torsdag 20 maj 2010

Spargel und Riesling

Tja vad göra. Var idag förbi CityGross för att göra lite inköp av livets nödtorft som juice och rostebröd och lite kött för helgens grillningar. Då såg jag dem. Bleka tyska sparris i storlek som lite mindre, ja ni vet.... Inte kan man lämna dem ensamma och övergivna i kyldisken. Ned med ett par stycken i korgen och snabbt lägga om kvällens meny till Vit sparris med Holandaisesås och kallrökt skinka. Vad dricker man till detta om inte Riesling? Tyvärr råder missväxt på osöt tysk Riesling in kylen så då får det bli ett fullgott alternativ. 2002 Riesling Saint Hippolyte av Marcel Deiss i Alsace. Ett halmgult vin med en lockande komplex mineraldominerad Rieslingdoft. Citrus och, ja helt enkelt Riesling. Och gott var det! Ett torrt moget, balanserat men kraftigt rieslingvin. Detta är nog den tredje eller fjärde årgången jag avnjuter av detta vin och det finns ett särdrag jag inte funnit i något annat vin, en kryddig och kraftig efterklang ganska långt bak på tungan. Inte på något sätt oangenäm men lite speciellt. Jag och Broder sPunk drog en annan butelj av samma vin & årgång för ett par år sedan på vår fisketripp med killarna till Fulån. Då var denna efterklang mer framträdande, men det kan ju också berott på lite undermålig kylning och myggoljan?
Hur som helst är detta ett vin jag gärna köper igen då chansen ges. Detta exemplas lades på hyllan i juni 2005 och kostade då 186 SEK. Gillat av Bill (92p en gång i tiden) men även av mig! Och frun.

2 kommentarer:

  1. Det gläder en german som mig att du äter sparris. Själv fick jag under en resa i Baden under sparrissäsongen, lära mig att det självklara valet till färsk sparris var Weissburgunder/Pinot blanc. Jag har vid flera tillfällen testat och funnit detta vara ett gott val till sparruslingarna. Till helgens sparris ska jag korka ur en torr riesling. Som den risktagare och förnyare som jag är tackar jag för inlägget.

    SvaraRadera
  2. Den tysklandsresa då jag upptäckte sparrisen sträckte sig inte längre än till Reingau. Och där odlas mest riesling. I Baden odlar man båda druvorna om jag inte läste fel på Wikipedia
    Allra bäst tycker jag, än så länge, är en inte helt knastertorr riesling, fäskpotatis, rimmat kalvkött och ett stort fat med rykande sparrisar. Men jag ska se om jag kan få tag i någon vettig Weissburgunder att jämföra med, till egenodlad grön spargel.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.