Glaset spelar roll....

ja, t.o.m. så det gör mig lite bekymrad. Jag bävar lite inför tanken vad jag kan ha gått miste om under alla vinstunder. Var nog inte riktigt medveten om att själva glaset kan ha sån påtaglig inverkan att lyfta t.o.m. ett kvalitetsvin. Att samspelet mellan glas och vin är så viktigt!! Var som sagt på en workshop med charmtrollen Gaia Gaja och Laetizia Riedel och provsmakade de ömsom mycket stilfulla och ömsom mycket pampiga Gajavinerna, Alteni di brassica 2009, Gaia & Rey 2008, Magari 2009 och sist men inte minst Barbaresco 2008 i Riedelglas ur Vitisserien. Måhända blev jag charmad av presentationen och marknadsföringen, men jag tar åtminstone med mig lärdomen att noga tänka mig för i vad jag häller upp vinet, framförallt när det gäller viner som legat te sig ett tag i källaren. Vi utgick ifrån att ha Alteni i Rieslingglaset, Gaia & Rey i Montrachetglaset, Magari i Cabernetglaset och Barbaresco i Pinot Noirglaset. Sen blaska vi runt i glasen inkluderat ett enkelt skitglas som ofta förekommer vid vinprovningar. Man kan konstatera att ha vin i skitglaset är extremt dålig marknadsföring, om våra importörer vill öppna en marknad för viner de vill få oss att köpa. I jämförelse med befintliga Riedelglas dör vinet fullständigt i de enkla glasen. Jag instämmer i stort med Laetizias placering av Gajavinerna, förutom i ett fall och det gäller den intensivt kryddiga och tungt ekade och kraftfulla Gaia & Rey. Jag tycker faktiskt att det blev lite vulgärt i Montrachetglaset och fann det mycket mer nyanserat och exklusivt i Rieslingglaset. Vinet är så maffigt att det faktiskt tjänade på att dämpa sig lite och vackrare toner blev tydligare i Rieslingglaset. Har även jämfört lite med mina svenska glas och jag måste säga att Riedel har en unik förmåga att lyfta fram en fascinerande mångsidighet hos vinet. M.t.p. mina dryckesvanor känner jag prioritet att anskaffa Pinot noirglaset ur denna serie, som också är alldeles utmärkt till Nebbiolo. Glaset är fantastiskt framlyftande och Barbarescon blev helt sagolik, både gällande intensitet och elegans. Bredvid mig på provningen satt en snubbe som spottade och jag måste säga att det är äckligt snobbigt att spotta dessa goa Gajaviner. Tjejerna spottade inte, Gaia var lite måttlig (inga stora nyheter för henne), men Laetizia drog i sig alltihop, precis som jag och alla andra förnuftiga och vinälskande människor. Trevlig brud!! Lite smått behaglig lullade jag sen runt en stund på övriga mässan. Stopp 1 blev hos Giertz som hade Bourgognetema och jag provade samtliga bubblande Louis Bouillot samt ett antal riktigt trevliga och måttligt prissatta rödingar i form av Jean-Claude Boisser. Favoriterna blev 75354 Savigny-les-Beaune 1er Cru La Domimode 2009, 249:- och 75592 Cote de beaune Les Pierres blanches 2009, 239:-. Stopp 2 blev hos VinUnic, där vi fick möjlighet att testa även Syrahglaset, som inte var med på provningen. Laetizia tittade förbi och det var väl största höjdpunkten där, annars var det mest mediokra förbrukningsviner som bjöds. Stopp 3 blev hos Thompson som hade italienska representanter på plats. De hade vin av blandad kvalité och sökte svenska importörer. Jag kunde tyvärr inte hjälpa dom med det, men det slutade ändå med att jag fick med mig ett prov av en av favoritvinerna hem. Den trevliga italienska damen önskade mig lycka till när jag skulle passera vakterna, men jag hade en stor Riedelkasse med glaskartong, så pavan gick att dölja väl. Stopp 4 blev slutligen hos sommelierelever på Vinkällan som ivrigt förespråkade även en 50-åring som klasskompis. Vid ett besök på Coopen före helgen ståtade "lyx"Casal di Serran, Vecchie Vigne, i hyllorna. Trevligt att den hittat ut i standardsortimentet och om inte annat gav det mig en påminnelse att jag lagt undan en sån hemma. Ser förresten en klar tendens hos Coopen att Brommapubliken förmodligen är ganska krävande i sina vinönskmål. Omfattningen av "exklusiva" viner har tilltagit rätt rejält på Coopen och denna butik börjar etablera sig som, om inte annat, en kvarts Regeringsgata. Riktigt mycket schyssta viner där nu, så Lasan å jag tackar för att vi slipper trängselskatt. För att återgå till Casal:en så surpla jag i mig min 07:a samma kväll jag såg den på Coopen. Det var nog inte riktigt vad jag förväntat mig. Den dofta parfym med inslag av blommor och lim. Nej, ni läste rätt, inte bin. Generellt var smaken något sluten. Det var oljigt, begränsat fruktigt, angenämt örtigt, något pepprigt och stramt och reserverat. Summerat blev det en konstig kombination av saknad generositet samtidigt som den uppstramade karaktären med den fylligt oljiga känslan i samspel med balanserad syra väcker välbehag. Inte alls lika lättillgängligt öppen och tydlig som lillebror, utan mer märkvärdigt svårbemästrad. Behöver den kanske ytterligare tid? I söndags gicks det löst på Negro Bertu Barbera dÁlba 2009 och Felsina Berardenga Rancia Chianti Classico Riserva 2007. Sällskapet var stort i Gräsåker, så volymen/skalle var begränsad och i situationen var det svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om intaget. Det var pratigt och tjoigt och mina möjligheter att ta till mig vinerna blev något diffust. Jag kan i alla fall konstatera att Bertun är en mycket välgjord Barbera. Den är behagligt fruktig, har tydlig ekton, en smickrande generositet som styrs upp av en balanserad strävhet. Det är fylligt och snyggt preparerat. Felsinan upplevs i direkt jämförelse som ung och ofärdig. Mycket stramare, men ändå kaxig som en ung välgjord Cabernet. Potentiellt djup, som inte nu går att dyka i, lockar och lockar, men kommer ingen vart. Smakar bra, men stänger dörren när man inte är beredd. Felsinan är urkorkad för tidigt, men det hade jag ingen pejl på, då det bara varit ett spontaninköp vid något tillfälle. Tror Negron kostar ca 23 Euro och Felsinan ca 250:-. Ja, klockan är mycket och jag kommer inte på så mycket mer att rapportera för stunden. Ha det gött i vildmarken,

Biff o Bourgogne

Tjaba vänner,
Idag har det grillats ryggbiff vid borenstranden, 14h i en mustig vitlöksspäckad marinad gav köttet ett trevligt sting och djup. Klyftpotatis o Bearnaise servades till. Eftersom frun går på tunga smärtstillande mediciner sen en tid tillbaka och jag får dela alla flaskorna med mig själv, har jag gått upp en prisklass. Ni vet det där om att strö pärlor för svinen. Idag drog jag en 2006 Savigny-les-beaune från Domaine Pavelot.premiere cru Aux-Guettes.
Vinet är helt klart fint nyanserat och spännande. Först kommer körsbärsdoften, sen en hint av timjan som matchar kryddningen i marinaden. Vinet är moget och ska nog inte ligga så många år till. För priset runt en 270 kr sedel tycker jag att det är prisvärt, men maten kanske skulle varit lite mindre kryddig.

Ursäkta bildkvaliteten men jag är inte överens vare sig med fruns dator eller dotterns kamera.

Vill också nämna vinet som hinkades för fjorton dagar sen. 2001 Terradori Taurasi CampoRe Riserva.
Detta var en härlig kombination av nyslaget gräs, choklad, mint och kaffe. Underbara mognadstoner. Jag gick i spinn på detta vin, eftersom det var källarens sista taurasi blev det genast en beställning. Varken terradora eller mastroberardino finn just nu, så det blev två helt andra puttingar som bunkrades. Jag har inte full koll på vad taurasin kostat, nånstans strax under trehundringen om jag minns rätt. druva är till allra största delen aglianico

50 bast

Oj, veckorna (och åren) dundrar på, Bloggen förfaller bitvis i glömska, men trevligt att se Boren-comeback och att Åke-H åter styrt pekfingret mot tangentbordet. Mina starkaste dryckesupplevelser under Bloggenuppehållet kan sammanfattas i Brew Dog Divineprovning och Donna Maria, Den ännu äldre Söönis hade vägarna förbi en dag och efterlämnade en 4-pack av Brew Dog innehållande 5A.M.Saint, Alice Porter, Chaos Theory och Dogma. 4 grymt bra bira som fick mig att häpna och Chaos Theory var så jäkla god att jag var villig att peta ner min standardfavorit Nils Oscar Julöl från bärsatronen. Vilken pangpack från skottarna och ser ni den i butik, så tveka inte, 4 hänsynslöst goda bira!! Söönis egen favorit i form av Punk IPA står sig som en slät fis i jämförelse. Den 18:e var Lasan å jag på en ny alldeles fantastisk vinprovning med Divine. Det är nåt harmoniskt och stämningsbringande med Gunnars (och frugans) provningar. Det finns en generositet och en entusiasm som återspeglar sig i hela arrangemanget. Man väljer en plats med duktig kock och bjuder på många viner och många olika smakupplevelser. Min käre kamrat får hålla tillgodo utan italienskt, men jag tror den övriga rikedomen får honom nöjd ändå med en snyggt upplagd provning och variation. Vi drack: Flight 1: dÁrdhuy, clos des Langres Monopole 2007, 339:-, (Bourgogne) Felton Road, Bannockburn, PN, 2010, 375:- Constant-Duquesnoy, Vinsobres, 2009, 199:- (Rhone) Flight 2: Van Zellers & Co, Quinta Vale D. Maria, Duoro, 2009, 379:- Noon, Eclipse, 2010, 449:- Ojai, White hawk, 2006, 369:- Flight 3 (Chateau neuf du Pape): Clos Saint Jean, Tradition, 2009, 329:- Domaine Giraud, Tradition, 2009, 299:- Domaine Giraud, Les Gallimardes, 2009, 449:- Flight 4: Aalto, 2009, 359:- Aalto PS, 2009, 799:- Sin Qua Non, The thrill of Syrah, 2009, 1849:- Till Flight 2 fick vi lammrostbiff och till Flight 4 fick vi Osso Buco, grymmegoda, Ja, ni förstår ju själva att det är inte lätt att plocka favoriter från det här gänget. Det är viner med olika egenskaper och stand alone till lördagsmiddan skulle de flesta ge nöjda miner. Nu är vi ändå i en situation med jämförelsemöjligheter och jag ska försöka ge en bild av det hela. Man kan säga att det slätaste vinet är Rhonarn från flight 1. Det är billigast och det hade varit roligare att lyfta upp det, men, tyvärr, det blev tvärblekt redan i jmf i flight 1. I flight 3 hade vi viner med samma ursprung och det roliga var att Clos SaintJean och Les Gallimardes var initialt mest lika varandra. Kan bero på den begränsade användningen av Syrah i båda 2 till skillnad från DGT, men efter luftning i glaset växte Gallimardes ut och dess potential och rikedom blev flightens favorit. I flight 1, där rhonarn var svag, stod kampen i Pinot Noir. I detta fall hade Nya Zeeländaren en lätt match. Den har sånt maffigt omfång som Bourgognaren i detta fall inte når upp till och gör den till flight 1:ts klockrena favorit. Flight 2 har 3 fantastiska viner, men vad som gör australienska Noon till en favorit är dess oväntat fantastiska utveckling i glaset. Vid första smutten var det nr. 3, men sen började det hända grejer som fick en ohämmat positiv utveckling i glaset. Börjar bittert och stramt, men sen växer mjuka mörka bär i fyllig kraft, kärvheten backar och blir behagligt anpassad, kryddor tilltar och vinet växlar över i bred komplexitet. Det är ungt och det är tur man kan dricka sakta. Vad kan man säga om flight 4? I Aaltomatchen vinner storebror. Lillebror är lite för enkelt klassiskt och saknar den distinkta frukt som storebror har. PS är tyngre, rikare, varmare, och lär ha en rätt duktig lagringspotential. Hur står sig då en Riberas stolthet mot en galen thrill of Syrah? Det är väl just det att den är galnare. Den är inte övermäktig, men den är fräck. Den är tät, men man tar den till sig, för tätheten luckras upp av såväl vilda som behärskade nyanser. Det är lite svårgreppat och komplext i denna unga ålder. Ska jag dricka det idag kan jag njuta lika mycket av PS, men vad händer med Thrillen inom några år när bitarna börjar falla på plats?? Det kan bli grymt, det kan bli grymt. 1849 är mycket och pga det höga priset sätter jag dött lopp med PS. Avslutningsvis en mycket charmig Chilenare. Vad bra den va, Donna Maria. Förutom en bred, mjuk, mörk, djup smak av Syrah, blev jag så här av årgång 2009 mycket imponerad av den spänstiga fruktsyra som fräckt kompletterade den mörka bakgrunden. Det var ju riktigt häftigt! Jaha, då var det den 27:e. Man är gammal på pappret, men i övrigt vet jag inte var??? Jag inleder min 50-årsdag med att träffa supersexiga Gaia och Laetizia i Victoriahallen. Vad det ger för intryck lär jag väl inte hinna blogga om idag, men förhoppningsvis lite senare efter Romturen. Ha det gött så länge.

En äldre grek...

Den sista vinaren köpt på Kreta överlevde fram till idag. Nu var det ju förvisso inte Kretinskt vin utan från Makedonien men ändå.
2005 Biblia Chora Areti är gjort på 100% Agiorgitiko är gott. Kostade 16€ i fina butiken, förresten rakt innanför ön där Eleonorafalkarna häckar, i Agia Marina på Kreta. Jag har nog aldrig druckit en drygt 5-årig grek gjord på Agiorgitiko. Men det är inte all så dumt.Jag är glad att jag inte fick detta på en blindprovning, för då hade jag nog bara satt färgen. Doften innehåller några fruktiga obestämbara röda bär med en touch av vanilj. Smaken är röd och torr med en väldigt diskret, för att vara grekisk, bränd ton. Gott. Om en stund skall det som finns kvar göra sällskap med en potatisgratäng och lite lågtemperaturstekt och dubblemarinerad fläskfilé. Den kommer nog att passa aldeles utmärkt.
Dagens röjning i trädgården gav ett lite oväntat trädgårdskryss. Två Snatteränder kom farande fram och tillbaka över tomten!
Nu verkar dessutom Google "förbättrat" bloggens gränssnitt. Det tar ca 5 sek innan det syns på skärmen vad jag skrivit så ev stavfel skyller jag på dem! Och lägga till en bild var också en prövning

Lev väl i vårens tid!

Braxen Syd håller påskblot

Bröder Åkeholm, hasse & Arne med familjer har haft ett lite påskblot i Åkeholm. Vi hade dock inte bjudit Per Bill så det blir inte så mycket bussiga morelltyngda beskrivningar av vinerna

Till lite rostat bröd och småplock dracks lite franska bubblor

Champagne Henriot Millésimé 1996

Champagne Marc Hebrart Prestige Brut 2002

Champagne Gosset Grand Rosé

Samtliga viner var i god vigör och försvinnande goda...

Tamsvin & Lammben i Broder Weber med lite gratäng och rödvinsreduktion. Och sallad.

2005 Gaia Ca´Marcanda Promis

2005 3 de Valadraud St Emillion Grand Cru

2004 Louis Jadot Beaune Premier Cru

Här visade sig tre olika viner sig på styva linan. Promis var fyllig och god och inte helt lättplacerad för de som inte viste vad det var. Gott, balanserat och med begynnande mognad hos denna Toscansa druvblandning av Merlot, Cab och Sangiovese.

Bordeaux Bad Boy hade tvivelsutan lyckats väl med sitt tredjevin! Gott även detta ven om det kanske inte var en direkt klassisk Bordeaux.

Jadots 2004 är nog tyvärr slut på bolaget för den var också en bra kompanion till maten. En helt klart bra Pinot efter en rejäl luftning.

Kladdkaka & Vispgrädde

2007 Dr Pauly-Bergweiler Erdener Prälat Riesling Auslese.

Söt med en uppfriskande syra satt bra efter kvällens mörka rödtjut.

Ostar

2007 Schubert Wairarapa Syrah

Då vi trots kvällens sena timma fortfarande var i god form öppnade vi kvällen sista vin. Eller om det var dagens första En vin som förekommet på tidigare Braxmöte.

Så det var tre goa Braxar som kröp ner i bingen frammåt sennatten. Vi kunde även kostatera att det var vitaminrika rena viner eftersom vi efter ett par timmars vila var wieder auf die beine, utan besvär av mittbena...

vad har en vampyr med vin att göra

tja govänner,

flitig på bloggen har jag inte varit sen sist, tänkte iallafall visa att jag lever. Motivation o ambition har väl saknats.

För att citera kullamannen har jag nog inte druckit några intressanta viner som givit blogginspiration.

I dag har det inte ens varit grillpremiär, säkert ca femtonde gången webern fått jobba i år, hur som hamnade fyra stora fina skivor lammstek över glöden, dottern gjorde sin uppskattade potatisgratäng.

Lammet gneds in med vegeta och penslades sen med en vitlöksmättad olivolja, sparsamt med mynta ströddes över. Efter 3h hamnade köttet på grillen. Attans så gott det blidde. En flaska vin delade jag med mig själv då frun går på smärtstillande och undviker dylika drycker.

Vinet blev Merlot, ni som känner mig vet att jag har svårt att föredra denna druva.

En gång om året ger jag ändå druvan en chans, årets vin blev till slut riktigt skapligt.

Mycket frukt som förtränger mycket av den smak jag förknippar med druvsorten. Måttligt ekad som ger en fin balans till den lilla kryddighet som finns. Vaniljen närvarande men inte alls vulgär.

Jag ändrar inte mitt omdöme om druvan, men detta vin är ändå ett av de bättre, kan mycket väl tänka mig att dricka det igen, men springer inte benen efter mig för att finna en flaska.

Vampire Merlot 2005, Paso Robles California. ca 160 spänn och 14% alkohol

En mallorkin som omväxling

Vid förra vårens första kväll på Mallorca glufsade jag i mig Tapas och föll för måltidsvinet OBAC 2007 från BiniGrau. Just då, i den ljumma kvällen, nyss anländ och avkopplad för en vårsemester, med god mat framför mig, tyckte jag vinet smakade ljuvligt gott. Då upplevde jag det rätt fruktkompakt och intensivt, tydlig fatton och med mycket krydda. Dels som ett trevligt minne, men även för att jag tyckte vinet hade en ståtlig karaktär tog jag med mig en extra flaska från restaurangen. Har för mig att priset var typ 19€. Innehåller en salig druvblandning av mantonegro, callet, merlot, cabernet sauvignon och syrah.
Så här nästan ett år senare på middag hos Söönis, kan jag notera att vinet haft en utveckling. Det bjöds på mästerkocken Sigridmeny som var riktigt gott och vinet passade utmärkt. Fortfarande väldigt gott och fruktigt, men inte så tätt. Nu, mer uppluckrat nyanserat i en mognare ton, där smaker av kryddor, nötter, lakrits och lätta vaniljtoner får ett balanserat utrymme med den rena mörka frukten. Tanniner har fortfarande ett finger med i spelet och styrker upp vinet på ett rakryggat sätt. Nej, jag skämtar inte, Mallis kan klart vara att räkna med. En liten påsköl i form av Bryggmästarens har jag också hunnit med. Den var mörkare än vad jag förväntat. En fyllig och rostad Kälmarare, som dock gärna hade kunnat ha lite friskare beska.