Montecucco med betyg

Hej hopp inför långledigheten, trevligt! Ikväll till lite spansk tapas, goda ostar, kex mm, blev det rosépremiär i form bubbliga Rotari. Ett trevligt gott sällskap utan att imponera med allt för intressanta toner, men fyller ut till lite mer matmatchning än vita kollegan. Dagens bloggämne är annars ett vin på toppen av sin karriär. Piccolominis Montecucco från 2007 har förmodligen aldrig varit bättre och kan förmodligen inte bli bättre. Färgen är mörkt röd med en svagt toppbrun färgton. Mors antikglas lyckades inte lyfta så mycket bouquet att tala om, men smaken bjuder en ren klar frukt med underton av svart vinbär och möts upp av söta russin, fikon, mogna bär och tydliga varma kryddor i en något eldig botten. En mycket skön, karaktärsfull och lagom mogen smak och en härlig tyngd för att vara Sangiovese. Kul att få träffa ett vin mitt i prick på spiken och i detta läge kan Montecuccon mycket väl och seriöst konkurrera med mer prestigefulla vin från Picco. Återigen upplever jag mitt röda vinintag som mycket positivt och välsmakande och det har inte varit helt ovanligt på sistone. Antingen beror det på ett bra tillfälle för en välkommen vinstund, att jag haft lite tur eller kanske på mitt inköpsmönster. Det är en sak att vara nöjd med sitt vinintag och tycka att det smakar väldigt gott, men att nyanserat med ord beskriva kvalitetsnivå kan vara en utmaning. Det kan också uppfattas som ett dilemma för fullt betalda proffstyckare, men då väljer man utvägen att sätta poäng eller ange prisvärdheten. För att lindra förvirringen hos alla våra 10-tal läsare, har jag också beslutat mig för att fega ur och förtydliga mitt inlägg med en betygsskala enligt följande:
Undermålig
Drickbar
Trevlig
Gott
Mycket gott
Stort
Bautawine, eller Bölevin som man säger i Småland.
För kvällens nämnda ger jag Montecuccon Mycket gott och Rotarin Trevligt. Jovisst fan seri, det blir finnt dä, hej på er så länge,