Brask eller slask?

Hemma hos Lasan blev det ju kronärtskocksmos som topping på flundran. Jag tyckte det var riktigt gott så i fredags stal jag hela den rekommenderade anrättningen rakt av från Icabuffen. Rosmarinstekt lammfilé och tomat- och olivkompott skulle göra moset sällskap. En lång marinering av filén gav ett fint resultat och som vin föreslogs något kryddigt och mustigt. Den rekommendationen uppfyllde en Serpico Dei Feudi San Gregorio 2005 mer än väl. 100% power Aglianico med måttliga 13% vol. Kraftfullt, men ändå bra mycket mer stilfullt än de billiga varianter av Aglianico man träffat på, som redan vid första klunken väcker farhågor om stundande hangover. Nån sån oro kände jag inte här väl till bords. Vid dekantering noterades en tät aggressivt fruktig spänst i doften och en mörk nästintill blåröd färg. Jag ruskade kärlet rejält några gånger för att inte skrämma slag på mina gäster. Dessbättre mattades den aggressiva tonen och jag fick en doft i mer djupbottnad balans. Bouqueten var bestående stor och pampig hela tiden och utmärkte sig genomgående mer än smaken. Mycket gott för näsan i snillrikt varierande kryddiga toner, mörka körsbär i mullig famn, lite björnklister och en tillbakahållen fatton. Doftkaraktären återfinns i smaken i huvuddrag. Inte det skjut man från doften kan förvänta sig, men ändå tät och mörkfruktigt mäktig och god. Ett rejält och matkrävande vin med sån power att en flaska räckte gott för 4. Sånt tycker jag är lite häftigt, gott men mycket på en gång. Enligt loggboken betalade jag 349:- och det tycker jag känns rimligt, men inget fynd. Om vinet fått växa ut lite mer, kanske jag värderat det annorlunda. Till lördagen tog jag också den sista flaskan Difese. Passade utmärkt till den ugnstekta biffen, gjorde ett bra jobb till måltiden, men kändes lite mattare efteråt. Frun var däremot helnöjd. Tror det blir altanläge till Jul. En flaska skumpa till solsken och Kalle att läska sig med efter doppet och skinkan.