av vinet. Så långt upplevelsen till måltid bestående av hel ugnsstekt biff, parmesanstänkta bönor, tomat-mozzarellasallad, sötsyrlig balsamicoreduktion och pressad potatis. 2 glas kvar efter maten och jag svänger lite från den uppfattning jag fick först. Bouqeuten är inga problem, den är schysst och great. Men utan tilltugg känns det tyngre och lite besvärligt och inte lika vänligt i karaktären. Den passande stramheten stiger bakåt och formas till en irriterande beska. Av fruktigheten återstår stränga körsbär och kärva kärnor. Det pulserar en vulkanisk tyngd, men utan nyanser. Drick det här vinet enbart till mat, där funkar det riktigt bra, men utan sällskap är jag skeptisk. Sammanfattningsvis ett bångstyrigt vin kan man säga, intressant på sitt sätt, lite ups and downs beroende på läge. Hursomhelst tror jag mig funnit en billigare Aglianico utan risk för huvudvärk, eller ska jag ta en Ipren?