Dä går la lika bra mä fransk dragon?

Åter dags för tjejmiddag, yeah. Las å ja diskutera smink, hudvård, MW och tegelväggar. Allt medan nagellacket torka passa vi på att smutta lite vin. Jag bjöd på den saliga blandningen av bakpotatis, rucolasallad, blomkålgratäng och Fajitajärpar. Just blomkålen skulle varit stänkt med rosmarin och lager av bacon. Jag tog i hastigheten fransk dragon och glömde bacon, men ingen tog illa vid sig. I Antica Terra-andans tecken har jag ibland ryckt med mig en Yankee Pinot noir från vinkällaren på Regeringsgatan, men aldrig öppnat något förrän ikväll. Julia´s vineyards Cambria 2006 från Santa Maria fick ikväll möta verkligheten. Källarn är kall så här års och vi fick ge oss lite till tåls. Vi möttes av ett piggt, alert mottagande som jag tror Las uppskatta mer än jag i brist på fräscha PN-upplevelser. Vinet bjöd på en kryddig pepprighet i bas av björnbär och en gnutta smultron. Vad som bekymrade mig var att det aldrig öppnade upp sig så mycket mer, vi gav det en chans, men luft och värme kunde inte tillföra så mycket mer. Det smaka bra, men kändes kort och begränsat.
I Tryffelkretsar populära Cave de Tain, Crozes Hermitage Les Hauts de Fief 2007 fick också bekänna färg av hårt granskande fredagshjältar. Jag tror vi var rätt överrens om att det här vinet idag har väldigt ung prägel. Las var återigen mer positiv än jag, vilket förmodligen beror på förmågan att skönja en framtida kapacitet. Rekommenderad dryckesperiod är 2011-2015, så vi är tidigt ute. Doften har till en början en sumpig, näst intill dyig karaktär och ett drag av askkopp eller kol. Man förnimmer en tendens av svårdefinierade tunga blommor. Doften blir efterhand av köttig, kompakt karaktär som återfinns i smaken i form av resolut täthet i kombination av en allt mer framträdande strävhet och koncentrerad frukt. Ja, det här var en rätt svårgreppad bekantskap som jag tror mår bäst av att få vara i fred till närmre 2015 eller rent av ett tag efter det.
I köket laddade vi upp med lite bira. Livets Goda-upphaussade Epic Armageddon IPA from New Zeeland hade förstås Las med sig. En udda rackare som jag tror man måste ha som målsättning att just finna udda öl för att uppskatta. Väldigt besk och framkallar enbärsrap. Den var god, men kanske inte så fantastisk som 94p berättigar.
Efter Epic tog vi oss an en Modus Hoperandi IPA från US. Något djupare och med mer tyngd än Epic och mer passande för mina smaklökar.