Lyckad hyllryckning

Även uppe i norr har en Margarin slunkit ner. Den va så go så jag sket i omvärldsbismaken för en stund. A. Margaine 1:er Cru extra brut är med pigga bubblor i glaset en friskt slank upplevelse, men med lite luft och sans växer en bredare repertoar fram. Bouqueten är nätt med en lockande druvsöt ton. Smaken bjuder en smått generöst fruktig uppstart med söta päron, gula äpplen i sällskap med brioche och lite mandel för att med den läskande syran runda av i en grapeigt frisk citrussång.

Diego Conterno Barolo 2011 är en riktigt trevlig bekantskap för en måttlig peng. En vacker fruktig bouquet med mörka körsbär, svamp och rosenparfym. Träffar snyggt sitt ursprung med en klassisk barolokaraktär i smakbilden. En utmärkande utmärkt frukt och syra i kombination i ungdomligt tecken med försiktig fatinblandning. Ett helt körsbärsspektra samsas med nypon och kakao och en sån där riktigt fint bitande strävhet i harmoni med resten. Ja, det är gott och bra.

Radici Taurasi Mastroberardino 2004 blev jag väldigt impad av. De brukar vara bra, men jag har inget minne av ett äldre ex som haft sånt jäkla tryck och vitalitet. För nosen tungt parfymerade mörka körsbär, tät fruktighet, rostade fat och riktigt tufft flås. Oerhörd spänst och kraft i smaken, härlig tät men nyanserad frukt. Mörka och svarta körsbär, plommon, något gryniga tanniner, en fint kryddig fatintegrering och öppnar vidare till söt tobak och lakrits. Det var en pigg rackare.