Lite historia ur källsorteringen

På sista tiden har jag varit dålig på att dokumentera så denna söndag när man klev ner i källaren och plockade upp kassarna för källsortering och såg tompaverna så tycktes det vara dax. Arne frågade för ett tag sedan om någon provat Willi Schaefers standard riesling från 2009 och visst slank den ner till musselkoket för några helger sedan. Mosel är Mosel och den benäms torr men det vill jag inte hålla med om rent smakmässigt. Den är god och så typisk som riesling är i gracher, Bernkasteler och Zeltinger mm. Så fort den kommer i strupen kommer minnen från då Jan E och jag i början på nittotalet åkte runt i mosel åt rumpstek och provade igenom vinsortimentet. Frisk syra och denna typiska fruktighet som gör vinet så charmigt. Passade dessutom förträffligt till musslorna. För ett par helger sedan var det Bourgundisk gryta och det blev åter dax att dra korken ur en Le Difese 2007(nr 2 och fyra kvar). Vinet behöver luftas ett par timmar alternativt slungas runt brutalt i trelitrarn några minuter så växer en italiensk elegans fram ur den blåröda lösningen. Jag upplevde vinet som bättre än förra gången och här har vi gjort ett bra köp. Då grytan var fyllig och suget infann sig efter ytterligare något vin kunde jag inte låta bli att nalla på lådan med Josetta Saffirios tomte langhe nebbiolo. Vinet luftades rejält och en kraftfull langhe mjuknade så sakteliga upp. Detta är en riktig höjdare och det är bara att luta sig tillbaka och sippa i rejäla klunkar. I går var jag och inhandlade oxkinder på Hötorgshallen, till koket öppnades en Spinettas Langhe Nebbiolo 2007. Kom ihåg att Arne varit skeptisk mot vinet i tidigare inlägg. Kan hålla med om vinet i början är kärvt och något ogint(vad nu det betyder?), växer och öppnar upp sig efter ett tag men visst håller jag med om att denna langhe inte är något extra och då jag plöjt en hel del nebbiolos sista halvåret så förstår jag inte riktigt varför detta vin alltid får så goda omdömmen. Ikväll har jag ett par sippar kvar av Mastroberardino Taurasi Riserva 2001 som öppnades till lördagsmiddagen efter långkoket. Den passar fint till Clubsteken som fick ersätta den tänkta grillningen av fläskkarre vilken ställdes in på grund av ymnig nederbörd. Vinet blir bara bättre med tiden och kanske öppnade jag den några år för tidigt, måste dock erkänna att det var länge sedan jag drack denna typ av vin och det behövs lite invänjning. Sista slurken går ner tillsammans med lite späda getostar vid namn Crottin de chevre och en liten rackare från Sancerre som luktar skumt. Dessa borde sköljas ner med något helt annat men man får vara flexibel. Tillsist tror jag att våren är i antågande på Ekerö. När jag spankulerade vid svartsjöviken i morse så blommade rikligt med blåsippor, i skogen brölade bofinkarna ut sina revirläten och från strandängarna drillade sånglärkorna. Dessa aktiviteter kan få en gammel smålänning att bli tårögd. Så håll håll stövlarna leriga så slipper ni stoppa tidningspapper i smådojjorna.